Jag har lämnat över datorn, mutat till mig kaffe, satt mig i skuld, skrivit en instruktion och städat skafferier. Mia tycker datorn är ett idealiskt verktyg och har blivit våt om ändan.

Ajöss till datorn
Igår eftermiddag åkte jag i väg med datorn till ZasData efter att ha skrivit en lista på de program som ska ominstalleras. Det blev bara dom jag har CD eller DVD till, resten får jag ladda ner själv. Förutsatt att jag kommer i håg vilka det är?

Obetald muta
Jag hade redan vänt hemåt när jag kom på den strålande idén att be händige släktingen bjuda på eftermiddagskaffe. Som muta erbjöd jag mig att ta med kaffebröd och svängde in till Kimito Bagare. Men innan jag ens hade stannat motorn kom jag på att jag inte hade några pengar på mig – plånboken hade jag glömt hemma.

Jag beslöt att chansa på att få kredit hos Grisen/Tvillingen och åkte in på macken. Spolarvätskan hade tagit slut på vägen upp, så det behövde jag också. Jodå, jag kunde visst få handla på skuld den här gången.

Tjugo minuter senare anlände jag till den ofrivilliga värden med min brödpåse. För ordningens skull talade jag om att innehållet var obetalt, men påpekade att jag hade hållit mitt löfte trots predika­mentet. Både wienerbröd och kaffe smakade alldeles utmärkt.

Skriftlig instruktion
Min kund som behövde Excel-formeln hade under tiden mejlat att hon som första steg skulle försöka klara sig utan fysisk handräckning om jag skickade henne en instruktion. Filerna som jag hade använt i testsyfte låg förstås på den trasiga hårddisken, men lyckligtvis hade jag gjort utskrifter som jag kunde utgå från. Det blev en lista med tio steg. Om jag har uttryckt mig tillräckligt tydligt fixar hon det säkert.

Fara för frost
Eftersom minusgraderna ska hålla i sig ett tag, beslöt jag idag ta in burkarna som har stått i veranda­skåpet. Beslutet fick naturligtvis en följdeffekt – för att få plats med dom i köksskafferiet, var jag tvungen att städa ut en del eller åtminstone möblera om.

När jag var klar hade jag ingen plats över, men dom nya burkarna fick plats. Det visade sig med ett par undantag att allt som står där fortfarande är ät- och drickbart. Jag är ju som bekant inte så noga med bäst före-datumen. 😉

Jag räknade till sex burkar med inlagd gurka i olika varianter. Fem av dom har jag fått i present, den sjätte har jag köpt. Inlagd gurka är en stor favorit så dom går väl åt så småningom.

Lagom höjd
Mia har länge haft siktet på glaskulan som hänger i kökslampan men inte riktigt fått kläm på hur hon ska nå upp. Igår gav jag henne ett perfekt verktyg.

När jag hade kopplat ur alla kontakter från datorn ställde jag den på köksbordet för att bekvämt kunna lyfta ner den och bära till bilen. Mia var inte sen att se sin chans. Både taklampa och glaskula sattes i svängning på nolltid.

Våt i ändan
Sista turen måste ha gått ner till stranden förstod jag när hon kom in igår kväll. Hon var genomblöt om bakkrop­pen och svanstippen. Möjligen hade hon råkat ut för samma missöde som Snuttan när hon trodde att isen höll i strandkanten?

Hon har kommit på ett ypperligt sätt att tala om när hon vill in. På bänken i verandan står mina vattendunkar med locken löst lagda på. För att påkalla uppmärksamhet, pillar hon bort locken och när dom skramlar till öppnar jag dörren. Smart kisse.