Igår trodde jag det var jordbävning, jag avskyr töväder och har övervunnit min feghet. Mia är en linslus och besöker grannen.

Jordbävning?
Mia sov på soffan och jag satt nersjunken i TV-fåtöljen i vardagsrummet då vi hörde ett krasande ljud och en kraftig duns som fick huset att skälva till. Min första tanke var ”hur kan det vara jordbävning här?” innan jag kom på anledningen till ljuden. Snön hade rasat från taket.

Den blöta nederbörden och plusgraderna hade fått snömassorna att röra på sig. Halv tre i natt vaknade vi abrupt av en repris.

Fy för tö!
Idag när jag drog upp rullgardinen hade det fina vintervädret förbytts i blask och moddig sörja. Usch och fy, jag avskyr töväder! Jag insåg direkt vad dagens uppgift skulle bli.

Operation rädda taket
Om uttrycket ”den som sover syndar icke” stämmer, vilken relevans har då uttrycket ”sent vaknar syndaren”? Om jag hade varit lite förutseende, hade jag naturligtvis skottat bort snön från taket ovanför trappan så länge den var lätthanterlig. Men som vanligt väntar jag tills den blir blöt och tung och får slita därefter.

Å andra sidan har taket klarat sig under alla de vintrar jag inte har bott här… Mer än tio år. Så egentligen kunde jag ha låtit bli. Men jag hämtade stegen och segade mig försiktigt upp. Jag gillar att  flyga men att gå upp ett par meter ovanför marken får mina nackhår att resa sig.

Om jag hade haft den snöskyffel jag tänkt köpa, hade arbetet varit betydligt enklare. Den nuvarande är gräsligt tung att hantera. Speciellt med en hand. Feg som jag är, måste jag hålla i stegen med den andra. Dessutom fastnar snön trots att bladet är av aluminium?

Under tiden jag svettades och blötte ner kläderna hade jag fått ett suveränt tips av Råttan/Väduren via Facebook. Med en ”snow cutter” går jobbet som en dans.

Men jag känner mig ändå tveksam till att lägga ut ca 390 € + frakt för nåt jag använder högst ett par gånger per år och på en så liten yta som det handlar om. Ett teleskopskaft har jag redan, så jag borde kunna konstruera en egen lösning med snöskäraren som förlaga.

Linslus
Mia poserar lika villigt framför kameran som Snuttan gjorde. Idag fick jag för mig att jag skulle ta en bild på henne när jag har henne i famn. För att få en bild på hennes ansikte ställde jag mig framför badrumsspegeln.

Det lyckades så där. Hon tryckte en baktass i ansiktet på mig och ville prompt snusa på kameran. Det blev en lustigare-än-vanligt-bild.

Följa John
Herr grannen junior var på besök för en stund sen. Och precis som förra gången, följde Mia med honom när han gick hem. Fru grannen meddelade nyss att dom har ”fint besök”. Återstår att se om hon kommer hem tillbaka på egen hand eller om jag måste hämta henne?

Epilog: Jag bestämde mig för att gå ut och kolla var hon höll till och mötte henne i skogsbrynet, uppenbarligen på väg hem. Hon ”pratade” hela vägen in i köket och ligger nu och spinner i min famn. 🙂