Jag har tvättat, besökt syateljén, fått mat på byn och avskyr soppåsar som stinker.

Tvättdax
Innan jag kom i håg att jag hade lovat besöka händige släktingen i ett ärende så snart jag hade vaknat, startade jag tvättmaski­nen. Optimistiskt plockade jag fram tvättkorgen för ren tvätt, beredd att hänga ut på tork. Men var hade jag lagt bykstrecket (tvättlinan) i höstas?

Efter en stunds letande drog jag slutsatsen att jag nog hade pensionerat det och gav upp. Dessutom blåste det våldsamt tröstade jag mig med, det fick bli tork­tum­laren ännu en gång.

Oplanerat besök
Kvart i två ringde nämnda släkting och undrade om jag var på väg snart, han behövde åka i väg på uppköp… Jag erkände min fadäs och lovade vara på plats till kaffetid.

Medan tvättmaskinen susade hade jag satt i gång med att tömma klädkammaren på vinterkappor och ‑jackor. Bland urvalet fanns en snygg yllejacka som jag knappt använt för att den dolda knäppningen glipar när man knäpper jackan.

Faktiskt är den inte för trång, utan helt enkelt felsydd. Varför jag inte upptäckte det när jag köpte den fattar jag inte? Jag tog på den och begrundade framför spegeln. Skulle den gå till klädinsamlingen eller vad skulle jag göra med den?

Då fick jag en strålande idé! Den skulle få dragked (blixtlås) i stället, det löste alla problem. Om man dessutom tog bort knapparna och sydde i dragkeden kant i kant skulle den bli en aning rymligare så jag kunde få plats med lite tjockare plagg under. Himla fiffigt tyckte jag.

Jag kastade mig direkt över datorn och googlade på Benitas syateljé, hittade telefonnumret och ringde. På onsdag var hon upptagen men idag var hon på plats. ”Jag kommer inom 20 minuter” avslutade jag med.

Tredje gången jag låste ytterdörren hade jag fått med mig allt jag skulle. Först hade glömt grejen jag skulle lämna till släktingen, sen bilnycklarna… All fokus var på jackan.

Några minuter senare var jag på plats och Benita bekräftade att min idé gick att verkställa. Vi kom fram till att en 50 cm lång svart dragked blev perfekt. Hon undrade när jag ville ha jackan och fick beskedet att det räckte om den är klar till hösten. Hon skulle höra av sig när jag kunde hämta den.

Mat och kaffe
Nästa anhalt var förstås släktingen. Då jag steg ur bilen påpekade han att jag var för tidig för kaffe, klockan var inte ens halv tre. Men jag behövde inte vända om, det gick för sig ändå betygade han och om 20 minuter kunde jag få dela en pizza med honom om jag ville?

Sånt säger jag inte nej till, så det blev både mat och kaffe. Ibland har man tur. Om jag hade kommit klockan tre hade pizzan varit uppäten misstänker jag. 😀

Gräslig lukt
Tillbaka på hemmaplan fortsatte jag klädutgallringen. En del skulle till klädinsamlingen så jag hämtade en ny (svart) soppåse att stoppa ner dom i. Som vanligt luktade den skunk. En frän, stickande lukt som nästan gör mig spyfärdig.

Tidigare har jag hittat en mindre, orangefärgad, luktfri variant, men dom har försvunnit från butiks­hyllorna. Jag var kanske den enda som köpte dom?

Om det var fråga om att använda påsen bara för sopor skulle jag inte beklaga mig, men det bär mig emot att stoppa ner rena kläder i den gräsliga odören. Nån som kan tipsa om luktfria 70 liters soppåsar på Kimitoön?

Gårdagen fördrevs med krattande och tedrickande, idag har jag röstat, haft sällskap vid middagsbordet och tror jag har blivit allergisk mot konjak?!

Krattväder
Fram på dagen igår bestämde molnen sig för att släppa fram solen till slut. Vädret blev idealiskt för utomhusarbete.

Fyra timmar och ett antal lövhögar senare avrundade jag med en tur längs min södra och östra tomtgräns. Det tog sin modiga tid. Inte för att tomtgränsen är så lång, men för allt som fick mig att stanna upp längs vägen. När jag hade avslutat min ”inspektion” återstod en dryg halv timme innan mitt tebesök skulle göra entré.

Tebesök
Det händer inte så ofta att gästerna har med sig toalettpapper. Ännu mer sällan hemlagad fiskpastej. Dagens besökare överräckte vardera.

Toalettpappret kom sig av att vi tidigare har diskuterat priset på en hel bal och var man lämpligen hittar billigt och bra toapapper på ön. En s k skitdiskussion kan tyckas, men toapapper är en hel vetenskap har jag insett.

Det gäller att jämföra pappersbredd, -tjocklek och antal meter per rulle för att kunna bedöma om produkten är prisvärd eller inte. Den överräckta förpackningen var alltså ett varuprov.

Fiskpastejen gjord på rökt sik var en både oväntad och smakfull överraskning. Vilken tur att det finns så händiga och husliga män i min omgivning.

Dess värre var jag en ovanligt tråkig värdinna. Inte ens det starka teet kunde hindra mina ögonlock från att börja falla i hop efter ett tag. Min kropp hade tydligen fått en överdos av sol och frisk luft.

Valdag
Idag var en historisk dag. Jag röstade i ett riksdagsval för första gången i mitt liv. När fan blir gammal blir han religiös sägs det. I mitt fall gäller det intresset för politik. Under största delen av mitt liv har jag varit totalt ointresserad av allt vad politik heter, men den här gången fick jag för mig att jag skulle utöva min medborger­liga rättighet.

Både vallokal och ‑funktionärer var samma som vid kommunalvalet (om jag minns rätt?). Och min oro för långa köer visade sig helt obefogad – en enda person gick in samtidigt som jag.

Middagssällskap
När jag kom hem tillbaka var det dags att börja med middagen om jag skulle passa tiden. Jag hade lovat bjuda på ugnsstekt fisk. Det är himla praktiskt att alltid följa samma recept. Då blir varken matgästen eller värdinnan överraskad. För att få lite variation har jag också ett köttrecept. 😉

Idag lyckades jag hålla mig vaken. Troligen beroende på att jag hade begränsat friskluftsintaget och min fysiska aktivitet till ett minimum under dagen.

Konjaksallergi?
En stund efter att middagsgästen hade gått drabbades jag av en nysattack. Mig veterligen lider jag varken av hösnuva eller pollenallergi, så jag kom fram till att det måste bero på konjaken.

I vanliga fall håller jag mig till en förmånlig härtappad sort, men dagen och gästen till ära hällde jag upp av en dyrare sort. Det tålde nog inte min organism som vid det här laget har vant sig vid ”billig-konjaken”. Alternativt berodde nysattacken på dammöverskott?