Jag har motionerat stämbanden, träffat en bloggläsare och blir snart omodern igen. Mia är duktig.

På uppvaktning
Idag fyllde min före detta granne år. Via Facebook svarade hon att hon skulle vara hemma hela dagen när jag frågade om det passade med besök vid tre-kaffet.

Ett halvdussin gratulanter var redan på plats när jag dök upp. Alla var bekanta utom ett par som jag bara har hört talas om (och vice versa). Till slut bestod sällskapet av ett helt dussin människor.

Som omväxling var jag yngst i sällskapet. Till och med den adopterade kissen är äldre än jag om man konverterar åldern till människoår. Men det gjorde inget, jag blev inte mobbad för det. 🙂

Möte med bloggläsare
Det händer nån enstaka gång att jag stöter på mina bloggläsare, men idag blev jag överraskad. En av damerna i sällskapet sa plötsligt ”det har jag läst om på bloggen”. Wow! Jag hade ingen aning om att personer i 80-årsåldern läser min blogg. Utom mamma förstås.

Det gläder mig att den ålderskategorin också kan finna nöje i mina skriverier, så tack för det! När jag kom hem undrade jag hur jag skulle beskriva damen i fråga och kom fram till att hon var svägerska till min fosterfars systersons fru medan hon levde. De’ ni, där fick jag till det.

Omodern
Postorderkatalogerna med vårens och sommarens mode har börjat strömma in. Det gör mig för­tvivlad. Nu är det pastellfärger som gäller igen. Om jag klär mig i pastellfärger ser jag ut som ett vandrande lik.

Alltså vägrar jag, vilket betyder att jag kommer att vara högst omodern under den kommande mode­säsongen. Jag tänker fortsätta klä mig i spygrönt, knallila och självlysande cerise plus alla andra grälla färger. Sådeså.

I en av katalogerna fick jag syn på ett par skor som gjorde mig riktigt upphetsad. Om jag var trettio år yngre och bodde i stan skulle jag utan minsta tvekan investera i ett par! Dö’läckra är dom. Men jag inser att jag inte längre klarar av att glida fram på 9,5 cm höga klackar. Den klacken är också utesluten på mjukt underlag om man inte vill förstöra skorna. Men snygga är dom som sagt.

Duktig kisse
Mia blir allt duktigare på att låta sig stängas inne. Den panikartade trängseln vid dörren har mattats av och hon ser ut som om hon börjar acceptera att bli lämnad ensam. Idag satt hon kvar på sängen trots att hon hörde att jag tog på mig ytterkläderna.

Hon verkar godkänna mitt ”kommer snart” även om hon än så länge gör ett halvhjärtat försök att följa med. Några bitar kattgodis utslängda på mattan löser det problemet. Dom fungerar både som tröst och distraktion så jag kan ta mig ut genom dörren utan att behöva fösa undan henne.