Jag är mer maskulin än jag trodde och en ”liten ängel”. Mia gillar virkat.

En viktig dag?
Att döma av uppvaktningen från manligt håll igår på kvinnodagen är jag mer maskulin än jag trodde… Inte en endaste man uppmärksammade dagen, däremot tre kvinnor.

Min ryska bekant var en av dom som ringde och gratulerade. Hon berättade att dagen är allmän helgdag i Ryssland, att presidenten håller tal till landets kvinnor, att alla transportmedel är gratis för kvinnor under dagen och att männen uppvaktar sina kvinnor med blommor och presenter. En markant kulturskillnad jämfört med vårt och andra länder.

Det kanske är viktigare att fira Fastlagstisdag eller ”fettisdag” i vårt hörn av världen?

Uttrycksallergi
Att bli kallad lilla gumman, lilla fröken eller nåt liknande gör att jag fäller ut alla taggar… Inte ens liten ängel är acceptabelt. Liten eller lilla i samband med tilltal uppfattar jag som nedsättande oavsett hur väl­ment det är.

Jag vet inte riktigt varför jag reagerar så starkt på uttrycken? Vad jag minns har ingen (vågat) kalla mig nåt sånt tidigare? Däremot har jag hört andra kvinnor tilltalas så och reagerade lika starkt på det.

Jag är tyvärr inte felfri själv. ”Men lilla vännen” är jag säker på att jag har använt till junior ibland för att uttrycka ömsint deltagande.

Jamen, där har vi det! Jag använder det för att tilltala barn, inte vuxna! Därför tolkar jag det som om jag betraktas som barn(slig) när jag blir tilltalad på liknande sätt. Enkelt, min käre Watson.

Jag kan inte påminna mig att jag nånsin hört vuxna kvinnor använda uttrycken sinsemellan, annat än mellan mor och dotter. Lilla gumman är alltså ett mestadels manligt påhitt. Frågan är om vuxna män kallar varandra lilla gubben? Det betvivlar jag starkt.

Fint med virkat
Idag fick Mia syn på den virkade duken som normalt ligger under en blomkruka, men som jag just idag hade flyttat på för att vattna blomman. Hon fångade upp duken med klorna och gjorde sitt bästa för att tugga i hjäl den tills jag ryade åt henne.

Dagens promenadutsikt