Udden har plågats av elavbrott, men jag är klar inför morgondagen och Mia har rymt.

Elavbrott
Vid halv elva i förmiddags noterade jag första elavbrottet. Jag övervägde att tända upp i spisen för att värma kaffevatten, men då kom strömmen tillbaka. Nästa korta avbrott kom halv två, därefter vid fyra och igen klockan fem. Antar den friska vinden är orsaken.

Avbrotten varade visserligen bara i några minuter varje gång, men tillräckligt för att jag skulle ha blivit av med ändringarna jag jobbade med på datorn om inte UPSen fanns. Tack och lov för den, då har jag fem minuter på mig att avsluta arbetet och stänga av.

Förberedd
I morgon ska jag träffa gruppen vana Excel-användare igen. Dagen har därför gått åt till att kontrol­lera deras inlämnade lösningsförslag och förbereda nytt material. Det har alltså gått bra trots alla elavbrott – om det inte hade varit för F-Secure.

Mellan elavbrotten fick jag ett meddelande om att det fanns en uppdatering för F-Secure och accepte­rade att installera den. Antingen var det jag som klantade mig eller så var F-Secure orsaken. Plötsligt avslutades alla program och datorn gjorde en omstart.

Möjligen hade jag i hastigheten klickat på ”starta om nu”, men jag betvivlar det. För det mesta vet jag vad jag gör(!). Det var ingen större katastrof för all del, jag hade nyss sparat kalkylen jag hade öppen men det var ändå ett irriterande avbrott i tillägg till dom övriga.

Hemlängtan?
Vid fem-tiden igår eftermiddags ville Mia gå ut, vilket hon förstås fick. Framåt nio gick jag ut och lockade på henne ett par gånger men ingen dök upp. När klockan var över tio blev jag riktigt orolig och gick ut med ficklampan för att se om nåt hade skrämt henne så hon gömt sig. Icke sa Nicke, ingen kisse syntes till.

Några minuter senare ringde mamma med gråt i rösten och sa ”Mia är här!”. Den lilla modiga damen hade alltså knallat i väg hem till sin ursprungliga matte.

Hur hon hittade dit kan man undra, hon har alltid åkt bil mellan ställena? Det enda jag kan tänka mig är att hon följde lukten av mammas bildäck. Mamma var på besök tidigare på kvällen men träffade aldrig Mia eftersom hon var ute.

Om hon följde däcklukten betyder det att hon gick längs grusvägen och att hon i så fall fick en promenad på cirka en kilometer. Fast det är förstås ingen lång sträcka, inte ens för en ungkatt. Det finns hundar och katter som har gått hundratals kilometer i vissa fall.

Av större intresse är frågan varför hon bestämde sig för att sticka i väg? För att hon längtade efter sin matte eller för att hon vantrivs hos mig? Hennes tidigare vistelser har ju handlat om några dagar, så hon kanske tyckte det var dags att avsluta besöket för den här gången? Det är förstås bara Mia som kan svara på den frågan så det lär jag aldrig få veta.

En lika intressant fråga är om hon tänker göra om det i kväll, nu kan hon ju vägen? I så fall finns det ingen matte på plats den här gången, mamma åkte till Helsingfors i morse. Och vad gör hon när hon inte blir insläppt? Övernattar och väntar på att mamma ska öppna? Eller går tillbaka till Udden?

Vid det här laget har hon varit ute en timme så om hon inte dyker upp inom tre timmar får jag väl åka i väg och kolla om hon sitter utanför sitt andra hem. Jag kan bara hoppas att storm och eventuellt regn hind­­rar henne. Just den här gången kan jag tycka det är enklare med (små) barn. 🙂

Vintertiden har delvis börjat, ”snuttfia” har nästan kolliderat med en jycke, jag har fungerat som användarstöd och upplevt déjà vu.

Rätt men fel
I natt klockan ett slog vägguret två slag trots att tiden var rätt!? Efter några sekunder kom jag på varför. I söndags kväll ställde jag tillbaka timvisaren för att övergå till vintertid, men se det funkar ju inte på ett pendelur. Det måste naturligtvis stå en timme för att slagverket ska vara i fas.

Hur kunde jag missa det den här gången när jag alltid har gjort rätt tidigare? Alzheimer light förmodligen.

Modig kisse
I söndags kom sommargrannen psykologen knallande in på tomten med Kasper i ledband. Kasper är en levnadsglad och social hund av rasen cavalier king charles spaniel. Eftersom jag var ute på tomten stannade besökarna vid syrenbersån. Mia flydde uppför vindstrappan, men nyfikenheten tog så småningom överhanden så hon vågade sätta sig längst ut på trappan och spänt iaktta det fyrbenta vidundret.

Kasper var fullständigt ointresserad av Mia, men såg det lämpligt att markera på ett par ställen. Den långa linan medgav att han kom så nära trappan att Mia ansåg det säkrast att fly uppför vindstrappan igen, men hon var snart nere tillbaka.

För att aktivera Kasper medan vi pratades vid, kastade reservmatte boll. Det är det bästa Kasper vet, han tröttnar aldrig på att springa och hämta den.

Nu blev Mia också intresserad. Hon smög sig allt närmare Kaspers språngrutt och vågade sig till slut upp till fronten på Silverpilen. Varje gång Kasper sprang förbi, skjöt hon rygg och burrade upp svansen för säkerhets skull. Kasper ignorerade henne full­stän­digt, han hade bara ögon för bollen.

Då bestämde Mia att hon minsann skulle fånga bollen och satte i väg efter den. Men hur det kom sig, var Kasper i vägen så hon nästan kolliderade. Hon hoppade blixtsnabbt åt sidan och fräste till medan Kasper obekymrat nappade åt sig bollen och vände tillbaka till matte. Mia sprang omedelbart tillbaka till bilfronten och intog på nytt anfalls-/försvarsställning.

Utfallet satte trots allt sina spår. I fortsättningen gjorde Kasper en liten krok varje gång han passerade Mia, men hon nöjde sig i fortsättningen med att iaktta bolljagandet. Om Kasper hade stått still, är jag säker på att hon så småningom hade gått fram och snusat på honom. Hon är allt en modig liten kisse.

Modigt?
Att tacka ja till att lära nån använda Publisher utan att på länge ha genomfört utbildning i nämnda program är antingen modigt eller dumdristigt. Tack vare att jag har jobbat med Publisher i flera år, visste jag ändå att jag kunde bidra med ny kunskap.

Igår efter lunch infann jag mig som avtalat hos två användare som redan var riktigt duktiga tyckte jag. Det handlade inte om regelrätt utbildning utan mer om att svara på frågor och komma med lösningar på problem dom hade. En fråga återstod när jag lämnade dom efter tre timmar, den hade jag inget svar på utan bad att få återkomma.

Igår kväll hade jag letat rätt på svaret, testat funktionen (infoga bild i figur) och mejlade instruktioner om tillväga­gångs­sättet. Idag fick jag ett tack-mejl: ”Och tack för igår – det var faktiskt givande – och den här instruktionen!”. Skönt att höra att jag blev ”godkänd”.

Déjà vu
Under tiden jag satt hos användarna, slog det mig att jag kände igen situationen och allt jag sa. Just den här situationen drömde jag för ett tag sen om att jag befann mig i. Det händer rätt ofta så jag var inte alls förvånad. Det bekräftar bara uppfattningen att allt som kan hända redan har hänt.

Sommarkläderna är på vinden, snöskyddet förbättrat, båten på land, en kapslad OM-funktion löst och toaletten fungerar igen.

Klar för vintern
Tack vare Mia är sommarkläderna på vinden. Hon ”lurade” upp mig igår så jag tyckte jag lika gärna kunde passa på att ta ner höst- och vinterkläderna. Och för att få plats med dom, måste sommarkläderna givetvis upp på vinden. Efter fyra vändor var det klart. Skönt, nu är jag rustad för kyla.

Snöskyddsförbättring
Efter ”garderobsbytet” tog jag i tu med snöskyddet. Jag hade varit onödigt snål på häftklammer, därför hade nätet släppt. När jag var klar med ena halvan dök händige släktingen upp. Meningen var att dra upp båten, men han började med att göra en insats som snickare och skruvdragare. Antar han tyckte att mina valhänta försök kunde göras bättre?

Båten i ide
När snöskyddet var klart var det dags för båten. Den här gången hade jag definitivt bestämt att jag inte skulle ådra mig nåt ryggskott, släktingens fyrhjuling fick göra grovjobbet.

Och det gjorde den med glans, på ett par minuter var båten på land och efter ytterligare ett par låg den på sin vinterplats. Suveränt med händiga, hjälpsamma män och praktiska maskiner. 🙂

Excel-övning
Då jag gjorde i ordning uppgifterna till ”vana Excel-användare” tänkte jag mig också en kapslad OM-funktion, men lyckades inte lösa den själv så jag gav upp. Idag löste jag den efter lite logiskt tankearbete.

Min lilla formel skulle kolla om vatten- och lufttemperaturen medgav bad. Det förutsatte att både vatten- och lufttemperatur måste vara större än eller lika med 20 grader. Som resultat ville jag lägga ut texten Badväder!, respektive Inget badväder. Formeln fick slutligen följande utseende: =OM(B2>=20;OM(B3>=20;”Badväder!”;”Inget badväder”);”Inget badväder”).

Toan fixad
Mekanismen som stänger av vattenpåfyllningen till toaletten slutade fungera helt igår. Idag gav jag mig den på att jag skulle fixa problemet. Det svåraste visade sig vara att få bort locket till vattenbehållaren. Anvisningen i instruktionsboken bestod av två enkla steg, men bilden var totalt värdelös.

Så småningom fattade jag hur dom menade och kunde lyfta av locket. Insidan på behållaren såg värre ut än jag hade föreställt mig… Tre års avlagringar innebar att allting var täckt av en mörkbrun massa som härstammar från sjöbottnen. Efter rengöringen kollade jag att allt fungerade, satte tillbaka locket och drog en lättnadens suck. Nästa gång behöver jag inte konsultera handboken.