Bästa föret och bäst före-datum är passerat. Jag har handarbetat(!!), grattat mamma och blivit varmt mottagen.

Glatt före
I morse var det dåligt­ före – eller bra – beroende på hur man ser det. Kombinationen av nattens minusgrader och en våt vägbana innebär givetvis halka, vilket har bekräftats av dom som förflyttade sig i bil på sommardäck. Bästa föret har också ett bäst före-datum. Det börjar bli dags att byta till vinterdäck även i våra sydliga nejder.

Skåpfynd
Den enda jag känner som mal kaffet före varje bryggning är händige släktingen. Det gjorde tydligen jag också sommaren -92. Idag hittade jag ett paket kaffebönor och en liten elektrisk kaffekvarn längst upp i ett skåp. Kaffepaketet hade bäst före-datum 26.8.1992.

Undrar om kaffebönor verkligen blir föråldrade? Enda sättet att ta reda på det är förstås att mala och brygga kaffe på dom, men förmodligen blir dom rätt avslagna med åren. Vem blir inte det förresten? -92 var jag inte ens medelålders, nu närmar jag mig pensionsåldern. ”Ja, tänk vad den tiden går” sa han som fick skäll av chefen för att han var sen till jobbet.

Handarbete
Nackdelen med att vara byggd som en ”svamphuggare” (El-Tigerns epitet) är att byxorna oftast är för långa. Så också senaste inköpet. I övrigt är passformen ok, men benlängden är gjord för nån som är minst fem centimeter längre än jag.

Man kan ju undra varför jag köper för långa byxor… I det här fallet var det färgen som avgjorde, dom var i exakt rätt plommonnyans och just precis i dag ville jag ha på dom för att vara ”fin” på mammas födelsedag.

Eftersom den gamla trampsymaskinen som fanns i huset är såld på grund av utrymmesbrist (och intressedito), fick jag ta fram nål och tråd. Det var ett tag sen sist, men jag kunde fortfarande hantera verktyget. När jag hade lagt upp dom var jag förstås tvungen att pressa dom också, annars hade byxbuntarna sett konstiga ut. Den processen var klart enklare och snabbare.

Födelsedagsfirande
”Å så inga presenter eller blommor och blader” sa mamma när jag pratade med henne härom dagen. Hon ville inte fira alls, men lovade bjuda på kaffe.

Framåt halv fyra ställde jag Mias bur och mjölkskål på verandabordet och visade Mia att dom stod där, lämnade dörren till vindstrappan öppen och låste ytterdörren. Mia hade redan kilat upp på vinden.

Totalt var vi fyra personer som uppvaktade, så det tror jag mamma var nöjd med. Om man inte känner sig kry eller på hugget räcker det gott och väl. I hennes ålder är bäst före-datumet tyvärr också passerat.

Varmt välkomnande
Då jag knallade hemåt hade det redan hunnit bli mörkt. När jag kom ner längs skogsstigen och närmade mig postlådan hörde jag skrapet av klor mot metall från sommargrannens garage. Först trodde jag det kunde vara ekorrarna som blev störda av ljuset från ficklampan, men lockade ändå på Mia för säkerhets skull. Efter ytterligare några skrapljud kom hon springande med svansen i vädret och strök sig några varv mot mina ben, sen rusade hon i full karriär mot huset och in i verandan genom katthålet.

Välkomstceremonin fortsatte inomhus och utmynnade i ”jag är vrålhungrig, var är middagen?”. Även katter har tidsbegrepp. Och förmågan att fjäska för att få sin vilja fram. 🙂

Teskedarna tog slut, rotmoset gillas av fler, jag har blivit erbjuden ett lass grus, fått ett nytt uppdrag och Mia är självförsörjande.

Diskdags
Idag var jag tvungen att diska, det fanns inga rena teskedar längre. Vardagsteskedar vill säga, silverteskedarna kommer inte fram så ofta. Antalet muggar och koppar avslöjade att jag a) inte har diskat på länge eller b) haft gott om kaffe- och tedrickare. Troligen gäller båda alternativen. 🙂

”Ovanligt gott”
Igår bjöd jag händige släktingen på rotmos och fläsk som tack för utförda tjänster och diverse handtag.  När han reste sig för att gå, tackade han och tyckte att middagen hade varit ovanligt god. Sen kom han på hur det kunde uppfattas, bad om ursäkt och försökte övertyga mig om att tidigare middagar inte heller smakat illa. Vilket jag tolkar så att jag hade överträffat förväntningarna den här gången. Alltid nåt.

Gruserbjudande
Idag pratade jag med exet. Han åkte lastbil med ”Lennart i Maltes”. När exet talade om att jag var i andra änden, erbjöd Lennart sig att leverera ett lass grus till jul om jag var intresserad? Jämtländsk, eller kanske snarare Offerdals-humor.

Vi pratade också lite väder och vind. Igår hade kvicksilvret landat på -15 i Änge, så jag ska verkligen inte klaga över att det börjar kännas kyligt. När jag hämtade tidningen vid 9-snåret hade vi +2 som ökade till 6,5 under dagen så det är en viss skillnad.

Grupputbildning
Idag fick jag frågan om jag ville åta mig att utbilda 2-3 personer i Publisher snarast möjligt. Det blir premiär. Hittills har ingen nappat på att gå kurs eller frågat efter utbildning i det här programmet. Med tanke på alla föreningar och egenföretagare på ön tycker jag efterfrågan borde vara större? Men dom kanske anlitar proffs.

Publisher är inte i samma klass som till exempel InDesign, men räcker gott till för affischer, faktablad, annonser och enklare trycksaker, etc. Dess värre glömde jag fråga vilken version det rör sig om, men jag antar det är 2007. Bäst att kolla innan jag plockar fram övningsmaterial.

Bilden tagen på Snuttans byte i fjol

Jaktlycka
Redan före lunch hade Mia fångat en sork och i eftermiddags kom hon med en näbbmus. Alla byten bärs in, avlivas och äts i verandan. Konstigt nog åt hon upp näbbmusen också? Det var bara svansen och en bit av pälsen från bakdelen som återstod när hon var klar. Jag som trodde att näbbmusar antingen luktar eller smakar illa och därför inte gillas av katter? Men där hade jag tydligen fel. Eller så är det en smakligare sort som håller till på Udden?

För en stund sen roade hon sig med en skogsmus, så jag behöver garanterat inte ta fram nån mer kattmat idag. En flitig och duktig liten jägare som sätter skräck i dom små liven innan dom hittar på att ta sig in.