Idag har jag varit i rätt tid på fel ställe och sent ute på rätt ställe. Vid dagens slut var jag äntligen i fas igen.

I rätt tid på fel ställe
Dagens kurs började klockan två, så för att vara i god tid lämnade jag Udden redan 13.04 och styrde kosan mot Dalsbruk. Dagens kurslokal var kommunkansliet, men i receptionen fanns ingen deltagar­lista så jag ringde VIs sekreterare. ”Oj, är du redan här” utbrast hon. ”Då kommer jag ner om en stund med listan”.

Vadå ner?? Jag kollade för säkerhets skull med damen i receptionen att sekreteraren sitter i Kimito? Jodå, det gjorde hon. Jag ringde upp på nytt och förklarade att jag stod i Dalsbruk. ”Men i våra papper står det att kursen är i Kimito” hörde jag i andra änden. I Kimito!?! Jag var alltså i god tid men på fel ställe.

Det blev lite mer gas än vanligt och riktning norrut. När jag kom upp i kommunens konferenslokal fanns det ingen dator, men just när jag var på väg att ringa, hörde jag steg och röster. Det dök upp en bärbar som med van hand pluggades in på nätverket när datorägaren väl hade fått upp locket. Nu behövde jag bara tanka över mina filer från minnespinnen.

Jag provade alla fyra USB-portar – utan resultat. Och för en gångs skulle hade jag inte skickat exempelfilerna till mig själv via mejl. Enda lösningen var att använda en annan dator och bifoga dom till min gmail-adress. Sagt och gjort. Min närmaste chef var vänlig nog att assistera.

När jag loggade in på mejlen och försökte hämta filerna hängde webbläsaren sig. För att vinna tid, hälsade jag deltagarna välkomna och prickade av namnlistan medan jag kastade ett getöga på datorn. Den stod kvar i samma läge. Lustigt nog kände jag mig varken nervös, jäktad eller irriterad. Det måste vara Uddens förtjänst att min harmoni är svår att bryta. 🙂

Till slut hade jag inget annat val än att avbryta programmet och starta om försöket medan jag underhöll kursdeltagarna. Den här gången gick det lyckligtvis vägen och jag kunde äntligen sätta i gång med det jag var där för. Dock fyra minuter sen, men när jag förklarade varför tror jag deltagarna förlät mig.

Sen till rätt ställe
Då jag hämtade datorn efter diskbytet förra veckan, lämnade jag in min gamla bärbara för att få disken omformaterad, Windows XP ominstallerad och uppdaterad, respektive nätverkskortet rätt inställt för Internet-anslutning. Den skulle vara klar om en vecka fick jag besked om.

När jag hade avslutat kursen konstaterade jag att det hade gått en vecka och att jag nu stod i Kimito, men att klockan var 17.00. Jag kastade mig på telefon och fick svaret att det gick bra att komma in. Jag nämnde inte vad saken gällde, det förutsatte jag var självklart.

Jag kunde inte annat än le roat när jag såg teknikerns kroppsspråk upprepa sig från veckan innan efter att jag hade talat om mitt ärende. Axlarna sjönk ner och han tog sig för pannan medan han nästan viskande erkände ”åh nej, det har jag glömt”.

Det roligaste av allt är att det var han som bestämde leveranstiden. Då jag lämnade in den sa jag att det inte var nån brådska, men han propsade på att sätta ett datum, annars skulle den aldrig bli klar… Det finns alltså fler än jag som jobbar bäst under press. 😀 Fast det sket sig ändå. Nu skulle han se till att jag kunde hämta den på närmare håll så snart den var klar.

Hans dåliga samvete fick honom tydligen att sätta i gång omedelbums, för han ringde en kvart senare och frågade om lösenordet. Han skulle ringa när den var klar för avhämtning. Jag har en känsla av att det blir senast fredag. Men den här gången får han ingen blomma.

Åter i fas
Klockan 17.24 parkerade jag i Dalsbruk utanför dagens sista besöksställe. Jag hade lovat vara på plats mellan fem och halv sex, så jag klarade det med minimal marginal. På rätt ställe var jag faktiskt också. 😀