Jag har hört en glad nyhet och jobbat en stund. Mia tycker det är dags att fylla på ved.

Dubbel glädje
Att höra att nån man bryr sig om fått sin högsta önskan uppfylld är sannerligen dubbel glädje. I det här fallet innebar det dessutom att jag blev bönhörd. När våra nära och kära har det bra, mår vi också bra eller hur?

För att citera min idol, Dalai Lama:
”According to my own experience, the highest level of inner calm comes from the development of love and compassion. The more concerned we are with the happiness of others, the more we increase our own well-being. Friendliness and warmth towards others allow us to relax and help us to dispel any sense of fear or insecurity so we can overcome whatever obstacles we face.”

På jobb
Trots jobb har dagen varit ojobbig – det måste väl vara motsatsen till jobbigt? Eftermiddagen till­bringades ute hos en av mina favoritkunder. Hon började med att bjuda på kaffe och egenhändigt tillverkad chokladkonfekt, sen visade hon mig sina bildexperiment upptryckta på canvas. Fantastiskt vad snyggt det kan bli!

Efter det satte vi oss framför datorn i ett par timmar. Det mesta hade hon säkert fixat utan min hjälp, men jag förstår att hon ville ha mig som ”säker­hetslina”. Verkligen inget betungande uppdrag.

Tomt i vedlådan
Det var bara en tidsfråga innan Mia hoppade ner i vedlådan. Idag passade hon på när den stod öppen. Och som förväntat slog den igen när hon förflyttade sig bakåt. Men det var inget som bekom henne, när jag öppnade den såg hon inte alls förskräckt ut utan stannade kvar en stund till. Modig kisse.

Jag är skyldig läsarna ett tillrättaläggande, formeln fungerar och det är småvitt på Udden. Mia tycker att tomten är för liten.

Bildkälla: http://www.bioresurs.uu.se

Bristande kunskap
Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för mina okunniga skriverier den 16.11! En bloggläsare har idag lämnat följande kommentar till inlägget: ”Bilden visar en gnagare, men en näbbmus är ingen gnagare (och ingen mus). ” Jag måtte ha missat den biologilektionen. Nationellt resurscentrum för biologi och bioteknik i Sverige delar bloggläsarens uppfattning.

I fortsättningen tycker jag att vi ska kalla näbbmusen för näbbvad eller näbbkott i stället så ingen behöver tro att det är frågan om en mus. Därmed kan fru grannen också koppla av och slippa obehagskänslor. 🙂

Yessss!
Idag på eftermiddagen kom jag på hur formeln som min kund behöver ska konstrueras. Då slipper hon dessutom flytta om befintliga data. Det kan tyckas att tolv timmar är nog så lång betänketid, men jag är fullt belåten. Efter ytterligare några kontroller för att testa att formeln verkligen hämtar rätt information ska jag leverera lösningen.

Snö
I morse var det snö på marken. Bara ett tunt lager men tillräckligt för att jag skulle få premiärborsta Silverpilen. I fjol hade vi regn och +7,2 grader den här dagen.

Minusgraderna ska tydligen hålla i sig dom närmaste dagarna enligt MI, men ingen mer snö. Alltid lika spännande att se om det blir en vit jul… Då avser jag givetvis nederbörden! I övrigt blir det absolut ingen vit jul. 😉

Utökat revir
I kväll när jag åkte till kursen körde jag förbi Mia. Hon satt vid vägkanten nedanför ”Möllers” och spanade ner mot diket, men flyttade sig en aning längre till höger när hon såg bildäcken närma sig. Duktig kisse som har trafikvett. Åtminstone den här gången.

Jag har full förståelse för att tomten är för liten trots den goda tillgången på byten. Ytterligare en näbbmus hade fått sätta livet till konstaterade jag i förmiddags när jag öppnade köksdörren.

Det hade varit intressant att följa efter henne för att se hur långt hon gick? Ungefär en halv timme efter att jag hade kommit hem tillbaka jamade hon bakom dörren så hon kan knappast ha varit i andra änden på byn.

Tydligen har utevistelsen ändå tagit på krafterna. Hon var inte ens leksugen utan la sig direkt efter maten.