Igår var jag pinsam, idag har jag hämtat bildutskrifter och åkt på en ökänd väg. Mia har ny sovplats.

Pinsamt
Igår eftermiddag klockan fyra slog ”illväderssjukan”*) till. Jag blev våldsamt trött mitt i allt, jag bara måste gå och lägga mig en stund. Mia gjorde sällskap en halv timme senare.

Solen stod ganska lågt när jag vaknade så jag gissade att klockan var närmare sex. Klockan sju började fotoklubbens möte. När jag kollade klockan visade den 18.58… Jisses Amalia, nu skulle jag komma för sent!

Jag letade febrilt efter telefonnummer till sekreteraren för att avisera min sena ankomst, men hittade bara hennes nummer till arbetet och där var det stängt så här dags. Jag var så stirrig så jag inte ens tänkte på att kolla hos Fonecta.

Sen började jag tänka. Innan jag hade gjort mig i ordning och hunnit fram, skulle det gå en halv timme till. Att vara ett par minuter sen går väl an, men en hel halvtimme är pinsamt. I synnerhet som jag inte hade nån godtagbar ursäkt.

Nej, det enklaste var att utebli. Kvällens program var för all del intressant, men ändå nåt jag kunde avstå från. Sagt och gjort, det gav mig två bonustimmar till annat. Fast jag tycker ju förstås fortfarande att det är pinsamt att försova sig den tiden på dygnet.

*) Ca 12 timmar senare kom regnet.

Bildavhämtning
Idag hade jag kommit överens med Sillisatama om att hämta bildutskrifterna till fotoutställningen. Spännande att se resultatet!

Dom blev riktigt lyckade, men den unge mannen talade om att han hade lagt ner en del jobb i Photoshop för att få till dom. Det kan jag gott förstå, ingen av bilderna var tagna med tanke på utställning eller utskrift i den stor­leken så det hade han gjort bra!

Bildkälla: Åbo Underrättelser 9.4.2011

Ökänd väg
Efter bildavhämtningen styrde jag kosan mot Kimito längs Vestlaxvägen. Den har vi läst om i ÅU för ett tag sen och fått reda på att man ska undvika om möjligt, tjälskadorna är värre än nånsin.

Efter alla mina år på glesbygdsvägar i Jämtland är jag ganska så härdad och tog inte artikeln så allvarligt. Det var väl ”sörlänningsgnäll” som vanligt tyckte jag. Jag kan meddela att jag har ändrat uppfattning. Vägen var i klart sämre skick än jag hade föreställt mig.

De sporadiska hastighets­be­gräns­ningarna (60 km) var ett hån, ingen vid sunda vätskor kör så fort på dom vägsträckorna. Silverpilens fjädring och stötdämpare fick verkligen visa vad dom går för.

Ny sovplats
Mia har flera favoritplatser, men då och då gillar hon att bädda ner sig på min ”klädstol”. Där ligger alltid mina vardags-/arbetskläder. När jag tittade in i sovrummet idag såg hon ut att riktigt mysa.