Jag har bevisat min oskuld, intagit D-vitamin, sparar på vimpeln och har avslutat en kurs i förtid.

Oskyldig
I dagens post låg en faktura på nya modemet. Det som jag betalade redan den 4.10. Tur att jag hade sparat kvittot. Första tanken var att ringa upp och ”överklaga”, men jag skrev en notering på fakturan och bifogade en kopia på kvittot i stället.

Enda anledningen till att jag hade sparat kvittot var att det avsåg en utgift på firman. Hade jag köpt det privat hade jag inte kunnat styrka betalningen. Alltså bäst att ändra på den rutinen, åtminstone när det gäller den typen av varor.

D-vitamindos
Tack vare dagens ljuvliga höstväder, sol och en laber bris, bestämde jag mig för att inta en dos D-vitamin. Jag började med att plocka nerfallna ekkvistar och putsa runt trädgårdslandet. När jag hade lämpat av mitt lass och tänkte gå upp tillbaka med skottkärran landade nötskrikan en bit i från, men den hann tyvärr flyga i väg innan jag hade hunnit ställa in kameran.

Jag stod kvar en stund och väntade på att den skulle komma tillbaka men den envisades med att sätta sig i ett äppelträd och äta sitt ekollon, sen flög den bort. Kvistarna skymde den ytterst effektivt så det blev ingen bild.

Det var så vackert och doftade så gott så jag stod kvar ändå och iakttog dom andra fåglarna som lät sig smaka av nerfallna äpplen och flög omkring mellan träden. Sen kom jag på att jag stod i skuggan – om jag skulle få påfyllning av D–vitamin borde jag kanske hålla till i solen. Enda stället som solen ännu obehindrat nådde var uthuset, så jag parkerade mig på tröskeln till vedlidret och fortsatte njuta, lycklig och tacksam över att få vara där jag är.

Vimpelbesparing
I söndags frågade mamma om jag tänkte ha vimpeln uppe året runt. Hittills har jag haft det, men den tar förstås stryk av att hänga uppe jämt. För att spara på den, beslöt jag att trots allt hala den idag.

Det kändes inte alls bra. Jag associerade direkt till alla somrar jag har tagit ner den när semestern har varit slut och jag har varit tvungen att lämna Udden. På nåt sätt var det dubbel sorg, slut på sommaren och slut på vistelsen. Men nu ligger den hoprullad i en plastpåse tills jag känner för att hissa den igen.

Inbesparing
Idag fyllde jag i tjänstgöringsrapporten för kursen jag avslutade i går kväll. Och upptäckte till min bestörtning att jag hade slutat den en vecka för tidigt! Slutdatumet stämde, men antalet timmar var för litet. Jag har helt fokuserat på datum och inte tänkt efter hur jag ska få i hop 15 timmar på fyra veckor. Matte är som bekant inte min starka sida. 😉

Jag har alltså sparat in ett antal timmar åt min uppdragsgivare, men frågan är vad kursdeltagarna säger i fall dom får en faktura på 15 timmar? Jag har uppmärksammat sekreteraren på det fatala misstaget och hoppas deltagarna får en korrekt faktura.

Jag har också underrättat dom via mejl och bett om ursäkt för mitt klavertramp. Mejlet avslutade jag med: ”Jag kan bara trösta mig med att solen också har fläckar och att den enda som inte kan göra fel är den som inte gör något alls!”