Jag har fått två semlor, hämtat en produktnyckel, träffat en före detta kollega, valt papperskvalitet och fått tillskott i kassan.

Givande besök
Strax efter ett kanade jag i väg ner för backen. Lyckligtvis har vår utmärkta vägunderhållare sandat på strategiska ställen, men det gäller ändå att ha tänderna rätt i mun och handen stadigt på ratten när man ska ta sig fram på byvägen.

Första anhalten var bonuspappan. Förutom det ordinarie ärendet, passade jag på att förhöra mig om ett par fastigheter i grannskapet innan jag hastade vidare. Med mig fick jag en påse med två dags­färska, hembakta semlor (fullkornsbullar). Ibland har man mer tur än vanligt. 🙂

Produktnyckel
Nästa stopp blev 25 km längre bort, dagens övriga ärenden krävde en resa till öns norra del. Eftersom Zas Data låg lämpligt till före skattebyrån, svängde jag in för att hämta mina nya program. Produktnyckeln till Office 2010 Hem och Småföretag fanns på hyllan, men ack och ve, Publisher 2010 har inte gått att få tag i fick jag veta.

Jag har nyss brutit sigillet till produktnyckelkortet och startat programhämtningen (550 MB), 41 % återstår ser jag, sen är det klart att installera. Härligt med nya leksaker. 😀

Gammal bekant
Följande anhalt var skattekontoret för att få hjälp med uppgifter om fastighetsägarna i väglaget. I kund­tjänsten satt min före detta kollega som jag jobbade ihop med i Stockholm på 70-talet. Jag har ”hälsat på” en gång tidigare, så jag visste att hon jobbar där och blev extra glad över att det var henne jag fick träffa.

Hon var precis så hjälpsam och tjänstvillig som man kan önska att alla myndighetstjänstemän skulle vara. Tyvärr saknas skattemyndighetens regis­trerings­nummer i min förteckning, så det blev en hel del letande innan vi hittade de rätta ägarna, men hon gjorde ett kanonjobb.

Papperskvalitet
Från skattekontoret åkte jag vidare till öns tryckeri för att välja papperskvalitet till trycksaken jag planerar. Den kvalitet jag blev offererad tyckte jag inte var bra nog, utan satsade på Novatech Gloss i 250 g i stället. Något dyrare, men kraftigare och mycket snyggare än det som tryckaren hade tänkt sig. Till min förnöjelse ser jag på antalis’ sajt att papperet också är FSC-certifierat.

Tryckeriägaren hävdade att det papperet inte går att skriva på eftersom ytan är glansig och inte suger åt sig färg, men jag hade redan hunnit skriva på det (med gelébläck) och kunde således bevisa att han hade fel. Men han trodde mig inte – typiskt karlar! – utan var tvungen att själv plocka fram en kul­spets­penna för att testa om texten blev suddig när man drog över den med tummen. Det blev den inte. DÅ erkände han att jag hade rätt.

Tillskott i kassan
Från tryckeriet tog jag mig till matbutiken och därifrån till Classic guld, där jag snart är stamkund efter alla inlämnade reparationer. Den här gången behövde jag reparera ett par örhängen och passade på att fråga hur det står till med min väggklocka? Det har snart gått två månader sen jag lämnade in den.

Precis då ringde urmakaren och talade om att klockan var avhämtad och på väg tillbaka till ön. Tillfällighet? Nej, såna finns inga i min värld, bara mirakel.

Det visade sig däremot att mina ringförstoringar var klara och att jag hade ett tillgodohavande på drygt 400 € för guld- och silverskrot som jag lämnade in i februari. Man niger och tackar. Då behöver jag inte lägga ut för klockreparationen och har ändå ett par hundra till godo. Finfint.

Det kallar jag en verkligt givande eftermiddag! 🙂