Jag har börjat planera julklappar, beställt julkort, kommit i verkställningsåldern och gratulerat en hel vecka för tidigt.

Julklappslista
I så gott som hela mitt liv har jag varit sen med julklappsinköpen och inte gett mig tid att planera vem som ska få vad. I år blir ett lysande undantag. Jag har redan börjat planera inköpen och också beställt den första julklappen. Enligt leveransbeskedet kommer den i mitten av januari!!! Alltså får jag tänka om och hitta på nåt annat. Så mycket för att vara ute i god tid.

Julkort och fotalbum
För en gångs skull har jag beslutat testa tryckta julkort med egna motiv. Idag skickade jag bilder och beställ­ning till Ifolor för att få rabatten på 20 %.

Jag blev också inspirerad att ladda ner deras program, Ifolor Designer, för att göra en ”Ifolorbok”. Det ska också bli en julklapp. Först när jag hade installerat programmet upptäckte jag att det finns på svenska så jag ominstallerade. Det var en positiv överraskning!

Jag hade inte alls tänkt börja med albumet på direkten, men ”fastnade” och är klar med dom första sju sidorna av 24. Som vanligt passar mallarna inte riktigt mina designönskemål, men det går enkelt att snitsa till en egen layout upptäckte jag.

Verkställningsålder
Med temperaturer som närmar sig noll också dagtid, kändes det angeläget att byta ut linnen, tennis­tröjor och T-shirts mot varmare plagg i garderoben. Det har jag tänkt göra en längre tid. Idag infann sig inspirationen.

Visst är det väl lustigt att sånt man har tänkt göra känns motigare än att verkställa direkt? Jag börjar förstå varför gamla människor gör saker med en gång. Att ha saker ”hängande över sig” är mycket jobbigare.

Dessutom brukar det dyka upp nya saker som ska göras och så växer att göra-högarna tills man inte längre vet var man ska börja och det känns ändå motigare. Det kanske hänger ihop med att ”se’n” börjar kännas osäkert när man kommer upp i åren?

Jag börjar tydligen närma mig ”verkställningsåldern”. Knappen som lossnade från min väst i går är redan isydd. Det känns riktigt bra. På nåt konstigt sätt ger det mig mera tid. Jag ska nog sluta med ”se’n” på heltid. I morgon ska jag ta i tu med ett av dom sista. Det har jag skjutit på i ett par måna­der.

För tidig
När jag överräckte Fars dags-presenten till bonuspappan idag på eftermiddagen, upplyste mamma mig om att jag var en vecka för tidig… Fars dag är först nästa söndag. Men bonuspappan log och sa att det inte gjorde nåt, tackade för presenten och kramade om mig ändå. Det var några år sen jag hade skäl att komma ihåg dagen, så jag får skylla på bristande träning.

Då gäller det bara att komma ihåg att jag inte behöver uppvakta nästa söndag. 😀