Jag har jagat bildmotiv, hedrats med sällsynt besök och blivit besegrad. Mia har upptäckt fördelarna med skare och gått en söndagspromenad.

Ont om bildmotiv
Som vanligt stoppade jag ner kameran i fickan när jag gick ut och skottade snö igår. Då jag hade skottat klart och stod och funderade på var jag skulle hitta bildmotiv, kom herr grannen körande på sin fyrhjuling alldeles lämpligt.

Han ställde upp som bildobjekt men undrade om jag verkligen inte hittade nåt bättre? ”Jämfört med ingenting är du alldeles utmärkt” svarade jag och gick fram till honom. Mia kom också fram och hälsade och passade på att undersöka fordonet närmare.

Efter en stunds småprat kommenterade herr grannen min klädsel. Han tyckte jag var varmt klädd, men avsåg det som ett understatement förstår jag. Han såg morgonrocken sticka fram under jackan. Tillräckligt varmt för väderleken men något luftigt kanske.

Sällsynt besök
Medan jag stod vid spisen och stekte lakkorven jag skulle ha till middag, ringde Grisen/Tvillingen och frågade vad jag hade för mig senare på eftermiddagen. Vi kom överens om att hon skulle göra ett besök eftersom hon ändå hade vägarna åt mitt håll.

Det blev en trevlig pratstund. Skönt att se henne lugn och avslappnad och utan att snegla på klockan. Tidigare besök har antingen varit inklämda mellan tider att passa eller efter stängningsdags, vilket ofta innebar att hon höll på att somna där hon satt, stackars människa.

Besegrad
En stund efter att hon hade åkt, knackade skyddslingen och herr grannen junior på. Besöket var aviserat tidigare på dagen så jag var förberedd. Nu skulle jag få chansen att tafsa på en livs levande Powerbook, som numera marknadsförs under namnet MacBook.

Under tiden som junior tränade klara-färdiga-gå med Mia, fick jag ta mig en titt på nyinköpet. Som sagt, det är nåt visst med nya datorer. Finder har ändrat utseende högst markant sen jag senast hade en MAC i händerna. Inte så konstigt, det är drygt tio år sen dess.

Efter var sin mini-Dajmglass frågade jag om herrarna var intresserade av spel. Jo, det kunde dom tänka sig. ”Vad sägs om Monopol?” undrade jag. Det var helt OK, så vi satte i gång. Junior gick ut hårt och köpte hejvilt i början, men lugnade sig när han såg att pengarna började sina.

Till skillnad från mig och junior hade skyddslingen en spelstrategi som visade sig framgångsrik, men det slutade ändå med att junior vann så småningom. Jag förlorade överlägset. Man kan ju inte vara bäst på allt. 😉

Rörelsefrihet
Mia har kommit underfund med att det är skare under det senaste snölagret. Igår kollade hon upp tallarna i skogsbrynet och idag såg jag henne på ängen nedanför köksfönstret.

Så bra att hon kan röra på sig. Inomhus- och trappvistelse blir nog så trist i längden.

Oväntat möte
Strax efter att jag hade borstat bort snön från Silverpilen dök fru grannen och junior upp. Dom var på väg på promenad. Jag var inte riktigt klädd för nån längre utevistelse (fast inte i morgonrock den här gången :D), men föreslog att jag kunde göra dom sällskap.

Bra idé tyckte Mia och sprang glatt före oss nerför backen. Jag var säker på att hon skulle protestera eller vända om efter ett tag, men inte då. Nedanför sommargrannen psykologens hus mötte vi en annan ”promenant” men i övrigt var byvägen obefolkad.

Ända tills vi kom fram till ”professorns”. Där mötte vi två unga herrar med varsin hund! Mia övervägde att springa hemåt, men stannade när hon hörde att vi lockade och såg att vi fortsatte åt motsatt håll. Efter en del om och men bestämde hon sig för att möta faran. För att lugna henne gick jag fram och försökte övertyga henne om att det inte var så farligt som det såg ut. Hon lät sig tveksamt övertygas och vände sen nosen åt rätt håll när hon såg att faran avlägsnade sig.

Resten av promenaden gick utan inicidenter, men när fru grannen och junior tog en annan väg vid soptunnan blev hon fundersam… Vem skulle hon nu följa? Efter lite lockande och pockande från min sida bestämde hon sig för att matte ändå är matte och kurrade belåtet när vi var hemma på egna reviret igen.