I kväll visas filmen ”Stealth” som handlar om jaktplan. Den kunde lika gärna handla om det kroppsliga förfallet som kommer smygande. Östrogenbrist och stigande ålder medför en hel del fysiska föränd­ringar. Dom flesta till de sämre.

Östrogenbrist
Testosteronet har tagit över i min kropp. Hjässan börjar bli tunnhårig medan näshår och ”ben­värmare” frodas. Än så länge har jag klarat mig från behåring på bröstet och i öronen, men rätt vad det är kommer väl det också.

Ålderstecken
Allt hull som tidigare var fast börjar sagga och huden tappar spänsten. Kroppsformen ändrar utseende och kräver ”ledia plagg”. Det som tidigare satt på höfterna samlar sig nu runt magen, läpparna har blivit tunna och blodfattiga, inramade av ett ökande antal rynkor.

Att sova på samma sida för länge ger påsar under ögonen och eventuella veck på örngottet lämnar avtryck som sitter kvar i ansiktet en halv dag. Händerna blir prickiga av pigmentfläckar och ådrorna får inte längre plats under huden.

Krafter och energi avtar. Allt börjar kännas tyngre och besvärligare att hantera. Skottkärran kan inte längre fyllas med råge och uppförsbackarna blir brantare för varje år.

Att slarva med sömnen eller vaka en hel natt känns i flera dar efteråt. Reflexerna blir sämre och allting tar längre tid att uträtta. Närminnet försämras (ytterligare) och avståndet mellan nervtrådarna verkar bli längre. Kroppsdelar man aldrig har känt av tidigare skickar plötsligt smärtsignaler och lederna är inte längre lika smidiga som förr.

Till tröst
Jag tröstar mig med att jag delar förfallet med mina åldrande medmänniskor och att det trots allt bara gäller mitt ”skal”. Inuti känner jag mig fortfarande ungdomlig och vital. Jag blir bara klokare(?) och mer erfaren för varje dag som går medan mitt yttre förfaller.

Det är inte längre nån som är ute efter min kropp. Jag kan helt lita på att jag har andra kvalitéer som gör mig intressant eller tilltalande i fall bekantskapskretsen utökas.