Leveranserna har gått härs och tvärs över ön – allt från gräsklippare och vykort till anslag och bryggdelar.

Första leveransen
Nån gång vid halv nio-snåret försökte Mia väcka mig och jag tyckte jag hörde motorbuller, men be­stäm­de att jag hade hört fel och slumrade till igen. En halv timme senare väckte Mia mig på nytt. Nu ville hon gå ut.

Första leveransen fick jag syn på direkt när jag drog upp rullgardinen. Gräsklipparen stod parkerad uppe vid tomtgränsen. Jag hade alltså inte hört fel. Antagligen förstod killarna att jag inte var uppe än och ville inte störa. Hyggligt av dom.

Klassiskt vykortsmotiv från Dalsbruk

Vykortsleveranser
Ett par timmar senare ringde tryckeriet och meddelade att vykorten var klara att hämta. Perfekt timing, då kunde jag hålla mitt leveranslöfte till kund.

Jag hoppade raskt i duschen, klädde på mig och lastade bilen. Ett par byxor till syateljén (se inlägg 29.5, pris 10-12 €), ett paket som skulle gå i retur, fyra vykortsställ och ett anslag jag hade lovat fixa. Och så ”intelligensprotesen” förstås.

Innan jag åkte ringde jag Grisen/Tvillingen, gratulerade på födelsedan och bad om anstånd med upp­vaktningen. Vykortsleveranser och annat skulle sluka hela eftermiddagen och jag ville inte lämna Mia längre än nödvändigt.

Första vykortsleveransen var egentligen alltför tidig. Jag hade lovat leverans den 15.6, men lyckades samköra med min andra kunds beställning hos tryckeriet. Det blev kunden ingalunda lessen för, tvärtom. Hon köpte också ett av vykortsställen jag hade med mig.

Glädjande nog fick jag göra dubbel leverans hos nästa kund. När kunden såg vykortsstället och la i en bunt kort kom han fram till att det såg fjuttigt ut med bara tio kort. Alltså köpte han dubbla mängden. Man niger och tackar. Däremot ville han inte köpa vykortsstället, det får jag tillhandahålla.

Anslagsleverans
Nästa leverans var anslaget med öppettider som jag hade lovat fixa. Damen som skulle ha det tyckte det såg bra ut och frågade om jag hade alla tio ex med mig. Oj då! Att det gällde flera ex hade jag inte uppfattat, men fann mig snabbt och sa att jag först ville kolla att hon var nöjd.

Jag poängterade att bläckstråleutskriften inte tål fukt och föreslog att jag kunde knalla över till kom­mun­kontoret och kopiera på kommunens färglaserkopiator. Det tyckte hon var en bra idé och var glad och nöjd när jag kom med den förnyade leveransen.

Min älskade brygga i skick som ny

Hett efterlängtad
Redan i fjol försökte jag få bryggleverantören att fixa bryggan efter vintern, men han hördes aldrig av trots att han lovade dyka upp. I år gjorde jag ett nytt, desperat försök. Isen hade knuffat bryggan, eller rättare sagt stenkistan, ändå längre in mot land så bryggänden låg nästan i midjehöjd.

Efter ett par mejl med bildbevis och påminnelser per telefon lovade han komma den här veckan. Min isande tystnad fick honom att ändra sig till ”i morgon kommer vi, men ring och påminn”. ”Den här veckan” hade jag nämligen hört ett flertal gånger tidigare.

Det här utspelade sig i måndags. Igår ringde jag och på­minde, men då hade han ändrat sig. Tidigast onsdag eller torsdag skulle det bli.

Vid sjutiden i kväll kom han med två hjälpkarlar. Jag trodde nästan inte mina ögon, men killarna var faktiskt livs levande. Jag hade som vanligt en del förslag till konstruktionsförbättringar och fick delvis medhåll, men slutresultatet blev ändå som tidigare.

Men, om bryggan flyttar sig en gång till skulle han göra som jag föreslog lovade han. Förslaget var egentligen inte enbart mitt, händige släktingen stod för en viktig del, varmt tack för det!

Fantastiskt, härligt, underbart att kunna använda bryggan igen! Då ska jag vända båten i morgon och förtöja den där jag brukar. Och när vattnet har blivit varmare (nu 12 grader) kan jag sänka min kropp i böljan den blå. 🙂

Gräsklipparen är redan klar, jag har lekt detektiv, satt potatis, diskuterat byggteknik och sått dill. Mia kör med utpressning.

Gräsklipparen klar
I förmiddags ringde servicekillen som har åtgärdat min gräsklippare. Han hade satt i skruvar och muttrar och bytt bett som beställt. ”Är det nåt mer som behöver göras?” undrade han. När jag sa nej och förklarade att oljan är bytt nyligen, avslutade han samtalet med att säga att ”killarna i Dalsbruk” skulle frakta hem den.

Helt fenomenalt snabba ryck! I fredags strax efter lunch hämtade dom den och idag, måndag, var den redan klar… Att mejla till VDn verkar fungera ypperligt. Han och damen som ringde i torsdags har fått ett nytt mejl med rubriken ”Med beröm godkänt”. Tidvis kan jag vara lika hygglig som grinig.

Detektivjobb
Idag beslöt jag ta reda på vart stövelpaketet har tagit vägen. På köpet fick jag en snabblektion i hur det (privatiserade) post­­systemet fungerar i Sverige. Igår mejlade jag till Bring Citymail och fick idag till svar att det är systerbolaget Bring Express som sköter paketen. Jag fick också ett telefon­nummer jag kunde ringa.

På Bring Express fick jag veta att dom bara handhar företagspaket och att det är Bring Parcel jag ska prata med. Efter att ha blivit överkopplad blev jag efter ytterligare en stunds telefonköande upplyst om att det är postverket som delar ut paket till privatpersoner. Men hallå!?.

Parcel kunde ändå i sitt system se att posten hade delat ut paketet den 7.4 och att adressaten fått paket­avin den 15.4. Den 18.4 var paketet utlämnat. Alltså har någon hämtat det. Om det är rätt mot­tagare eller nån annan vet jag förstås inte.

Jag har upplyst adressaten om de fakta jag känner till, men hon hävdar fortfarande att hon varken fått avi eller paket. Hon skulle ändå gottgöra mig för portot och avrundade med: ”Jag gör alltid rätt för mig i samhället”. Det får avsluta ”paketdramat”.

Potatisen i jorden
Runt halv tolv slutade det regna och solen vågade sig fram. Nu eller aldrig skulle potatisen i jorden. Tre fåror blev det. Antar det blir skörd nån gång i oktober. 😀

Kaffebesök
När jag var klar med potatisen och på väg att hämta dillpåsen dök en kaffesugen besökare upp. Medan vi drack kaffe pratade vi målning och byggteknik. Skönt med lite avkoppling från jordbruket.

Dillsådd
Efter kaffepausen tog jag dillpåsen och knallade ner till landet igen, drog upp ett par spår i jorden och skakade ner ett antal frön. Sen övergick jag till att gallra.

Kökslandet liknar alltmer ett förvuxet blomland. Det vimlar av ringblommor, honungsört och gurkört. Några rosenskäror har också självsått sig. Alltså har jag inte hjärta att vända jorden utan försöker luckra mellan plantorna.

Jag kunde förstås samla ihop sticklingarna, vända jorden och stoppa ner dom igen, men det känns alltför motigt. Det  slog mig att landet mest ser ut som en övergiven kolhosodling, men det får det lov att göra i år.

Utpressning
Mia kör med utpressning. Halv elva i kväll tyckte hon att hon kunde få gå ut men jag sa nej. Hon proteste­rade men jag vidhöll mitt nej. Då hoppade hon upp på bänken nedanför skåpet där hon vet att hennes godisbitar finns och signalerade att hon i så fall ville ha godis.

Mönstret upprepades, men den här gången blev det inget godis. Då tyckte hon att jag kunde leka med henne i stället. Smart kisse.

Sista sommarblommorna är planterade men potatisen osatt, fröna inventerade, mötes­an­teck­ningar­na mejlade och sommarbyxorna provade. Mia har roat sig furstligt och sover bort regnvädret.

Sommarblommor i stället för potatis
Igår tänkte jag egentligen sätta potatis, men började med att plantera återstående sommarblommor och fick hela eftermiddagen att gå genom att pyssla om mina övriga växter. När jag var klar hade jag ingen lust att ta i tu med potatisen, den ligger orörd kvar på pallen i köket.

Idag hade ju varit lämpligt att sätta den, men jag räddades av regnet. Det går för all del att sätta potatis också i regnväder, men jag ”iddes” inte. Sån panik är det inte. Jag är ju redan sen så nån dag till spelar ingen roll.

Fröinventering
Dito gäller sådden. Jag har kommit så långt att jag har inventerat och sorterat förrådet av fröpåsar och plockat fram dillpåsarna. Mia hjälpte gärna till och märkte en dillpåse genom att sätta tänderna i den. Det är dock osäkert om hon menar att den skall sås eller om vi ska låta bli just den påsen?

Mötesanteckningar
Gårdagskvällen tillbringade jag med att skriva ner mötesanteckningarna från i torsdags och läsa vad Finlands lag säger om väglagens rättigheter och skyldigheter, respektive vad som ska avhandlas på ett årsmöte och när det ska hållas. Jag skrev också förslag till kallelse till årsmöte och korrigerade väg­enhets­för­teck­ningen igen en gång. Den verkar aldrig bli klar.

Fast jag får skylla mig själv. Det var mitt förslag att komplettera fastighetens registernummer med vägnamn. Det betyder att det nu saknas ett antal vägnummer. Om jag inte lyckas hitta alla, får väl fastighetsägaren uppge det på årsmötet. Nåt kan dom väl hjälpa till med.

Oplanerad byxprovning
Tack vare regnet idag gällde inomhussysslor. En av dom var/är att byta till sommarkläder i klädskåpet så det tyckte jag att jag kunde göra. Min vana trogen gjorde jag nåt annat.

Orsaken till min ändrade håg var ett par byxor som låg hopvikta längst ner i skåpet för att dom ska sys upp. Efter att ha nålat upp en fåll kom jag på att det kunde vara idé att prova sommar­byxorna. Det är lika spännande varje år att kolla om dom går på eller inte?

Jag blev angenämt överraskad. Alla sommarbyxor i garderoben (det finns fler på vinden tror jag) satt lika bra – eller illa – som i fjol. Ett par är på gränsen i midjan men det har dom varit länge. Jag har dom ändå kvar i fall jag deltar på nåt party där man måste stå. 😀

Jag kunde förstås låta Benitas syateljé göra ett ingrepp, men frågan är om det inte blir billigare att köpa nya byxor? Å andra sidan finns det inte just dom här… Hmm, jag kanske ändå ska fråga henne vad hon tar för jobbet?

Utdraget nöje
Under tiden som jag planterade, ansade, klippte och rev i växtdjungeln igår fångade Mia en mus. I mer än fyra timmar lekte hon med den. Bar in den i verandan, lät den springa ut igen, jagade den ute, bar in den igen osv.

Jag tappade räkningen till slut och vet inte hur det slutade. Det finns ingen mus kvar i verandan, så antingen har hon ätit upp den eller släppt i väg den.

Idag på förmiddagen var hon rastlös och sprang ut och in. Slutligen bestämde hon sig för att parkera sig i korgstolen och vila tills vädret bjuder på en behagligare utevistelse. Klok kisse. Nästan lika klok som matte. 😉

Jag började dagen tidigare än vanligt, har träffat två före detta elever och funderar på att skaffa svängdörr till Silverpilen. Jag ser fram mot Forrest Gump. Mia är mer mattekär än vanligt.

Tidigt uppe
Av nån mysko anledning vaknade jag redan 7.50, hör och häpna. Mia låg bredvid mig, men inte ens hon var vaken. Hon sträckte på sig och gäspade när jag smekte henne och sa god morgon. Sen låg vi och gosade en stund innan vi klev upp. Mysig sätt att börja dagen.

Välkända ansikten
Framåt halv ett ringde telefonen. En manlig stämma presenterade sig, talade om att han var på väg för att hämta gräsklipparen och undrade hur han skulle hitta rätt.

Drygt tio minuter senare gick jag ut när jag hörde motorljud och blev minst sagt häpen över att se två välkända ansikten. Båda killarna som hade stigit ur bilen är mina före detta elever. En trevlig över­raskning.

Den ena killen blir klar med sin yrkesutbildning inom några dar och den andra killen trivdes bra med sina yrkesstudier sa han. Roligt att träffa dom igen.

Läge för svängdörr
En timme senare kunde jag gott ha lagt mig ett tag, men i stället låste jag in Mia och klev in i Silver­pilen för att åka och uträtta ärenden. När jag var hemma tillbaka tre timmar senare steg jag ur den för åttonde gången. Idag var det många ärenden på listan.

Bildkälla: cinemaworld.se

Tredje gången gillt
Ikväll ska Mia och jag mumsa på pistagenötter (jo, hon gillar dom också) framför TVn. Jag har sett Forrest Gump med Tom Hanks minst två gånger tidigare, men det är en film jag gärna ser om. Det är inte utan anledning den vann sex Oscar.

Trots alla sorger och besvikelser han upplever ger han aldrig upp och hoppas alltid på en ny och bättre vändning i livet. Tom Hanks är suverän i rollen. Se den på finska fyran om du inte har sett den tidigare eller har nåt viktigare för dig.

Mattekär
Mia har knappt lämnat min sida under dagen och är oerhört kärvänlig. Hon var också nöjd med att stanna inomhus när jag åkte, jag behövde inte ens ”muta” henne.

Gårdagens äventyr, vilket det nu var, satte tydligen sina spår. Också på aptiten. Vid det här laget har hon tagit igen gårdagens måltider. Hennes ute­vis­telser har varit få och korta, delvis beroende på regnskuren. Hoppas det dröjer innan hon ska på nästa äventyr.

Jag har fått svar på mitt mejl, greppat grepen, utvärderat en nyhet och bevistat ett styrelsemöte. Mia har gjort mig orolig.

Svar på mejl
I förmiddags ringde en dam och hänvisade till mejlet jag hade skickat angående gräsklipparen (se gårdagens inlägg). Enligt henne ska man varje år serva sin gräsklippare och se till att dra åt alla skruvar(!). Jag hade en elak kommentar på tungan men hejdade mig. Undrar hur många som kollar skruvarna?

Vi kom överens om ett arrangemang som vi båda var nöjda med och jag avslutade samtalet i vänlig ton. Jag är imponerad över den snabba återkopplingen. Så ska god kundservice fungera, spe­ci­ellt om kunden är missnöjd.

Dags för grepen
Sättpotatisen börjar se ut som om den skulle kunna trivas i jorden. Dagens viktigaste uppgift var därför att vända jorden i trädgårdslandet.

Men först skördade jag gräslök. Det var jag inte ensam om. Pyttesmå rödbruna krabater satt hopklumpade på en del av bladen (har gräslök blad?) och lät sig väl smaka. Dom hade också lämnat ”tuggmärken” på flera ställen. Undrar vad det är för insekter?

En tredjedel av landet orkade jag med. Det räcker gott för potatisen. Resten får jag ta i omgångar eller lämna i träda. Förutom gräslöken har ringblommor och honungsört redan kommit upp så troligen sår jag bara lite dill.

Smaklös nyhet
Dagens middag fick bli en låda av Saarioinens nyhet – skinkpotatismoslåda. Den behöver jag inte köpa flera gånger och kan rekommendera bara om jag blir generöst mutad.

”Lättspydd” var min första tanke när jag såg den uppvärmd på tallriken. Efter första tuggan konstaterade jag att lådan var lika  smaklös som den såg ut.

Väglagets styrelsemöte
I kväll hade väglagets ordförande kallat till styrelsemöte. Efter ett par timmar hade vi gått igenom och korrigerat vägenhetsförteckningen, druckit kaffe och kommit överens om dag och tid för väglagsmötet. Jag bröt upp först av alla och skyndade mig hem i förhoppning om att få se Mia.

Försvunnen
Vid halv tre i eftermiddags blev jag lite orolig. Mia hade inte synts till sen förmiddagen. Senast så här dags brukar både hon och jag vara hungriga, men ingen kisse syntes till.

Två timmar senare var jag ändå oroligare… För säkerhets skull kollade jag att hon inte var instängd på vinden eller i boden, men ingen kisse där. I förhoppning om att hon höll till hos grannen gick jag över med blomman jag hade bett fru grannen överta. Nej, där hade dom inte heller sett till henne.

Ytterligare två timmar senare höll jag på att gå upp i limningarna. Var i all världen höll hon till? Hade hon råkat illa ut? Nu hade gått åtta timmar sen jag såg henne senast. Så länge har hon aldrig tidigare varit borta. Högst brukar det röra sig om två till fyra timmar innan hon dyker hon upp igen.

För att hinna i tid till mötet var jag tvungen att ge mig av. Det var nästan en lättnad att fokusera på nåt annat ett tag. Förhopp­nings­fullt ställde jag upp köksdörren och såg till att hon hade mat och dryck i fall hon dök upp medan jag var borta.

Hela vägen hem försökte jag se henne levande och oskadd för mitt inre. Ingen kisse syntes till när jag låste upp, men sen kom hon och mötte mig i verandan!

Jag fick förstås inga svar på min frågesvada, men hon var pigg och kry som vanligt om än något ”avslagen”. Jag tror jag har tackat alla jordiska och himmelska makter hundrafalt för att hon är hemma igen och välbehållen.

Jag har fått svarsbrev från Fortum, haft utedag, förlagt en blomma och fått spader på gräsklipparen. Mia har fått smak för ödlor.

Bildkälla: fortum.fi

Svar från Fortum
Igår fick jag brev från Fortum med rubriken Skadeanmälan. Som bilaga fanns en blankett för skade­anmälan, kopia på mitt brev och fakturan jag hade skickat.

Representanten för den tekniska kund­tjänsten beklagade att svaret dröjt och lovade 15 € i avdrag på nästa elfaktura som plåster på såren. I hastigheten trodde jag att det var allt jag skulle få i ersätt­ning, men efter att ha läst vidare sjönk blodtrycket tillbaka till normal nivå. Jag ombads fylla i och returnera skadeanmälan, efter det blir jag kontaktad ”så snart ert ärende är behandlat”. So far so good.

Utedag
Redan före tolv var jag rustad för trädgårdsgöromål. Jag beslöt att börja med det tråkigaste – ansa runt buskarna uppe vid tomtgränsen. Gräsklipparen tar sig inte tillräckligt nära och min elkabel är för kort, annars kunde jag ha använt trimmern. Det gick bra med handkraft också, även om det tog sin runda tid. Mia gjorde sitt bästa för att underhålla mig. 🙂

Vissa ställen vill jag inte eller törs inte gå med gräsklipparen men vill ändå röja så jag tog till min vasslie, den är lagom stor för mig att hantera. Ett antal maskrosor blev också av med blommor och knoppar.

Blomma på avvägar
Efter det kom jag på att jag kunde ställa ut den fina namns­dags­blom­man i trä som jag fick av herr grannen i fjol. Men var hade jag lagt den?

Ingen blomma på vinden, inte i boden och inte i vedlidret… Den verkar ha gått upp i rök. Jag vet att jag såg den för ett tag sen, men har glömt var? Nåväl, tids nog hittar jag den. Kanske.

Gräsklipparelände
Visst är det väl lustigt att vi väntar på att det ska bli grönt och när det äntligen blir det sätter vi i gång och klipper, slår eller river gräset? Idag på eftermiddagen hade det torkat upp, solen lyste och det blåste friskt så det var lämpligt att klippa resten av tomten.

När jag hade klippt klart efter ett par timmar och stoppade gräsklipparen hände det som händer varje säsong sen 2009. En av skruvarna till handtagsfästet lossnade igen. Men som tur hade jag ju klippt klart, så jag ställde in den i boden efter rengöring.

För en stund sen skickade jag mejl till VDn för firman där jag köpte den 2007, förklarade problemet och talade om att jag är urless på eländet. Jag bifogade bilder på modell­beteck­ningar och problem­stället och avslutade med: ”Jag ser fram mot förslag till en permanent lösning”.

Jag kände mig som en riktig grinkärring men om jag fixar det själv i år också, kommer den dåliga konstruktionen förmodligen inte att uppmärksammas eller åtgärdas. Jag gör alltså i själva verket konsumenterna en tjänst.

Ny smak
Mia drygar ut dieten med ödlor numera. Tidigare bara fångade hon dom, men nu äter hon upp dom. Åtminstone till hälften. Med jämna mellanrum ligger det en halv ödla i verandan med inälvorna utspridda. Idag höll hon undantagsvis till ute.

Ett axplock ur aktuella tekniknyheter. Klicka på respektive länk för att läsa artikeln.

Bildkälla: nyteknik.se

Ny Teknik: Knapplöst tangentbord

Computer Sweden: Memristorn utvecklas

Ny Teknik:

Bakteriedödande handtag

Världens bästa bilmotor

Papperstelefon

Världens största flygplatsmodell

UV-ljus lagar lackskadan

YouTube: Streckkod som musik

Ny Teknik: Flytande kärnkraftverk(!)

Jag har varit befriad från utomhusarbete, räddats av frysen, haft besök och läser en intressant bok.

Befriad
En halv timme efter att jag steg upp började det regna. Tänk sån tur man kan ha! Då kunde jag ju skylla på vädret för att slippa utomhusarbete. Framåt halv fyra dök solen visserligen upp, men efter en provtur ute i det gröna beslöt jag att det blåste kallt och gick in tillbaka.

I stället har jag ägnat mig åt administration. Vykorts­försälj­ningen har fått en egen pärm, följesedlarna för levererat gods är arkiverade, liksom momskvitton och andra verifikat. Bilderna till den senaste beställningen är skickade till tryckeriet och bilderna till dom första Dragsfjärdsvykorten har fått en egen mapp.

Jag har också roat mig med att läsa valda delar av grundlagen, samgångsavtalet för dom tre kom­munerna på ön och kommunens förvaltningsstadga. Kommunens strategi för 2010-2015 är utskriven och klar att läsa. Mitt aktuella intresse härrör från gårdagens intressanta föredrag.

Räddad av frysen
Mia svarade inte när jag frågade henne vad jag skulle ha till mat. I kylskåpet fanns inget färdigt och jag hade ingen lust att laga nåt så jag rotade hoppfullt i frysen.

Pirkkas morotsplättar frestade inte så värst, så jag rotade vidare och hittade några Ålands-köttbullar och en burk av grön­saks­stuvningen jag råddade till senast. Vilken tur att frysen är uppfunnen!

(Kvällsmålet bestod av ett löskokt ägg och ett glas vatten. Man tager vad man haver.)

Besök
Ett tillfälligt lågtryck måtte ha passerat Udden vid fem-snåret. Eller så var jag uttråkad? Plötsligt kände jag mig trött och bestämde mig för att lägga mig och läsa en stund, vilket alltid slutar med att jag somnar. Idag var inget undantag. Strax innan jag somnade kände jag att Mia la sig i fotändan.

En timme senare blev vi väckta av en försynt knackning, hörde dörren öppnas och skyddslingen säga hallå. Mia var självklart först att hälsa honom välkommen, sen kom matte drullande.

Det första han talade om var att ett träd hade blåst ner så att trädtoppen låg över vägen nere vid flyet, dvs nedanför min backe. Som tur ska jag inte i väg förrän i morgon kväll så jag har god tid att röja under dagen.

För ovanlighetens skull fick jag bjuda på kaffe. Till det ventilerades bland annat internationella betal­nings­tran­saktioner, avgifter och villkor hos olika banker. Skyddslingen praktiserar nämligen på bank för när­va­rande. Fast jag glömde fråga vad dom har för sig på banken efter fyra? 😉

Intressant bok
Jag har alltid undrat varför svenskan är så styvmoderligt behandlad i det här landet trots att den enligt § 17 i grundlagen är ett av nationalspråken? Igår fick jag Reinhold Enqvists senaste bok i present av FSS. Förhoppningsvis kan den (del)förklara det på sina håll kompakta motståndet mot allt vad svenska heter. Han har också skrivit en annan bok som jag gärna vill läsa: ”Svenska språkets vandring i Finlands historia”.

Jag har haft jubileum, deltagit i FSS-lunchen och premiärklippt gräset. Mia har tuggat på en mus och hittat ett nytt krypin.

4-års jubileum
Tänk att det redan har gått fyra år… Den 20 maj 2007 återvände jag till Udden för gott. Nu känns det som om jag alltid har bott här. I själ och hjärta har jag förstås det.

Flyttlasset kom vid lunchtid, men av bilden framgår att en stor del av flyttgodset fortfarande stod utanför huset vid solnedgången. Det tog mig hela sommaren att packa upp, mest beroende på att huset var fullt möblerat innan. Skönt att slippa göra om den proceduren!

Lunch och föreläsning
FSS har haft ett heldagsprogram i Dragsfjärd idag. Halv ett serverades lunch för styrelse, medlemmar och andra intresserade på Strand­hotellet. Jag avstod från förmiddagens program eftersom jag redan har blivit guidad på Björkboda bruksgård, men hade tackat ja till lunchen och ett av föredragen.

Vid lunchen råkade jag sitta bredvid en man som hade varit kollega med min fosterfar. Som vanligt hoppade det ut en groda. När han sa att dom hade varit kolleger, påpekade jag att min fosterfar var född 1897 och frågade: ”Hur gammal är du då?”.

Det var väl himla onödigt att ställa en sån fråga, jag såg ju tydligt att mannen i fråga inte såg ut att ha fyllt 114. Han verkade lyckligtvis inte reagera negativt utan talade om att han på den tiden var 16 år gammal. Det förklarade ju saken.

Bildkälla: Åbo Akademi

Föreläsningen som hölls av Markku Suksi, professor i offentlig rätt, handlade om kommunallagen och hur för­valt­nings­stadgan har att efterleva grundlagen. Mycket intressant och lärorikt trots all lagtext.

Gräsklippning
När jag kom hem välkomnades jag av en glad liten kisse, gav henne mat och bytte om till gräs­klipp­nings­klädsel. Den råkar för övrigt vara identisk med blomplanteringsklädseln, bortsett från sko­donen. Som alla vet kräver gräsklippning skoplagg som får bli gröna utan att det gör nåt.

Vädret var idealiskt – varm sol och svala vindar som jag var tacksam för. Efter drygt två timmar och en halv liter svett var jag klar med ”överdelen”, dvs närmast huset. Det var nästan roligt att klippa och snyggt blev det.

I morgon har jag tänkt ta i tu med resten för att inte ge maskrosorna en chans att börja fröa.

Ny fångstplats
Under tiden jag klippte gräset stod dörren till boden öppen. Redan igår förstod jag att Mia kände vittring av ett byte, så idag fick hon husera fritt. Efter en stund kom hon stolt gående med en mus dinglande i svansen.

När jag hade klippt klart hittade jag henne i verandan smaskande på sitt byte, men inälvor och bakkropp lämnade hon kvar till mig. Omtänksam kisse.

Nytt krypin
Junior hälsade på oss en kort stund senare och var bland annat intresserad av min etanolbrännare så jag tog ut den och fyllde på bränsle. Jag hann bara vända ryggen till så var Mia inne i kaminen. Junior skrattade hjärtligt åt hennes tilltag.

Lustigt nog blev hon varken sotig eller smutsig trots att hon vände inne i kaminen för att ta sig ut. Min ”stenstod” förhindrade tack och lov att hon fick tasskontakt med askresterna, annars hade jag haft synliga tassavtryck på mattor och golv. Fast det hade jag förstås också förlåtit. Hon hade ju inte gjort det ”på enkomt” som dom säger i Jämtland.

PS. Fru grannen har idag bekänt att hon på enkomt hade placerat plastblomman i julkorgen för att lura mig. Det lyckades hon alldeles utmärkt med (se gårdagens inlägg). 😀

Igår ägnade jag mig mest åt ”arbetsplanering” (= oväsentligheter) och slocknade framför TVn, idag har Mia och jag varit på kalas och jag har blivit grundlurad.

Meningslöst arbete
Bara för att jag hade tid hos frissan klockan tre igår kom jag mig inte för att göra särskilt mycket vettigt innan. Bortsett från en systemåterställning.

Via omvägar kom jag in på Uniblues sajt och fick för mig att jag skulle ladda ner Speed Up My PC för att se om datorn verkligen blev snabbare. På Windows XP-tiden använde jag det och tyckte det gjorde ganska stor skillnad.

Efter nerladdning och installation gick det inte längre att starta Outlook. Jag fick också meddelande om att filer som behövs för skrivaren inte kunde hittas. Järnspikars. Programmet hade sopat rent med besked. I stället för att felsöka, valde jag att göra en systemåterställning och startade om datorn. Då funge­rade allt som det skulle igen. Tydligen en bugg eller så stöds inte 64-bits versionen av Windows 7.

Blominköp
Efter frissan åkte jag till Tallbo trädgård. Så här års är det lagom att köpa sommar­blommorna och dom köper jag alltid hos Per och ”Kidde”. Bilen var nästan fullastad när jag var klar. I år valde jag att hålla mig till lila och magenta i huvudsak.

Långfilm
Som avslutning på dagen slog jag mig ner i TV-fåtöljen för att se långfilm med Nicolas Cage. Under filmen vräkte jag i mig en skål nötter och drack ett glas vin. Efter filmen hade jag tänkt titta på nyheter och väder, men slocknade i nåt skede och vaknade nästan två timmar senare. Antingen berodde det på vinet eller så var jag utmattad av att göra ingenting. 😉

Öppet hus
Egentligen hade jag tänkt klippa gräset idag, men kom på att det är dumt när man ska på kalas. Fru grannen hade bjudit in till öppet hus med anledning av halv­sekels­dagen för ett tag sen.

Jag hade inte tänkt ta med Mia, men när hon såg att jag tog genvägen över till grannen var hon snabb att följa med. Hon stannade kvar ute och verkade tycka det var roligt med alla människor och bilar som kom och åkte. Hon fick också träffa många kattvänner så jag förstår att hon trivdes, men följde snällt med när jag sa att vi skulle gå hem.

Blåst på konfekten
När vi kom hem fick Mia mat och jag bytte om till ”blomplanteringskläder”. Lite nytta kunde jag i alla fall göra. I en julkorg jag hade kvar fanns det fortfarande liv i hyacintlökarna och en suckulent så jag tyckte jag kunde stoppa ner dom också på nåt lämpligt ställe.

När turen kom till suckulenten blev jag minst sagt förvirrad. Vilken konstig rot den hade…? Eller var det ett rörformat skydd för roten? Jag drog försiktigt av skyddet och blev helt paff. Växten var konstgjord!

Ända sen jag fick blomkorgen har jag varit fullständigt övertygad om att alla växter var levande, men tänk vad lurad man kan bli. Julstjärnan som fortfarande blommar är i alla fall äkta, för den får bruna blad då och då.