Jag har tömt vattentunnan och nuddar gränsen till min inkompetens. Mia är reklamoffer och har ett garanterat rent gömställe.

Frostigt
Minusgraderna under natten och dagen gör att gräset frasar under skosulorna och hade skapat ett ordentligt istäcke på vattnet i tunnan. Jag borde förstås ha tömt den igår, men bedömde att ett par minusgrader inte är så farligt.

Idag kom jag till ny insikt. När jag kom hem i eftermiddags slog jag hål på isen och välte tunnan för att inte riskera att den spricker (vilket har hänt en tidigare tunna). Siktduken tog jag in för att tina, annars hade jag rivit hål på den när jag försökte dra loss den från isen.

Svårlöst
Idag var jag på första besöket hos en ny kund. När jag åkte hem gick hjärnan på högvarv och jag insåg att jag är snubb­lande nära gränsen för min kompetens. En bidragande orsak är också att det är länge sen jag livnärde mig som konsult på tillämpningar i Microsoft Office.

Önskemålet är att om möjligt använda Excel för att hämta information som uppfyller vissa villkor från en mängd analysresultat. Ett ganska enkelt problem egentligen, men med data i nuvarande form blir det svårlöst. Ett databasprogram skulle vara mer på sin plats. Men allt går att lösa har jag lärt mig, vissa saker tar bara lite längre tid.

Reklamoffer
Mia har sett för mycket på TV-reklam. Hon är galen i Activia. Det är faktiskt en av dom få yoghurt-sorter jag också gillar, men jag hade inte en tanke på att en katt skulle göra det.

Så fort jag sätter mig med en öppnad burk kör hon ner nosen i burken och äter upp allt ihop om jag inte stoppar henne. Oavsett om det är blåbärs-, jordgubbs- eller plommonsmak. Sen jag upptäckte hennes förtjusning delar vi kristligt på burken.

Rent gömställe
För ett tag sen hittade hon ett idealiskt gömställe. Enda stället i det här huset som garanterat är rent och dammfritt, nämligen inne i tvättmaskinen. Om jag så fick 100 euro skulle jag inte komma på tanken att leta efter henne där!

Första gången hon slank ner var jag säker på att hon skulle ha svårt att ta sig upp på grund av dom hala ytorna, men det gick bra. Numera ”rinner” hon liksom ner och hoppar sen upp på kanten med ett skutt när hon vill därifrån. Faten som är stjälpta upp och ner ovanpå öppningen rasar inte ens i golvet längre.

Men när vi leker i vanliga fall räcker det gott med att gömma sig under en matta, bland kuddarna på soffan eller under sängtäcket. Hon har också lärt sig att om hon kryper under sängen kommer jag inte åt henne.

Hon är inte den första som kommer på det. Nästan varje gång jag skulle klippa klorna på Fia (min före detta hund) ålade hon sig in under sängen. Enda sättet att få ut henne var att lägga sig på golvet och fösa henne med borstskaftet, vilket resulterade i morrande protester. Skönt att jag inte behöver klippa klorna på Mia.

Jag har prickat av en följesedel, haft en mus i stöveln, levererat dunkappan, beställt feromonspray och vitt vin.

Hemleverans #1
Vid 9.30-snåret ringde postutdelaren och undrade om jag var hemma på förmiddagen. Hon hade ett paket att leverera. ”Javisst, fram till tolv är jag hemma” svarade jag och bläddrade febrilt bland mina beställningar i tankarna.

En dryg timme senare bankade hon på ytterdörren (varför vågar/vill inte alla besökare använda min gamla, fina, ryska ringklocka?) och hade ställt ner en stor kartong på trappan. När jag såg storleken förstod jag att det var en av julklappsbeställningarna som kom snabbare än jag hade räknat med.

Tänk att det alltid är lika roligt att öppna paket… Det spelar ingen roll att jag ska ge bort det mesta, känslan av barnslig förtjusning och nyfikenhet infinner sig ändå. Dessutom hade jag bara sett prylarna på bild innan, så det gjorde det hela lite extra intressant.

Alla produkter jag hade beställt fanns med på följesedeln. Några har blivit utplacerade i huset och resten är lagda på hög tills det är dags att slå in dom i julpapper. Fantastiskt att jag (nästan) är klar en hel månad före jul!

Gömställe
Under tiden jag packade upp kartongen var Mia fullt sysselsatt med att plåga livet ur en näbbmus i verandan. Jag hörde dom hjärtskärande pipen och dunsar av attiraljer som stod i vägen när Mia gick till anfall.

Jag var klar med uppackningen långt innan hon var färdig med sin jakt. När jag skulle gå ut med slask­vatten och kaffesump gällde det att kolla så den lilla krabaten inte stack sig in genom dörröppningen.

Vid ett av tillfällena konstaterade jag att musen hade tagit sin tillflykt till en omkullvält stövel. Mia petade lite förstrött i stövelskaftet då jag passerade. Jag hade ingen lust att tillhandahålla stöveln som flyktplats, så jag skakade ut den lilla musen och så började jakten igen. Stackars mus.

Hemleverans #2
Strax efter tolv lämnade jag ”husdjuren” i verandan och åkte i väg för att hämta paketet med dun­kappan som jag hade lovat leverera till min ryska bekant. Efter en stunds noggrann provning blev kappan godkänd.

Enda invändningen var att dunlagret var rätt så tunt. Jag kunde bara hålla med, men påpekade att det facila priset nog inte medgav mer. Jag har för all del ingen erfarenhet av pris på dunkappor, men ser att en av mina ”hovleverantörer” vill ha drygt tvåhundra euro för motsvarande modell.

En portion lasagne och en lång pratstund senare åkte jag vidare.

Bildkälla: http://www.feliway.com

Beställning #1
Senast jag var hos frissan, som också är kattägare, tipsade hon mig om att åkturer för katter kan göras påtag­ligt mycket behagligare genom att feromonspraya buren en stund innan man ger sig av. Det tipset var definitivt värt att pröva tyckte jag, så jag åkte till apoteket för att inhandla en flaska Feliway.

Det fanns tyvärr inte på hyllan, men gick bra att beställa sa damen bakom disken, så då gjorde jag det. Frissan mindes att priset rörde sig om 20 €, men det ligger numera på drygt trettio fick jag veta. Strunt samma, huvudsaken är att Mia slipper paniken.

Beställning #2
Dörr i dörr med apoteket ligger ”glasbanken” så jag gick in för att förhöra mig om möjligheten att köpa en flaska av vinet jag skrev om igår. Som väntat fanns det inte i lager, men gick bra att beställa det också.

Den hurtiga damen jag pratade med lovade att jag blir uppringd när vinet finns att hämta. Wow! Vilken service, det hade jag då inte väntat mig! Å andra sidan har jag aldrig beställt nåt tidigare hos Alko. Det kanske är standardservice?

Jag har invigt mina nya stövlar, uppvaktat bonusfastern, fått ett vintips och agerar postombud. Mia är uttråkad.

Uppvaktning på torra fötter
Utsikten genom köksfönstret har varit beklämmande hela dan. Grådisigt och regn i varierande mängd. Det betydde att valet av ytterklädsel förutsatte regntåliga plagg när jag skulle i väg och gratta bonus­fastern på hennes 86-årsdag.

Jag övervägde regnkappa, men nöjde mig med min second-hand trench och paraply. Blötvädret gav mig dessutom anledning att inviga mina nyaste och gladaste stövlar. Jag har aldrig förstått varför gummistövlar måste vara så tråkiga?

Dom första gästerna hade redan hunnit dricka ur första koppen när jag anlände, men kaffekannan var välfylld så det var bara att sätta sig vid det dukade bordet. Efter ett par timmar skyllde jag på ”adoptivbarnet” och traskade hem igen på lätta och torra fötter.

Vintips
I lördags tipsade mamma mig om ett vitt vin som hon hade druckit nyligen. Hon var alldeles hänförd och trodde att jag också kunde tänkas gilla det. Ett halvtorrt vin från Luxemburg gjort på Pinot Blanc.

Jag sökte genast upp det på Alkos sajt, men konstaterar att det inte finns på ön. Däremot hade Nagu 13 flaskor i lager den 11.11, så jag kanske få en översänd därifrån? Risken är annars att jag är tvungen att beställa en hel låda och det har jag ingen tanke på förrän jag provsmakat.

Postombud
Min ryska bekant behöver en ny, varm vinterkappa talade hon om senast vi sågs. Hon ville helst ha en dunkappa, så vi hjälptes åt att Googla. I Kajana fanns ett företag som hade en modell hon gillade, men hon var osäker på storlek så jag åtog mig att kolla måtten.

När vi var överens om storleken kom vi fram till att det var enklast att jag beställde den i mitt namn eftersom sajten var enbart finskspråkig. Idag kom paketavin och i morgon ska jag hämta ut paketet så hon får prova kappan.

Less
På grund av ”hundvädret” har Mia hållit sig inomhus och sovit bort mestadelen av dan. Däremellan har vi lekt korta stunder, men jag märker att hon är less när hon inte kan (vill) vara ute.

Hon gick nyss förbi och blängde på mig. Hon tycker jag är dötråkig som sitter framför datorn i stället för att roa henne misstänker jag. Fullt förståeligt. Jag får försöka roa henne en stund när jag är klar med inlägget.

Jag har haft mamma på besök, blivit begåvad med tassar, gjort klar en julklapp och nackhåren har rest sig igen. Mias jaktinstinkt har gjort henne till tjuv.

Eftermiddagskaffe
Igår eftermiddag kom mamma ner på kaffe och en pratstund. Min ängslan över Mias reaktion visade sig vara obefogad. Hon låg i mammas knä en stund, men gjorde inga tecken på att följa efter henne när hon åkte. Skönt att hon har förstått att hon ska vara hos mig.

Tassar till handa
Efter att mamma hade åkt gjorde jag en kort utryckning till en person som hade ett tassigt dator­problem och passade samtidigt på att svänga upp hos händige släktingen för att hämta dom fyra tassarna jag hade blivit erbjuden.

Dom ljust midnattsblå tassarna i ett icke-sviktande material ska sitta under kylskåpsfötterna för att avlasta tyngden på frysen, inte min kropps­tyngd således. 😉 Killen som sålde och levererade frysen påpekade att en skiva vore bra, men tassarna ska göra samma nytta är det tänkt.

Färdigknåpat
Idag blev jag klar med Ifolorboken efter ytterligare några timmars knåpande. Den får vila tills i morgon innan jag slutgranskar den och genomför beställningen. Den blev inte alls så tassig tycker jag, så jag hoppas mottagaren ska uppskatta den.

Tassigt språkbruk
En av bloggläsarna tycker jag kunde ägna mig åt nåt viktigare än att kritisera språkbruk. Nu får han chansen till en ny kommentar.

Om jag inte är företagskund bör jag rimligtvis vara privatperson och en privatkund, inte personkund. Det finns heller ingen form av behöva som heter behövlig, det är bedrövligt att skriva. ”Fyll i nödvändiga uppgifter” ska det stå i formulären.

I senaste Annonsblad fick jag syn på ett bygglov för biltak. Jag hade ingen aning om att det byggs såna på ön? Vad jag förstår är det parkeringsdäck som avses. Så, nu har nackhåren lagt sig igen.

Mattjuv
Mias jaktinstinkt utsträcker sig också till torrfoder förutom dagens näbbmus. Idag inventerade hon en skafferihylla och kände doften av torrfoder från hyllan ovanför. Avståndet var inte längre än att hon nådde upp med tassen och kunde pilla ner påsen på golvet.

För att se vad som skulle hända sen lät jag henne hållas. Hon tog värdigt sitt byte mellan käkarna och bar det under bordet innan hon försökte komma åt innehållet. När hon krafsade på påsen, vändes den så att torrfodret rann ut efter hand som hon bar den till nästa ställe, men det märkte hon inte.

När hon släppte den på nytt och fortsatte krafsa var den upp och nervänd och redan så gott som tom. Då ingrep jag och pekade på ”matstråket” som låg på mattan. ”Oj då, vad bra” sa hon alldeles tydligt och satte i gång att äta med god aptit. Maten som finns i matskålen har hon bara smakat på, men lämnat. Att jaga och erövra sin föda retar smaklökarna mer.

Årets sista kurs har börjat, jag har sett Tigern, skott om Silverpilen och minskat på hårbeklädnaden. Mia delar min matsmak och har äntrat klockan.

Sista kursen för i år
Igår kväll infann sig ett halvdussin deltagare som vill lära sig hantera Picasa. Som omväxling består gruppen av lika många herrar som damer, varav ett par är bekanta sen tidigare. En och en halv timme försvann rasande snabbt och alla lovade återkomma nästa vecka.

Tigern online
Det var himla länge sen jag såg och hörde Tigern/Lejonet senast, men igår kväll fick vi till det, vi var online på Skype samtidigt. Vi hade en hel del att ventilera visade det sig, först efter en och en halv timme var vi klara.

Därmed vet jag bland annat att Tuppen blir pensionär vid årets slut, att bonusdotterns graviditet fram­skri­der enligt förväntningarna och att Tigern dansar egyptisk magdans nu för tiden. En häpnadsväckande nyhet, men inte alls förvånande när det gäller Tigern. Hon är en av dom som har förmågan att överraska sin omgivning.

Däckbyte och frissa
Idag efter lunch lastade jag i vinterdäcken och åkte söderut. Jag hade tid för däckbyte. Medan jag väntade på att bytet skulle bli klart passade jag på att göra uppköpen till fots. Regnet hängde i luften och den friska vinden som blåste in från havet var kall, men det kändes ändå rätt skönt att sträcka på benen.

En timme senare var jag tillbaka på Udden och passade på att få i mig lite mat innan det var dags för frissan. Oerhört dålig planering att behöva ge sig ut två gånger samma dag, men när jag bokade tiderna hade jag ingen Mia att ta hänsyn till, utan räknade med att jag kunde fördriva en extra timme på byn. Nu hade jag ingen lust med det, jag gjorde hellre en extra tur.

Gourmand och akrobat
Gravad lax, grillad grisfilé och gräddfyllda wienerbröd försvinner lika fort ner i Mias mage som i min. Choklad (ytterst lite, jag vet att den är farlig för hundar och katter) är inte heller så dumt.

För nån vecka sen krafsade hon hål på min chokladplatta och slickade begärligt i hålet. Lakritsen får jag däremot ha i fred, men hon har i alla fall gjort ett tappert försök.

Jag har förresten lärt henne tigga. Det var inte alls svårt. När hon ser att jag äter nåt, sätter hon sig på pallen framför spisen och väntar på att jag ska dela med mig. Om jag inte är snabb nog, säger hon till. Fast i och med det har hon också lärt sig att när jag visar upp tomma händer och säger ”slut” så blir det inget mer.

Hennes favoritlek just nu är kurragömma-tafatt. Vi turas om att jaga varandra genom huset. Några gånger har jag lyckats överraska henne, men oftast vet hon precis var hon har mig och gör ett låtsasanfall. Ju mer jag skrattar, desto ystrare blir hon.

Hon fortsätter också sitt utforskande av innehållet i huset. Skrivaren är extra intressant. Den låter och så kommer det papper ur den, men hon kommer inte åt att undersöka den som hon vill. Hur hon än lurar in på fram- eller baksidan kan hon inte få syn på det som låter.

Idag bräckte hon Snuttans rekord. Jag såg att hon stod ovanpå skrivaren och sträckte sig upp till väggklockan, pendeln som rör sig är förstås intressant. I nästa ögonblick satt hon ovanpå klockan! Himla tur att kroken höll.

Så småningom tyckte hon det var dags att ta sig ner och vände sig runt för att kolla var hon kunde landa, men innan hon hade hunnit verkställa sin avsikt lyfte jag ner henne för säkerhets skull. Mina prylars säkerhet ska tilläggas, hon hade förstås klarat sig utan en skråma.

Det har blivit riktigt roligt att vakna och gå upp om morgnarna igen. 🙂

Jag tuggar på ett Åkerö, har städat sylådan, fått en strumpsticka att fastna i väggen, lånat en fläkt och avskyr modern skodesign.

Vinteräpplen
Jag är verkligen ingen storförbrukare av äpplen, men ett lokalt odlat Åkerö eller Lobo kan locka mig att konsumera ett par. Att jag favoriserar just dom här sorterna beror kanske mest på nostalgi. Båda äppelsorterna fanns på Udden när jag var liten. Dom förvarades i jordkällaren och det var noga att se till att spara ett antal till julafton.

På den tiden fanns det inte frukt att köpa i butiken men när dom första apelsinerna dök upp, minns jag att jag tummade på dom och undrade vad det var för sorts äpplen. Äpplen och plommon var dom enda frukter jag kände till.

Nystädad
Igår fick jag för mig att jag skulle städa mosters sylåda. Sen jag flyttade in har den mer eller mindre blivit diverselåda, det är som bekant inte så ofta jag blir ertappad med att handarbeta.

Förutom diverse garn och trådrullar innehöll den ett antal verktyg som behövs för att sy ryor, virka och sticka. Alla verktygen fick flytta över till ett syskrin som jag inte vet vad jag ska göra av? Nån som är intresserad av att fynda?

Ändamålet helgar medlen
En av strumpstickorna kom dock till användning idag. Den var lagom lång och spetsig för att jag skulle kunna kolla vad som finns bakom ventilationsgallret i vardagsrummet. För många år sen fanns motsvarande galler högst upp på köksväggen men vid senaste renoveringen försvann det. Nu vill jag öppna ventilen igen för att få in mer värme från luftvärmepumpen.

För att ta reda på om hålet bara är täckt med väggpapp eller med nåt hårdare material var min tanke att köra igenom strumpstickan. Jag kom fram till att hålet åtminstone är fyllt med isolering, sen stötte jag mot nåt hårt som inte gick att forcera med handkraft.

Jag chansade på att det är en porös skiva och hämtade hammaren för att slå igenom stickan. Men det blev tvärnit. Det enda som hände var att stickan fastnade och krävde tång för att lossna. Alltså måste jag skruva bort gallret i vardagsrummet och göra ett nytt hål. Hur det nu ska gå till? Motorsåg kanske?

Fläkt till låns
Igår kväll kom händige släktingen med fläkten(!) jag har fått låna. Normalt brukar man hämta lånegods, men han var snäll nog att kvista över med den.

Anledningen till lånet är ingalunda att jag har för varmt, utan syftet är att ta reda på hur värmen från spisen kan fördelas jämnare genom att sätta luftmassan uppe vid taket i rörelse. Utan fläkt stiger all värme upp under tak runt spisen, resten av köket känns i stort sett lika kyligt som innan.

Det hade ju varit större skäl att elda igår när det var nollgradigt och full storm, men inkonsekvent som jag är, gjorde jag det idag i stället när det är vindstilla och flera plusgrader. 😀 Kontrollmätningen efter en brasa i spisen visar att fläkten gör stor nytta. Värmesjoket jag hade tidigare fördelas nu märkbart mycket jämnare.

Tack vare fläktexperimentet vet jag alltså att det finns skäl att införskaffa en liten tak- eller väggfläkt och min teori om placeringen har också visat sig lyckad. Första åtgärd blir i vilket fall att ta upp hålet i väggen mellan köket och vardagsrummet. I bästa fall kanske det räcker?

Fula skor
Vinterns skomode är nåt av det fulaste jag har sett! Hur är designern funtad? Inte ens till skänks skulle jag vilja ha dojorna på bilden. Eller har jag blivit reaktionär och inskränkt på äldre dar?

Jag har en ny favoritsajt, Udden har fått en ny inventarie och sin första snö.

Eldorado för en ”pennoman”

Bildkälla: http://www.penshop.se

Letandet efter nån som säljer refill till Parker Gel-pennor tog mig till Pennshoppen. Wow! Det finns alltså fler än jag som är hyser ett passionerat intresse för kvalitetspennor.

Fast när jag såg priserna höll jag på att ramla av stolen… Den billigaste pennan ligger på drygt 40 €, den dyraste på mer än 1000 €! Min dyraste penna (Mont Blanc med titanstift) kostade för flera år sen ca 30 € och det tyckte jag var fullt tillräckligt. Pennshoppen får nog ingen kund i mig även om modeller och fabrikat är attraktiva.

Iskris
Igår kväll slickade Mia vatten från en pöl på golvet framför frysen. När jag tittade närmare konstaterade jag att mattan som låg närmast var blöt. Mina onda aningar besannades när jag öppnade dörren till frysen… Stora sjok med is hade ramlat ner över frysvarorna.

Första tanken var att frysen hade fått nog och bestämt sig för att avfrosta sig själv eftersom jag inte har gjort det på länge, men den här gamla modellen har inga såna finesser. Nåt var fel.

I hopp om att det bara var termostaten som hade lagt av, plockade jag ut diverse tinade matvaror och startade snabbinfrysningen. Det lät lovande, men när jag kollade efter ett par timmar var det lika ljummet som tidigare.

I morse ringde jag Strandells, som hänvisade till ”huolto Järvi”. Dom befinner sig på ön på onsdagar fick jag veta. Den (finskspråkiga) damen jag pratade med undrade om det var värt att reparera frysen, kostnaden kunde uppgå till 150 € talade hon om.

Först insisterade jag, men efter att ha kollat priset på en ny frys, ringde jag återbud. För 299 € kunde jag få en. Med tanke på att den gamla har mer än 20 år på nacken, insåg jag att det inte var nån idé att kosta på den och riskera nya fel om ett tag. Hon hade så rätt så den vänliga damen i Salo.

Första snön
Lagom tills jag skulle ge mig av på uppköp började dom första snöflingorna yra och vindstyrkan hade ökat markant. Typiskt, på fredag ska jag byta till vinterdäck… ”Bäst att skynda mig innan det blir dåligt före” tänkte jag och hoppade i Silverpilen. Men först var jag tvungen att skrapa rutorna – både på ut- och insidan. Jag började känna mig förföljd av ned- och avisningsproblem.

Snabbt beslut
Det fanns ett enda frysskåp med dom måtten jag behövde. Frysen ska nämligen stå under kylskåpet, så det fick avgöra måtten. Försäljaren undrade om jag kunde ordna transporten själv, men jag sa att jag var villig att betala för hemkörning och installation. På så sätt slapp jag dessutom frakta bort den gamla frysen.

Ett par timmar senare anlände den nya inventarien och ställdes på plats. Bättre service än så kan man väl inte begära? Dom flesta frysvarorna hade trots allt klarat sig utan att tina, så jag slapp slänga eller sätta i gång att laga mat på löpande band.

Vissa dagar blir inte riktigt som man tänkt sig.

Jag har börjat planera julklappar, beställt julkort, kommit i verkställningsåldern och gratulerat en hel vecka för tidigt.

Julklappslista
I så gott som hela mitt liv har jag varit sen med julklappsinköpen och inte gett mig tid att planera vem som ska få vad. I år blir ett lysande undantag. Jag har redan börjat planera inköpen och också beställt den första julklappen. Enligt leveransbeskedet kommer den i mitten av januari!!! Alltså får jag tänka om och hitta på nåt annat. Så mycket för att vara ute i god tid.

Julkort och fotalbum
För en gångs skull har jag beslutat testa tryckta julkort med egna motiv. Idag skickade jag bilder och beställ­ning till Ifolor för att få rabatten på 20 %.

Jag blev också inspirerad att ladda ner deras program, Ifolor Designer, för att göra en ”Ifolorbok”. Det ska också bli en julklapp. Först när jag hade installerat programmet upptäckte jag att det finns på svenska så jag ominstallerade. Det var en positiv överraskning!

Jag hade inte alls tänkt börja med albumet på direkten, men ”fastnade” och är klar med dom första sju sidorna av 24. Som vanligt passar mallarna inte riktigt mina designönskemål, men det går enkelt att snitsa till en egen layout upptäckte jag.

Verkställningsålder
Med temperaturer som närmar sig noll också dagtid, kändes det angeläget att byta ut linnen, tennis­tröjor och T-shirts mot varmare plagg i garderoben. Det har jag tänkt göra en längre tid. Idag infann sig inspirationen.

Visst är det väl lustigt att sånt man har tänkt göra känns motigare än att verkställa direkt? Jag börjar förstå varför gamla människor gör saker med en gång. Att ha saker ”hängande över sig” är mycket jobbigare.

Dessutom brukar det dyka upp nya saker som ska göras och så växer att göra-högarna tills man inte längre vet var man ska börja och det känns ändå motigare. Det kanske hänger ihop med att ”se’n” börjar kännas osäkert när man kommer upp i åren?

Jag börjar tydligen närma mig ”verkställningsåldern”. Knappen som lossnade från min väst i går är redan isydd. Det känns riktigt bra. På nåt konstigt sätt ger det mig mera tid. Jag ska nog sluta med ”se’n” på heltid. I morgon ska jag ta i tu med ett av dom sista. Det har jag skjutit på i ett par måna­der.

För tidig
När jag överräckte Fars dags-presenten till bonuspappan idag på eftermiddagen, upplyste mamma mig om att jag var en vecka för tidig… Fars dag är först nästa söndag. Men bonuspappan log och sa att det inte gjorde nåt, tackade för presenten och kramade om mig ändå. Det var några år sen jag hade skäl att komma ihåg dagen, så jag får skylla på bristande träning.

Då gäller det bara att komma ihåg att jag inte behöver uppvakta nästa söndag. 😀

Ett av gårdagens blickfång. Färgen heter vårgrön.

Jag har funderat på vad det är för skillnad mellan att vara spontan eller impulsiv – om det nu är nån skillnad?

Spontan
SAOL definierar spontan som ”plötslig o. oöverlagd, utan yttre påverkan”. Om nån som inte känner mig frågade mig om jag är spontan, skulle svaret tveklöst bli ja. Spontanitet är för mig ett sätt att uttrycka mig känslomässigt. Det kan antingen ske i verbal eller fysisk form.

Oftast är det fråga om den verbala formen. Det är då grodorna brukar hoppa ur mun på mig. Men jag tröstar mig med att motparten säkert uppfattar att det jag säger inte är illa menat och att jag inte har några baktankar.

Om jag ska vara elak är jag tvungen att tänka efter först för att hitta nån dräpande kommentar. Be­räk­nande är jag inte, det är alldeles för jobbigt. Om jag är ute efter en tjänst eller att få hjälp med nåt tycker jag det är enklare att fråga direkt. Motparten kan ju alltid säga nej.

Därför sätter jag också stort värde på spontanitet i min omgivning. ”Direkt från hjärtat” är min defini­tion. Alltså tror jag att alla andra är som jag. Vilket förstås kan vara helt fel.

Den som till exempel överraskar mig med en present eller en frivillig hjälpinsats kan naturligtvis förställa sig och egentligen ha ytterst skumma avsikter. Men det fattar inte jag. Åtminstone inte direkt. Först om mönstret upprepas med korta intervall kan jag bli misstänksam.

Senast hände det i somras. En ung (snygg) man var väldigt angelägen om att få stå till tjänst med några dagars mellanrum. Han tackade nej till ersättning när han hade klippt gräset och bytt olja i gräsklipparen. Så småningom kröp det fram att han ville låna en mindre summa pengar och att bensintanken i bilen var så gott som tom. DÅ fattade jag galoppen.

Impulsiv?
Om jag fortsatt ska hålla mig till SAOL så är defintionen på impulsiv: ”som följer ögonblickets ingivelse, lättrörd o. oberäknelig”. Hmmm, det tycks ju stämma på mig det också fast jag inte tycker att jag är särskilt impulsiv? Det beror nog på vad det gäller.

Att köpa ett klädesplagg eller en pryl som tilltalar mig kan jag göra i ögonblickets ingivelse, men om jag ska göra en större förändring i mitt liv behöver jag nog fundera och överlägga med mig själv ett bra tag. Ju större förändring, desto längre tid för eftertänksamhet och beslut.

Det skulle inte alls förvåna mig om mina medmänniskor tycker att jag är oberäknelig. Det tar jag för all del som en komplimang. Eftersom jag är förtjust i människor som kan överraska mig genom att säga eller göra nåt helt oväntat, vill jag också vara sån. Fast bara lite lagom.

Det kan trots allt bli för mycket av det goda och då slår oberäkneligheten över i labilitet i stället. Och nån vindflöjel vill jag absolut inte vara. Folk ska i stort veta var dom har mig, men tidvis bli över­ras­kade. Det är lagom.

Om man är oberäknelig är risken stor att man också är inkonsekvent… Efter att (en gång) ha blivit anklagad för det, har jag verkligen ansträngt mig att vara konsekvent. Jag har fått god träning i mina husdjur. En gång nej, alltid nej annars blir dom helt förvirrade. Det gäller barn också har jag förstått.

Fast helt konsekvent är jag inte. Idag hade jag tackat nej till mat, men lät mig övertalas utan större protester. Mina svagheter har förmågan att kunna ändra på besluten ibland.

Jag är således både spontan och impulsiv tidvis. Dessutom inkonsekvent ibland. Det kanske inte är så konstigt att jag lever ensam? 😀

Udden har badat i sol, jag har råkat ut för en vattenskada, lärt Mia sopturen, blivit matad av fru grannen och betraktat solnedgången.

Sol!
Mia ”snutt-Fia” och jag vaknade till ett strålande höstväder. Visserligen bara fyra plusgrader vid nio, men alldeles klart och helt vindstilla. Det var lätt att kliva ur sängen och ett nöje att hämta morgontidningen.

Vattenskada
På vägen hem från kursen igår svängde jag in till Pappersboden och investerade i en låda papper till skrivaren och ställde den i baksätet. När jag kom hem fick jag inte med mig alla prylar samtidigt, så jag lämnade bakdörren öppen i akt och mening att hämta lådan senare.

Jag märkte inget när jag hämtade tidningen i morse, men några timmar senare då jag hämtade posten upptäckte jag att bildörren stod öppen… Det hade den alltså gjort hela natten. Regnet igår kväll hade satt sina spår – halva undersidan på kartongen var genomblöt, liksom utsidan av bilsätet.

Hur i fridens namn kan man vara så glömsk/tankspridd? En vacker dag glömmer jag förmodligen bilen också nånstans. Det har förresten hänt en gång tidigare.

Som tur är ligger pappersbuntarna inslagna i fuktavvisande omslag, så dom hade klarat sig från vätan. Heder och tack för den förpackningsidén.

Soprunda
Idag tyckte jag det var lämpligt att lära Mia vägen till soptunnan genom skogen. Halva vägen kunde hon redan efter att ha följt efter junior när han cyklat hem. Den okända delen bekom henne inte ett dugg. Raggen såg visserligen ut som på en Rhodesian ridgeback där hon sprang, men hon följde villigt med. Jag behövde inte ens locka på henne.

Oplanerad middag
Till sopturen brukar höra ett besök hos herr och fru grannen, så vi gick ner till huset och plingade i klockan. Efter att ha tvekat några gånger vågade Mia följa med in. Juniors röst tror jag avgjorde saken.

Fru grannen var mitt i städtagen men påstod att hon gärna tog en paus: ”SÅ roligt är det inte att städa”. Medan Mia gick husesyn, förplägades jag med crêpes och kaffe. Jag borde förstås inte ha talat om att jag planerade mat… Med två crêpes och en mugg kaffe i magen behövde jag inte fundera på den nåt mer.

Belönande utevistelse
Vägen hem gick över sommargrannens tomt. I vanliga fall är man hemma på två röda, men den här gången tog genvägen minst en halv timme i anspråk.

Mia förevisade sina klättringskonster i varje träd vi passerade och tyckte det var gott att tugga på kastanjeskott. Det skulle sommargrannen säkert inte uppskatta, men jag lovade att inte skvallra.

Tiden fram till solnedgången tillbringades ute på hemtomten, jag hade ingen lust att gå in. För att göra lite nytta fuskkrattade jag framför ingången, tömde blomurnan och balkonglådan och  inspekte­rade nivån i avloppstanken.

Jag stod kvar ovanpå avloppstanken en lång stund och bara njöt. Mia parkerade sig i spanläge nere vid lärkträdet och hoppades på jaktbyte. Ju längre jag stod still, desto mer hörde och såg jag.

En vacker liten fågel klättrade längs en rönnstam, det prasslade nere i stranden, småfåglarna flög diskret kvittrande omkring i björkarna, insekter dansade över ängen och jag hörde löv som föll till marken. Först sedan solen hade försvunnit bakom horisonten gick jag in. Och kände mig oändligt rik.

Såna här dagar är senhösten helt okej.