Jag fick tidningen men hittade inga intressanta nyheter. Udden ligger tyst och stilla som vanligt. 🙂

Jag är nytränad, saknar en pläd och förstår varför bilderna inte har optimal upplösning. Mia har hälsat på en kinesisk filosof och hittat surrogatföda.

Nytt träningspass
Eftersom alla vindar utom dom nordliga drabbar Udden, var jag inte ett dugg förvånad när jag gick ut idag. Det kunde förstås ha varit ändå värre, men snödrivorna räckte gott till.

Efter drygt två timmar går det att ta sig fram igen. Fast inte överallt. Min ambitionsnivå har sjunkit. Stigen ner till stranden och avloppstanken är oskottade, dessutom har stigen till dasset och vattenpumpen blivit hälften smalare.

Jag fattar inte riktigt varför jag skottar så djupt? Gräset måste kanske inte synas… Men det går av bara farten och hänger antagligen i hop med mitt behov av noggrannhet. För dumt huv’e får kroppen lida. Ett drygt träningspass som jag både känner i kroppen och ser resultatet av. Bra kombination.

Var är min pläd?
För ett par dar sen beslöt jag byta ut överkastet jag har haft på korgstolen mot den ljusgrön-rutiga pläden jag äger, men den är helt omöjlig att hitta! Jag fattar inte var jag har gjort av den?

Jag har för all del flera att välja på så det är ingen katastrof, men jag blir irriterad när jag inte kan komma på var jag har lagt den. Hur som helst hittade jag en annan som passar hyfsat. Det är ju det där med färger, dom ska helst harmoniera med varandra.

Högre ppi
Idag kom jag på varför bilderna inte hade optimal upplösning. Min skanner är inställd på 200 ppi (pixels per inch). Det räcker gott för vardagsutskrift och skärm, men är för snålt för fyrfärgstryck.

Beroende på vilket linjerastervärde skrivaren/tryckpressen har, bör skannerinställningen ökas till 300 eller 360 ppi för att få bra kvalitet på bilden. Det borde väl jag veta som undervisar i bildbehandling kan man tycka. 😉

Jag borde förstås ha tänkt på att kolla det innan jag började skanna, men det är så dags nu. Till mammas julklapp använde jag ju bilder direkt från kameran så där var det inga problem. Med kameran inställd på 5 MP (megapixel) klarar man gott och väl fyrfärgstryck om inte bilden ska förstoras alltför mycket.

Nu har jag skapat en ny genväg i skannerinställningarna för bildinläsning med upplösningen 300 ppi och högre bitdjup. ”Högre bitdjup” är i sig luddigt, antingen är det 16 eller 24 på den här skannern förmodar jag, men det räcker till för miljontals färger. Fler än så behövs inte, ögat kan ändå inte uppfatta dom.

Ny bekant
Medan jag satt i vardagsrummet och fortsatte rota i gamla fotografier igår kväll, roade Mia sig på egen hand. Plötsligt hajade jag till av ett konstigt ljud och såg till min förskräckelse två tassar uppe på dörren till vardagsrummet och dörren som rörde sig. Det var akut risk för klämda tassar igen så jag rusade upp och stoppade dörren.

Men Mia hade redan förflyttat sig till säkert ställe. Uppe på väggskåpet som finns bakom dörren när den står öppen. Där bekantade hon sig med en av mina kinesiska filosofer som står ovanpå skåpet.

Surrogatföda
Jag lät henne hållas och gick tillbaka in i vardagsrummet. Efter en kort stund hörde jag ett nytt ljud, ministenar som ramlade ner på skänken. Jag fattade genast vad det innebar.

På skåpet står ett snapsglas fyllt med stora sandkorn/ministenar som jag har plockat på nån sandstrand utomlands för länge sen och i sandkornen har jag stoppat ner fjädrar från ett antal fåglar. Dom ville Mia gärna äta upp.

Får man ingen levande fågel får man nöja sig med fjädrar förstår jag att hon resonerade. Möjligen finns doften av fåglarna kvar så hon lät sig lockas därför? Det blev ett abrupt slut på den måltiden kan jag tala om.

Mia tittade högst förvånat på mig när jag bannade henne. Det är inte utan att jag förstår henne. Stackars kisse, hur ska hon kunna veta att människor använder fjädrar som prydnad?

Udden håller på att blåsa bort, jag har fått en fiffig julklapp, pillat på nya grejer och skickat beställningen. Mia har prövat nytt kamouflage.

Vindmätarmodell efter Tigern/Lejonet

Friska fläktar
Snön yr utanför väggarna och gardinerna fladdrar i vardagsrummet. Enligt MI är det sydostlig vind och 12 m/s i byarna vilket bekräftas av min vindmätare.

Enligt prognosen den 4.1 skulle vi ha 0 till -2 grader under dagen, men på Udden har det stadigt varit minugrader, enligt den senaste mätningen kl 17.56 är det -5,4. Tja, det kan inte bli rätt jämt.

En sak är i alla fall positiv. Jämfört med förra veckan har dagens längd ökat med nio minuter. Den här veckan är dagens längd 6 timmar och 8 minuter. Snart är det vår. 😀

Bildkälla: http://florderecetas.com

Fiffig julklapp
Igår fick jag min sista julklapp. Grisen/Tvillingen överräckte den då jag grattade henne till den nya tillvaron som ”friherrinna” för att citera mamma. Paketet innehöll recept och alla ingredienser utom äggen till en brownie.

Till och med jag borde klara av att baka en sån. Fiffig julklapp för oss som varken är husliga eller hemliga.

Mysigt pillande
På vägen hem från macken åkte jag som avtalat in hos en kund som behövde hjälp att få i gång sin nyinköpta bärbara dator och en del programvara installerad.

Visst är det jättemysigt att få pilla på nya grejer? Att dra av och känna doften av ny plast och vara den första någonsin som trycker på tangenterna… Jag är nog lite pervers.

Fast inte fullt lika pervers som en kille jag träffade ”i tjänsten” en gång i Östersund. Han ville utbilda sig till nätverkstekniker med motiveringen att han gillade lukten av kablar. Den motiveringen har jag aldrig hört, varken tidigare eller senare.

Inte optimalt
Idag har jag skickat beställningen på ”MoF i ett nötskal” till Ifolor. När jag skulle ladda upp bilderna fick jag meddelande om att 84 av bilderna inte hade optimal upplösning… Dom som är tagna med mobilkamera kan jag förstå, men dom jag har skannat (i 200 ppi) borde räcka till tycker jag med tanke att boken har formatet liggande A5.

Alla bilder har också fått ”Upplösning OK” på sig i redigeringsläget så frågan är vad dom menar med inte optimal upplösning? Blir tryckalstret oskarpt eller blir det pixelerat? Förmodligen det förstnämnda. Hmmm, det lär visa sig när jag får leverans.

Nytt kamouflage
Mia gillar inte blåsten och yrsnön. Den lilla stund jag trotsade busvädret idag, satt hon mest hopkurad på trappan och iakttog mig på avstånd. Då var det roligare att busa inomhus och testa en typ av kamouflage.

När råttorna är borta, dansar katten på bordet.

Igår osade det bränt och jag hörde ett udda ljud (ja, jag har tagit min medicin ;)). Idag har jag sett ett bekant leende i dagens tidning och njuter av blommande amaryllis. Mia har ny favoritmat.

Konstig lukt
Igår eftermiddag kände jag en konstig lukt av bränt när jag satt vid datorn (som vanligt). Första tanken var att den hade fått en härdsmälta, så jag kröp omkring på golvet på alla fyra och sniffade intensivt runt den, men kunde inte lokalisera lukten.

Lukten kom heller inte från elementet och ingenting brann i spisen. Högst besynnerligt. För säkerhets skull stängde jag av datorn i fall det ändå var ett elektronikkort som höll på att smälta.

En god stund senare hittade jag luktkällan. Ljuset jag har på bordet i badrummet hade mer än brunnit ner. Det rök och glödde lite fortfarande när jag fick syn på det och den vackra glasmanschetten var missfärgad.

Ljusstaken är gjord i metall, så det var ingen risk för brand. Det som hade brunnit var fetvadden jag hade runt foten på ljuset… I fortsättningen ska jag följa Filosofens råd och använda metallfolie i stället så slipper jag repriser.

Konstigt ljud
För att hålla den gamla bärbara datorn i trim, startade jag den igår för att få de senaste uppdate­ringarna. Plötsligt hörde jag ett konstigt ljud. Först trodde jag Mia hade fått hicka, men kom på att hon var ute.

Ett ploppande ljud hördes med ungefär en halv minuts mellanrum. Sen kom jag på vad det var. Varje gång en fil var tillgänglig i Dropboxen på den bärbara datorn hördes ljudet. Det är nämligen tre dagar kvar tills alla filer är synkade. 3711 filer återstår.

Välkänt ansikte
På sidan tre i dagens ÅU möttes jag av Grisen/Tvillingens leende ansikte och läste rubriken ”Snart tar hon fram staffliet”. Artikeln handlade om försäljningen av macken och hennes förestående liv som pensionerad företagare. Med två dagars ledighet utom julhelgerna de senaste fem åren har hon minsann en del att ta igen!

I morgon bjuder hon på avskedskaffe så jag ska förstås pallra mig dit med utlovad champagneflaska och krama om henne. Om tiden stämmer ska jag passa på att äta dagens lunch också. Det är inte säkert att den nya ägaren har lika god mat eller att jag har lust att understöda honom. 🙂

Ljuvlig amaryllis
Amaryllisen jag fick av Trollkarlen dan före julafton har slagit ut… Visst är väl röd amaryllis en fantastiskt vacker blomma? Jag vet förresten inte om några fula blommor. Alla är vackra på sitt sätt. Precis som vi människor.

Ny favoriträtt
Idag fick Mia fnatt när hon kände doften från kastrullen som stod på spisen. Hon är visserligen matfrisk och inte alls kräsen, men så här oppihejsan har jag aldrig sett henne!

Doften som fick henne att jama högljutt och nästan klättra på väggarna kom från sejen jag kokade efter tips från min ryska bekant. Om jag inte hade garderat mig hade hon slukat den i djupfryst skick är jag säker på.

Så bra, då har jag ett nytt alternativ till burkmaten. Och när jag har studerat ”Kattägarens kokbok” som jag fick låna av händige släktingen blir det säkerligen många fler.

”Vi har alltid nog med tid om vi bara använder den rätt.”

Goethe

Jag är klar med mitt liv, smuttar på en julklapp och njuter av Status Quo. Det mesta är sig likt sen i fjol. Mia har besiktat toa och mikro och blivit hemtransporterad.

Färdig
Igår var det repris på snöskottning, men idag har vi (Mia och jag) haft ledigt. Eftermiddagen och kvällen har i stället tillbringats med att färdigställa ”MoF i ett nötskal”. Att illustrera 58 år tar sin runda tid… Men nu är jag klar bortsett från lite finputsning på layouten.

Frågan är vem som kan tänkas vara intresserad av alstret? Undrar om en upplaga på 10.000 räcker? 😉 Skämt å sido, jag beställer tio exemplar och tvingar helt sonika nio personer i vänkretsen att ta emot ett ex. Det tionde behåller jag själv förstås.

Te med avec
Det går alldeles utmärkt att dricka svartvinbärslikör till grönt te har jag just konstaterat. Jag har tullat på julklappen för jag tycker den är fylligare i smaken än min egen tillverkning. Fast ”husets” går ju ner den också utan att man kräks.

Status Quo
Jag är fortfarande kvar i 80-talet och låter Status Quo smeka mina öron. Att bandet grundades redan 1962 hade jag ingen aning om, men jag får väl lita på Wikipedia på den här gången. ”In The Army Now” är min favoritlåt. Perfekt att städa till. Den låten strömmade tidvis också ut från öppna balkong­dörrar i Östersund medan jag flyttpackade våren 2007.

2011
Jag har städat bort 2010 i både dator och pärmar. Livet ter sig än så länge lika behagligt och bekymmerslöst som i fjol för min del. Jag kan bara önska att Moder Jord och alla hennes invånare får uppleva större trygghet och frihet under året. Att alla i hela världen får ha det lika bra som jag med andra ord. 🙂

Besiktning
Igår hände det. Jag visste att Mia förr eller senare skulle ”besikta” toaskålen och igår passade hon på medan jag borstade tänderna och stod med ryggen till. Hon blev blöt om framtassarna men tog sig snabbt upp igen och balan­se­rade därefter skickligt på toaringen med baktassarna.

Hon ville tydligen kolla om vattnet gick att dricka. Tur att det var nyspolat. Annars hade hon väl avstått antar jag?

På eftermiddagen hörde jag slickande ljud från diskbänkshållet. Då stod hon med huv’et inne i mikron och åt matrester. En hungrig-jämt-kisse.

Hemtransport
Gårdagens äventyr slutade med att fru grannen kom bärande på henne. Hon hade följt junior hem efter besöket och tyckte tydligen att hon kunde hälsa på inne i grannhuset också när hon ändå var där.

När fru grannen och junior en stund senare var på väg upp till byn tänkte hon göra dom sällskap, men då tog fru grannen tack och lov henne under armen och bar hem henne. Tack för det! Väl nere på marken kom hon glatt springande men så snart hon var inne i verandan tänkte hon vända om och springa ut igen. Då tog hennes rysliga matte ett omilt grepp och bar in henne i köket.

Hon sprattlade med flerdubbelt många tassar än vanligt men fann sig i behandlingen när jag avledde henne med lite go’saker. Sen var det lugnt och då hon gick ut nästa gång var hon tillbaka efter en kort stund som hon brukar.

Just nu ligger hon på bokhyllan med tassarna över kanten och halvsover. Det är snart läggdags för oss. Det betyder busa i sängen, nåt vi båda uppskattar. 😀