Jag har ägnat dagen åt surdegar och meningslöst arbete. Mia har bråda tider.

Gamla surdegar
Direkt efter en ovanligt tidig frukost tog jag i tu med några ärenden som borde ha åtgärdats för länge sen. Första samtalet gick till bryggleverantören som jag senast pratade med den 25 maj i fjol och som lovade dyka upp V21 samma år.

Han erkände direkt att det inte fanns nån ursäkt och lovade åtgärda bryggan så snart isen har smält. Om han inte hörde av sig, skulle jag skicka en påminnelse via mejl.

Nästa samtal gick till sotaren. För snart ett år sen lovade han lämna offert på återuppbyggnad av den andra skorstenen på huset, men har inte hörts av. Han bad också om ursäkt och lovade göra ett nytt besök eftersom jag vid det här laget hade förslag på en annan lösning än att mura upp den på nytt.

Medan jag hade ångan uppe, ringde jag också SEB Tryggliv för att be dom slopa förmånstagar­för­ord­nandet på min pensionsförsäkring. Det gick naturligtvis inte så enkelt som jag hoppades, damen i andra änden skulle skicka en blankett som jag måste fylla i.

Städjobb och premiärkrattning
Efter ytterligare ett par samtal  gick jag ut i vårsolen. Första prioritet var att baxa trappmattan på tork. När den är torr väger den inte särskilt mycket, men nu var den genomdränkt så armmusklerna fick bekänna färg innan jag nådde vädringsställningen.

Efter att ha hämtat posten och mätt upp bredden på dom gamla bräderna jag har tänkt använda till mitt lilla byggprojekt, tog jag tag i ”tassklämman” (se inlägg 4.4) och krattade bort alla gamla löv från slänten vid utedasset. Oj, vad fint det blev!

Under dom blöta löven stod fullt med små gulgröna sticklingar som inom kort förvandlas till blomman­de scilla och både malört och akleja har redan skjutit skott. Ju mer jag såg mig omkring, desto fler växter hittade jag som har börjat spira. Ogräset inte minst.

Krattandet inkluderade också en del snö bara för att det var roligt och tog mig allt längre bort från startpunkten. Till slut var jag ovanpå avloppsröret och -tanken. Ingen vettig människa skulle väl komma på idén att snygga till på ett sånt ställe? Men det struntar jag högaktningsfullt i. Även om jag sällan vistas på den sidan av huset känns det bra att veta att det är snyggt, men i andras ögon betraktas jobbet säkert som meningslöst. Fast det är ju inte mitt problem. 🙂

Mia jobbar övertid
Sen nio i morse har Mia vistats utomhus med undantag för ett par korta matpauser. Först vid 23-snåret var hon klar med sin arbetsdag. Dagens första byte bestod i en ödla. Den var väl tidigt ute kan jag tycka, men dom kanske börjar röra på sig redan innan snön har töat bort?

Innan ödlan blev skadad bar jag ut den och stängde in Mia så hon inte såg var jag la ner den. För att få henne på andra tankar plockade jag fram godisburken när jag kom in tillbaka. Ett bra trick.

Medan jag underhöll mitt sällskap i kväll hörde vi dunsar från verandan och välkända pip, men vis av tidigare erfarenhet lät jag bli att öppna dörren. Det fick räcka med att jag berömde henne inifrån.

Den lilla damen har alltså haft en bråd dag. Just nu ligger hon utsträckt på gungstolen och tar igen sig. Hon har inte ens använt kattoaletten på hela dagen. Förmodligen har hon kommit på att det faktiskt går att uträtta sina behov utomhus.