Jag har brutit mot ”dom gamlas” råd och hört ekorrarna skratta, jag behärskar konsolidering igen och är klar med en ny fakturamall.

Måttet rågat
Idag stod jag inte ut längre. Min optimistiska förhoppning för några veckor sen om att jag inte skulle behöva klippa gräset flera gånger i år har kommit på skam. Det har vuxit lika snabbt som mitt hår.

Förra veckan tröstade jag mig ännu med att ”dom gamla” alltid sa att man inte skulle klippa gräset kort inför vintern enligt bonuspappan, men idag hade jag fått nog. På med arbetsbyxor och exets arbetsskor (med stålhätta).

Jag fuskade för all del och tog bara området framför huset och stigen ner till stranden, men det blev en märkbar skillnad. Bäst att inte tro att det här var sista gången så klarar jag mig kanske.

Ekorrskratt
Medan jag pysslade om uteblommorna hörde jag ”ekorrlåt” och fick syn på två som lekte kurra­gömma på en av sommar­grannens tallstammar. Snabbare och snabbare klättrade dom runt och jagade varandra, upp och ner, medan dom skrattade högt.

Jo, jag är säker på att deras läte var skratt, det var så uppenbart att dom tyckte det var roligt. Dom fick mig också att skratta och på gott humör med sin sprudlande livsglädje.

Åter till allvaret
När jag kom in ett par timmar senare var jag mogen för mat. Efter den kände jag att jag måste ta i tu med fördjupningen i Excel igen. Tack vare lösningsförslagen som följde med studiematerialet jag använder, börjar rosten flagna från mina kunskaper. Av bara farten gjorde jag i ordning två övningar till nästa träff med gruppen vana Excel-användare.

Sen var det dags att byta till ett annat kalkylprogram för att konstruera en ny fakturamall till en kund. Strax efter åtta gick den i väg via mejl för utvärdering. Material för morgondagens grupper är också klart, så det känns som om jag har läget under kontroll. En skön känsla. Eller så har jag missat nåt? 🙂