Jag har fått första beställningarna på min nya affärsidé. Mia är konvalescent.

Glädjande säljbesök
Måndagar och fredagar är inga bra dagar för säljbesök har jag fått lära mig. Innan jag åkte i väg idag var jag beredd på ett nej och hade förberett mig på att komma överens om en dag och tid som passade bättre. Men alla jag har besökt har tagit emot mig och tackat ja eller varit positiva till min produkt.

Min nya affärsidé består i att fotografera lokala miljöer, trycka upp som vykort och sälja till alla som vill köpa. Jag utgick från dom butiker som redan säljer vykort, men chansade också på ett par andra ställen. Där fick jag också ja.

På ett par timmar hann jag med fyra besök i Dalsbruk och ett i Kärra. Enda motgången var en butik som har centralt inköp, men jag fick kontaktuppgifter till ansvarig inköpare. Om och när jag lyckas charma honom, kan försäljningen bli avsevärd eftersom han basar för inköpen till alla den kedjans butiker på ön.

Tanken är att vykortsmotiven verkligen ska vara lokala och variera med årstiden. Om jag köper vykort i Dalsbruk är motiven därifrån, är jag i Kärra hittar jag motiv därifrån och så vidare. Min sightseeing i Dalsbruk härförleden gjordes således med kameran i högsta hugg och blir min första produktion.

Jag har tidigare gjort en provkollektion på åtta vinter- och vårmotiv, men är inte nöjd med pappers­kvaliteten, färgerna blev blaskiga och korten såg tråkiga ut. Tack vare ett av dagens besök hittar jag kanske ett tryckeri som ligger bra i pris och som använder en bättre papperskvalitet eller rentav just den som jag har varit på jakt efter men inte fått tag på.

Min idé går alltså som på räls så här långt. Jag behöver dessutom få tag i lämpliga vykortsställ, men det fick jag också tips om idag så jag ska kolla under helgen vilket som blir lämpligt. Dom flesta föredrar väggmontering, men en låg bordsvariant var önskvärd i en av butikerna. Vad gör man inte för att kunden ska bli nöjd? 😉

Bedrövelse
Jag ropade ett ystert hej till Mia när jag kom hem och såg att hon satt på trappan. Men hon kom inte springande som hon brukar utan satt kvar och väntade tills jag kom fram till henne.

Då jag öppnade dörren gjorde hon sig heller ingen brådska, men när hon väl kom in i köket efter mig såg jag att hon såg ovanligt moloken ut. Sen fick jag syn på hennes ena tass. Den var dubbelt så stor som den andra!

Jag lyfte upp henne trots en klagande protest och så fort jag nuddade vid den svullna tassen skrek hon av smärta. Jag var helt säker på att benet var brutet. Vad i all världen hade hon råkat ut för?

Jag slängde mig direkt på telefon till veterinären och hade den makalösa turen att nå henne. Jag förklarade läget och fick klart för mig att svullnaden kunde bero på geting- eller ormbett, att hon varit i slagsmål och blivit biten eller stukat foten på nåt sätt.

Medan jag pratade med veterinären gick Mia faktiskt ytterst försiktigt med den svullna tassen i golvet, vilket fick veterinären att snarare tro på ett bett. Om hon slutade äta och dricka var det skäl att åka till Åbo(!) där helgjouren finns, i annat fall kunde jag avvakta.

Jag skyndade mig att ställa fram extra god mat. Den åt hon upp och drack mjölk, så jag kände mig lite lugnare. Sen gick hon varligt till mattan innanför dörren till vardagsrummet, kurade i hop sig och försökte sova.

Sen dess har hon förflyttat sig till sovrummet och sovit en god stund, men vaknade nyss och var tydligen hungrig för hon gick fram till matskålen och drack mjölk. Hon fick också en portion mat och satte i sig allt i hop, så hon verkar repa sig tack och lov.

Det finns rester av torkat blod under den andra tassen och en ljus blodfläck på ena baktassen så antagligen är det ett byte som har försvarat sig. Möjligen en orm. Oavsett vad det var, hoppas jag hon har lärt sig att vara försiktigare nästa gång och att hon är fullt återställd om nån dag.