Till vårvinterns vedermödor hör halka. Nu är det så halt att man inte ens törs åka spark. Mia skickar en kram.

Utmaning
Idag på eftermiddagen hade jag lovat göra en utryckning och blivit varnad för svår halka när jag kom fram. Läge att inviga dom nyinköpta broddarna med andra ord.

Det är första gången jag kör bil med broddar på kängorna. Inget jag rekommenderar, det hjälper inte ett dugg mot såphalkan på vägen och gör pedalerna svårmanövrerade. Men dom var utmärkta att ha när jag kom fram.

Byvägen ser ut och känns som en knölig halkbana den tiden på dagen. Solvärmen tinar upp ytan på islagret och det rinner smältvatten ner på vägen. I det här föret avundas jag bilägarna som har dubb­däck. Hur som helst jag tog mig fram och tillbaka utan incidenter.

Alla bilburna besökare till Udden varnas härmed! ”Min” backe är sandad, men inte den som ligger före kurvan så det gäller att ta det varligt på hitvägen för att inte kana ner i sjöinloppet!

Hem­färden kräver också en del körteknik för att man ska lyckas ta sig upp till huvudvägen. Fyrhjulsdrift och dubbdäck är en klar fördel.

Nysandat
Tyvärr gjorde jag misstaget att skotta efter den senaste blötsnön vi fick, så stigen ner till huset kräver också förhöjd livförsäkring. När jag kom hem beslöt jag sanda inför väntade och oväntade besök.

Jag hade redan börjat med dom roliga små (miljövänliga) kulorna som går att äta tycker Mia, men insåg att det också krävdes vanlig hederlig sand. Kombinationen blev alldeles utmärkt.

Fast i natt fryser det tunna vattenlagret kan jag tänka mig och det är lika halt i morgon. Men man har ju broddar som sagt.

Mia-kram
Igår när jag skulle fånga Mia på bild, försökte hon fånga mig i stället. Det blev en originell bild som mycket väl kan tolkas som en kram tycker jag. Håll till godo. 🙂