Idag vann Luther, Mia och jag har lunchat ute. Jag har gjort en lagom nyinvestering och Mia delar min smak.

Eftergift till Luther
När jag klev upp sken solen för fulla muggar och det var redan flera plusgrader. Varken jacka eller stövlar behövdes för att hämta tidningen. Jag hörde fågelkvitter, vindens sus och takdropp. Riktigt vårlikt.

Idag skulle jag absolut ta en skidtur. Redan innan jag hade klätt på mig hade Luther vunnit. Det var viktigare att städa Mias toalett, tvätta, slänga ut slaskvattnet och bära in ved och vatten. Plikter före nöjen.

För att kunna hämta ved fick jag en chans att använda nya snöskyffeln. Mera snö hade rasat från taket. Den här gången skottade jag bara så mycket att jag tog mig in i vedlidret.

Efter två vedrundor var jag svettig. Undra på det. Av ohejdad vana var jag klädd för ett dussin minus­grader. In och byta till lättare klädsel, sen ut igen. Att vistas inomhus kändes som helgerån.

Utelunch
För att ta vara på solstrålarna beslöt jag att lunchen fick bestå av en smörgås som jag kunde äta ute. Mia och jag delade på den. Sen blev jag sugen på O’Boy och värmde en mugg i mikron. Den cho­kla­den var väl lagrad – sista förbrukningsdag 2003(!).

Det lär dröja tills jag dricker nästa O’Boy. Jag hade glömt hur äckligt söt den är och att kakaosmaken är nästan obefintlig. Tacka vet jag hemlagad kakao (choklad). Men i brist på bröd äter man limpa.

Mia ville också ha mer än dom tuggor hon fick av smörgåsen så jag tog ut hennes torrfoderskål. Hon verkade inte särdeles intresserad så jag hällde ut fodret i snön. Det fick aptiten att infinna sig.

Nyinvestering
Under gårdagens kundbesök igår fick jag syn på en pressokanna i perfekt storlek. Den ena jag har är för liten för två personer och den andra (som jag har fått gratis) är för stor. Den här var precis lagom och dessutom av bra kvalitet, helt i glas och metall förutom handtaget.

Utan övertalning gick min kund med på att sälja den till mig. ”Jag kan alltid skaffa fler” tyckte hon. Jätterart av henne. I morgon invigs den. En kaffedrickare har aviserat besök på eftermiddagen.

Delad smak
Vassvippor är vackra tycker jag. Också när dom har torkat/dött. Buketten jag tog in för ett par veckor sen har faktiskt fått stå orörd från Mias tassar ända till idag. Då fick jag syn på henne när hon ”anföll” dom. Fast hon gillar dom förstås av andra skäl än jag.

Två gick åt innan jag lyckades hejda henne. Inte för att det gjorde nåt. Det finns ju massvis med nya i stranden. Orsaken till att jag stoppade henne var närmast för att dom skräpar ner när hon misshand­lar dom.

Lustigt nog lydde hon och hoppade ner. Tydligen har hon äntligen fattat att nej betyder nej utan att jag skriker så taket höjer sig. Nejen har förresten blivit allt färre så snart är hon en fullärd kattdam.