Dagens mål är ouppnått och tiden har stannat. Mia är pyroman.

Orealistiskt mål
Målet för dagen var att gå upp till soptunnan med soppåsarna. För att kunna göra det, måste jag först ta mig in i vedlidret för att hämta soppåsarna jag ställt in där. Det skulle kräva nån timmes snöskottning så jag beslöt att utnyttja ljuset och i stället gå upp med julpyntet på vinden och ta ner ytterligare ett par vinterjackor.

När jag efter diverse ytterligare pyssel klädde på mig och gick ut hade det börjat snöa. I den friska vinden kändes snöflingorna som nålstick i ansiktet. Lusten att skotta mig fram till vedlidret försvann i ett huj. Jag nöjde mig med att skotta stigarna jag behöver använda och gick in tillbaka.

Ovanlig tystnad
Efter en stund tyckte jag det var tystare än vanligt i huset. Väggklockan hade stannat. Alla försök att lura i gång den igen har varit förgäves.

Nån gång i mitten på 80-talet hade jag med den till Göteborg för att få den fixad av samma orsak. En av mina dåvarande kolleger var urmakare. Han konstaterade att kugghjulet var slitet och kunde inte garantera hur länge den skulle gå. Nu är det alltså sluttickat.

Men jag ger mig inte. Det måste ju gå att göra ett nytt kugghjul eller möjligen slipa om det? Jag är beredd att göra nästan vad som helst bara klockan kommer i gång igen. För mig är den en självklar del av huset och har funnits mycket längre än jag, så den kan säkert överleva mig bara den får lite hand­räckning.

Pyroman-Mia
Igår hade jag plockat i hop alla julgrejer och lagt dom på köksbordet. I en av ljusstakarna var ljusen halvbrända så jag tände dom för att ”tömma” den. Som tur var satt jag vid datorn och hörde den dova dunsen när den ramlade.

Mia hade passat på att ta en närmare titt på lågorna som fladdrade och puttade antagligen till staken med tassen. Jag skrek NEEEJJJ som en galning, rusade fram till bordet och ställde upp ljusstaken där ljusen fortfarande brann, men skägget på en tomte hade redan fattat eld. Mia tittade storögt på. Pyromaner brukar ju gilla att se vad dom åstadkommit.

Jag lyckades blåsa ut elden på tomten medan jag sprang till diskbänken med den, så nåt vatten behövdes inte. Lyckligtvis klarade sig skägget bättre än jag befarade. Tovad ull är av allt att döma rätt eldtålig eller så var den preparerad på nåt sätt.

Efter den incidenten var Mia riktigt billig ett tag. Mina bannor fick henne att gå in och lägga sig i sovrummet. När jag efter en stund gick in för att bli sams med henne, vände hon sig bort när jag försökte stryka henne över kinden.

Antingen kände hon sig osäker på att hon var förlåten eller så var hon förnärmad över mitt utbrott. Så småningom blev vi ändå sams igen. Hon kom som vanligt och la sig i min famn när jag satt framför TVn.