Årets sista kurs har börjat, jag har sett Tigern, skott om Silverpilen och minskat på hårbeklädnaden. Mia delar min matsmak och har äntrat klockan.

Sista kursen för i år
Igår kväll infann sig ett halvdussin deltagare som vill lära sig hantera Picasa. Som omväxling består gruppen av lika många herrar som damer, varav ett par är bekanta sen tidigare. En och en halv timme försvann rasande snabbt och alla lovade återkomma nästa vecka.

Tigern online
Det var himla länge sen jag såg och hörde Tigern/Lejonet senast, men igår kväll fick vi till det, vi var online på Skype samtidigt. Vi hade en hel del att ventilera visade det sig, först efter en och en halv timme var vi klara.

Därmed vet jag bland annat att Tuppen blir pensionär vid årets slut, att bonusdotterns graviditet fram­skri­der enligt förväntningarna och att Tigern dansar egyptisk magdans nu för tiden. En häpnadsväckande nyhet, men inte alls förvånande när det gäller Tigern. Hon är en av dom som har förmågan att överraska sin omgivning.

Däckbyte och frissa
Idag efter lunch lastade jag i vinterdäcken och åkte söderut. Jag hade tid för däckbyte. Medan jag väntade på att bytet skulle bli klart passade jag på att göra uppköpen till fots. Regnet hängde i luften och den friska vinden som blåste in från havet var kall, men det kändes ändå rätt skönt att sträcka på benen.

En timme senare var jag tillbaka på Udden och passade på att få i mig lite mat innan det var dags för frissan. Oerhört dålig planering att behöva ge sig ut två gånger samma dag, men när jag bokade tiderna hade jag ingen Mia att ta hänsyn till, utan räknade med att jag kunde fördriva en extra timme på byn. Nu hade jag ingen lust med det, jag gjorde hellre en extra tur.

Gourmand och akrobat
Gravad lax, grillad grisfilé och gräddfyllda wienerbröd försvinner lika fort ner i Mias mage som i min. Choklad (ytterst lite, jag vet att den är farlig för hundar och katter) är inte heller så dumt.

För nån vecka sen krafsade hon hål på min chokladplatta och slickade begärligt i hålet. Lakritsen får jag däremot ha i fred, men hon har i alla fall gjort ett tappert försök.

Jag har förresten lärt henne tigga. Det var inte alls svårt. När hon ser att jag äter nåt, sätter hon sig på pallen framför spisen och väntar på att jag ska dela med mig. Om jag inte är snabb nog, säger hon till. Fast i och med det har hon också lärt sig att när jag visar upp tomma händer och säger ”slut” så blir det inget mer.

Hennes favoritlek just nu är kurragömma-tafatt. Vi turas om att jaga varandra genom huset. Några gånger har jag lyckats överraska henne, men oftast vet hon precis var hon har mig och gör ett låtsasanfall. Ju mer jag skrattar, desto ystrare blir hon.

Hon fortsätter också sitt utforskande av innehållet i huset. Skrivaren är extra intressant. Den låter och så kommer det papper ur den, men hon kommer inte åt att undersöka den som hon vill. Hur hon än lurar in på fram- eller baksidan kan hon inte få syn på det som låter.

Idag bräckte hon Snuttans rekord. Jag såg att hon stod ovanpå skrivaren och sträckte sig upp till väggklockan, pendeln som rör sig är förstås intressant. I nästa ögonblick satt hon ovanpå klockan! Himla tur att kroken höll.

Så småningom tyckte hon det var dags att ta sig ner och vände sig runt för att kolla var hon kunde landa, men innan hon hade hunnit verkställa sin avsikt lyfte jag ner henne för säkerhets skull. Mina prylars säkerhet ska tilläggas, hon hade förstås klarat sig utan en skråma.

Det har blivit riktigt roligt att vakna och gå upp om morgnarna igen. 🙂