Idag satte jag frukostkaffet i vrångstrupen när jag läste ÅU. Sen blev jag j…t arg. Jag kan bara hoppas att vattenägarna har en avvikande åsikt.
Efter en tur ner till bryggan tyckte Mia att det var lämpligt med en klättringsövning i sommargrannens ek.
Vi fortsatte bort mot herr o fru grannen. Det fanns gott om både synliga och osynliga spår längs vägen.
Hos grannen var det ingen hemma, så jag bestämde att vi skulle gå tillbaka hem genom skogen. Döm om min förvåning när jag fick syn på ”jättesopan” uppe vid soptunnan. Jag hade ingen aning om att grannen har varit ägare till en VW Bora och nu tänker göra sig av med den? Undrar om den verkligen får plats i sopbilen?
Väl hemma igen blev det fiskmiddag. Mia föredrog sin otillredd.





