Klockan låter äntligen som den ska, jag får ställa ut två bilder till och behöver kontakta skattekontoret igen. Mia och jag sover i skift.

Urmakare in spe
Klockan går klanderfritt, men hade ”tappat rösten” efter reparationen. Varför kan jag bara spekulera i. Synnerligen retfullt att inte höra den gamla vanliga klangen som jag gillar. I min nöd bad jag händige släktingen rycka ut, men avstyrde uppdraget sen jag mot alla odds hade lyckats fixa det själv.

Efter mer än en timmes tålamodsprövande försök och miss­lyckan­den fick jag till det, fast jag vet inte hur och framför allt inte varför? Min teori om hur ljudet alstras visade sig fullständigt felaktigt, det resulterade bara i ett kort, omelodiskt klonk. Men strunt i det, huvudsaken att klangen är återställd.

Bildutökning
I fredags meddelade fotoklubben att vi får disponera mera utrymme i Söderlångvik och att jag får ställa ut två bilder till om jag vill. Det ville jag förstås gärna. Bilderna var redan utvalda av samma tvåmannajury som tidigare.

Dom första två är utskrivna och klara för avhämtning, men i och med tilläggsbeställningen väntar jag tills dom också är klara. Det ska bli oerhört spännande att se hur dom tar sig ut i stor­format. Enligt killen jag har varit i kontakt med hos Sillisatama ser dom ”ganska bra” ut. Vad nu det innebär?

Väglagsadministration
Med dom tilläggsuppgifter jag fick från skattekontoret trodde jag att jag skulle bli klar med vägenhets­förteckningen, men några frågetecken kvarstår fortfarande. Bland annat saknar jag fastigheter till två namn som jag hittade på postlådorna under byrundan för ett par veckor sen.

Förhoppningsvis får jag alla återstående uppgifter på måndag av ”pärlan” på skattekontoret och kan äntligen överlämna en komplett och aktuell förteckning till väglagets ordförande för slutgranskning. Sen återstår bara att skriva och skicka kallelse till väglagsmöte.

Olika sömnbehov
Mia och jag är inte riktigt i fas när det gäller sömnbehoven. Hon sover oftast fram till att det är läggdags för mig och är förstås hur pigg som helst när jag är på väg i säng.

För det mesta busar vi i sängen en stund, men sen ger hon sig av på egna upptäcktsfärder tills jag har somnat. Ofta vaknar jag av saker som ramlar i golvet eller av att hon hoppar upp på mig när hon är mogen för nästa sömnperiod.

Sen en tid tillbaka låter hon bli att väcka mig på morgnarna. Troligen insåg hon att det är lönlöst. Men så fort jag rör på mig och hon ser att jag är vaken sätter hon i gång och spinner och vill gärna bli kelad med. Ett synnerligen behagligt sätt att morna sig på tycker jag. 🙂