Jag har mejlat bildbevis, servat Silverpilen, fotograferat och shoppat hejvilt.

Bildbevis
Jag började dagen med ett bistert mejl till Fortum och infogade en bild på förödelsen. Råttan/Väduren undrade i en kommentar varför jag inte sa till med en gång och avslutade med: ”du brukar ju inte ha tunghäfta”.

Förklaringen är enkel – jag var inte hemma när ”stolpskotten” avslutade arbetet. Jag hade kurs på eftermiddagen, annars hade jag förstås inte släppt i väg dom utan att återställa gräsmattan. Jag såg för all del spåren redan när jag åkte, men trodde i min enfald att dom skulle åtgärda dom när arbetet var klart. Tji fick jag.

Det kan tyckas fjantigt att reagera så kraftigt, det finns ju mycket värre saker, men jag blir lessen över såren i marken och grinig över att inte bli visad respekt. Men nog om det.

Service och däckbyte
13.00 idag hade jag tid på macken för årsservice och däckbyte. Sen förra servicen har jag kört bara 4.480 km, så jag skrev en lapp till servicekillarna att dom inte behövde byta olja. I fjol påpekade dom nämligen att jag gott kunde köra lite längre mellan oljebytena.

Det blev en snabb och billig service. Redan efter en timme blev jag uppringd om att jag kunde hämta min kära Silverpil. Notan slutade på 46 €. Först trodde jag att jag hörde fel, men beloppet var inte större än så.

Det måste med andra ord betyda att oljebyte är tidsödande och dyrt. I fjol betalade jag 210,25 €. Då ingick för all del tvätt och motortvätt. Jag tror jag ska sluta byta olja. 😀

Fotorunda
Medan Silverpilen blev omhändertagen passade jag på att fotografera mig fram längs strandkanten och vidare till för mig okända miljöer. Jag upptäckte till min förvåning att Dalsbruk är en riktigt vacker plats med många vackra hus. Det finns visst undantag, men dom ”såg” jag inte.

134 bilder senare avslutade jag min lilla sightseeing med kaffe och paj i solen på nya Kaffemosters veranda. Sen knallade jag i väg ner till macken för att hämta Silverpilen. Men först tittade jag in i Bussgods’ (Matkahuoltos) nya lokal som numera inrymmer en del varor till försäljning. Lustigt nog hittade jag några grejer som jag kom på att jag behövde. 😉

Shopping
Egentligen behövde jag bara handla veckans TV-program, kattmjölk och tvättlina. På Sale fanns ingen tvättlina, så jag åkte ner till Kompis. Ingen tvättlina där heller. Jag chansade på Wahlstens, men där hade dom heller ingen. Då erbjöd sig damen i kassan att ringa och kolla om ”gamla butiken” kunde ha och si, det hade dom.

Gamla Wahlstens heter numera Skärgårdsbutiken West och hade invigning just idag. Jag fick min tvättlina, men upptäckte en annan sak jag också behövde. Ägarinnans säljradar måtte ha pejlat in att jag var på shoppinghumör för efter det började hon prata om dom fina etanolbrännarna som var alldeles nyinkomna. ?? Jag stod som ett frågetecken. Hur i all sin dar kunde hon tro att jag skulle vara intresserad av en sån?

I en snabb svada på finska förklarade hon vilka alla användningsområden brännarna har. Inne, ute, i sommarstugan, som insats i kaminer, etc, etc. DÅ spetsade jag öronen. Kunde det här vara en lösning för att värma min kamin i vardagsrummet utan att behöva köpa ved eller ta upp en ny skorsten?

Jag tände på alla fyra när jag tänkte efter hur mycket tid och pengar jag kunde spara på idén. Klart jag skulle ha en etanolbrännare! Innan jag kom till kassan hann jag också få syn på en matta som såldes med 20 % rabatt. Rätt färg och rätt längd – den fick också följa med hem.

Brännarmontering
Innan jag lastade av vinterdäcken satte jag i min iver i gång med att tömma askan ur kaminen och testa om brännaren fick plats. Det var på håret, men när jag hade lagt en sten i botten gick det bra.

Än så länge har jag bara läst bruksanvisningen, men om det blir kyligare snart ska jag stänga av luft­värme­pumpen och provelda. Om en bränslepåfyllning räcker fyra timmar eller mer bör kaminen hinna bli varm.

Sotaren kommer förmodligen att bli snopen, men det bjuder jag på. Om han hade hållit sitt löfte hade jag redan haft en fungerande kamin och skorsten till en avsevärt mycket högre kostnad.