Jag har haft skygga besökare och gjort en liten byrunda.

Skygga besökare
Vid lunchtid dök dom upp, fyra rådjur efter varandra. Dom sneddade ängen nedanför köksfönstret, drog sig ner mot stranden, passerade trädgårdslandet och gick över till sommargrannens tomt.

Det som jag trodde var en mårdhundsstig är i stället en rådjursstig – eller både och kanske?

Liten byrunda
I eftermiddags tog jag och kameran en promenad upp till byn. Mina nya grannar syntes inte till, så jag kunde göra intrång på tomten utan att bli upptäckt. Fast huset kommer nog alltid att heta ”Möllers” för min del. Just idag såg den lilla stugan extra inbjudande ut i eftermiddagssolen.

Nästa anhalt var ett överenskommet besök hos Apan. Hans hus är ca 130 år äldre än mitt, byggt 1762 enligt uppgift, och under renovering. När jag var barn bodde farbror Birger, tant Lisa och deras två söner i huset. Jag var möjligen 4-5 år när jag senast var in i dom andra rummen, jag har bara sett köket på senare tid, så det var en intressant rundtur.

Jag kunde inte låta bli att skoja med Apan om att han har sysselsättning i minst fem år framåt. Men han trodde nog att huset ser annorlunda ut om två år. Den som lever får se.

När jag fortsatte min lilla runda i riktning mot turturduvorna, passerade jag professorns nya, fina grind. Fru professorn stod ute på terrassen, så jag bytte några ord med henne och hejade på hundarna som kom springande fram till stängslet.

Bonuspappan var i färd med att plocka ner äpplen och Mia smaskade på ett jaktbyte när jag dök upp ”bakvägen”. Jag hade lyckats pricka in kaffetiden igen, tätt följd av skyddslingen. Den här gången skötte han kaffedetaljen och jag dukade brickan.

Det fina vädret inbjöd till att sitta i verandan. Bäst att passa på, det kanske inte blir så många gånger till i år. Sen satt vi där och pokulerade tills skyddslingen bröt upp och jag tyckte det var dags att se om Udden stod kvar.

När jag kom hem njöt jag en stund av den fridfulla idyllen. Sjön låg spegelblank och älvorna dansade i dimbankarna över vattnet, hackspetten åt middag i sin favoritstolpe och solens sista strålar förgyllde höstlöven. Oj, vad fint jag bor!