Jag har haft tidig väckning och saknar jordnötssmör. Mia har kommit på att det går att vara ute.

Tidig väckning
Redan halv åtta väcktes jag av den melodiösa signalen i mobiltelefonen, men ”snoozade” tills det var en dryg timme kvar till avfärd. Klockan tio skulle jag vara på plats hos en kund.

Vindstilla, -7,8 grader och strålande sol mötte mig när jag öppnade dörren för att ge mig av. Av gårdagens snöfall märktes inte så mycket trots att det tidvis var ymnigt.

Väglaget påminde om första halkan på hösten. Solen hade hunnit tinat vissa partier, andra som låg i skugga hade frusen yta. Slosch- och plaskföret har i vilket fall övergått i gupp- och hoppvarianten. Ett säkert vårtecken.

Jordnötssmör?
Efter ett par timmar var jag klar hos kunden och kunde börja beta av inköpslistan. Den var inte lång, men krävde besök i flera butiker. När jag vände Silverpilen hemåt hade jag förbrukat två hela timmar! Helt makalöst. Jag fattar inte hur jag bär mig åt? Alla butiker ligger ju inom en radie av några hundra meter?

Dessutom hade jag inte fått tag på allt som stod på listan. Jordnötssmör finns tydligen inte att upp­bringa i Dalsbruk. Jag överlever förstås utan, men tycker det är gott i vissa maträtter. Jag ska också göra ett försök i Kimito, men om det inte finns där heller får jag anlita Behnford’s nätbutik eller fråga om mamma kan ta med sig en burk när hon kommer på besök.

Utekisse
Från och med idag har Mia upptäckt att det går att vistas utomhus på egen hand. Hittills har hon bara gjort korta turer eller varit ute i mitt sällskap. Idag på eftermiddagen gick hon ut ensam och det dröjde flera timmar innan hon ville in tillbaka.

Troligen börjar hennes bytesdjur vakna till liv efter vintern och röra på sig. Småfåglarna är förstås också intressanta. Förhoppningsvis får hon inte tag i några.