Jag har låtit mig luras, pysslat om levande ting, provsmakat likörerna och druckit ur vinslattar. Och snart får jag vila ögonen på en av mina favoritmän.

Röd ceder
Via länken på en sajt om skadedjur kom jag till röd ceder (rodceder.se) och blev imponerad. Enligt deras information ogillar ett flertal kryp doften av röd ceder. Genom att placera ut dom små träkulorna kunde jag hålla pälsängrar, silverfiskar, malar, kackerlackor, kvalster och myror på avstånd på ett skonsamt och miljövänligt sätt.

Himla fiffigt tyckte jag och lät mig luras till att köpa både träkulor och cederträolja. Igår dök det upp en silverfisk på ett fat på diskbänken så jag beslöt skrämma i väg den med en av träkulorna. Den rörde sig inte ur fläcken, den eventuella doften hade ingen som helst inverkan!

Jag har nu mejlat samma bild som här intill till leverantören och skrivit ”Tydligen låter sig finska silverfiskar inte skrämmas av röd ceder?!” Det ska bli intressant att läsa deras eventuella kommentar.

Omhändertagande
Jag har tillbringat eftermiddagen med att ta hand om levande varelser, dvs mina blommor. Den lilla krysantemen jag fick av förra rektorn hösten 2008 har överlevt mot alla odds och har knoppar igen. Helt fantastiskt. Den fick nu flytta in i verandan för att inte frysa i hjäl i fall det blir frost.

Senaste besöket på Agrimarket resulterade i två höstastrar, en liljeknöl och klockljung fast jag inte skulle plantera nåt i höst… Men det är ju så roligt med blommor. Idag planterade jag dom ljuvligt lilafärgade astrarna i den nygrävda minirabatten och grävde ner liljeknölen på annan plats.

Sommarblommorna jag köpte från växthuset i Genböle i maj blommar än, hör och häpna. Dom har alltså blommat oavbrutet i fyra månader! Även om nätterna är kalla har frosten inte slagit till på Udden. Men när den gör det, är det bara petuniorna som överlever misstänker jag.

Besök i destilleriet
Det var länge sen jag rörde om i mina likörkärl senast, så idag tog jag en matsked och vevade runt. Ett smakprov är förstås obligatoriskt. Röd vinbärslikören kan jag börja servera när som helst, jättegod är den, men dom svarta behöver stå ett tag till. Om en månad kanske man kan börja smutta. Stort tack än en gång till händige släktingen för receptet!

Vinrester
Jag måste ha legat av mig när det gäller att dricka vin? I fredags tömde jag det sista ur en flaska som har legat i kylskåpet i flera veckor och igår hittade jag en slatt till i en flaska i skafferiet. Jag brukar väl väl aldrig lämna kvar vin i en öppnad flaska? Helt oförklarligt.

Den sista resten fick ackompanjera dagens delikata middag – ugnsstekt laxfilé med hollandaisesås, kokt potatis och broccoli. Mums. Jag håller helt med Filosofen, fisk är sagolikt gott i alla former.

Favoritskådis
Sen i torsdags visar en av dom finska kanalerna långfilmer med Richard Gere, han med utstrålningen som nästan får TVn att bågna. I gårdagens film var han fortfarande bara ett ”ämne”, jag föredrar honom i mogen ålder.

Visst är det lustigt att män får karaktär och personlighet först i medelåldern? Eller kan det bero på att jag har uppnått mogen ålder och därför föredrar mogna män? Fast tittgodis är förstås aldrig fel – bara jag slipper prata med dom. Det är ömsesidigt kan jag tänka mig.

Kvällen är alltså vikt åt Richard i rollen som bedragare. Av trailern framgick att han ännu inte var gråhårig, men väl i ”vuxen” ålder. Filmen bygger på verklighetsunderlag, vilket gör den än mer sevärd. Kolla in Fyran kl 21.00!

Jag har haft skygga besökare och gjort en liten byrunda.

Skygga besökare
Vid lunchtid dök dom upp, fyra rådjur efter varandra. Dom sneddade ängen nedanför köksfönstret, drog sig ner mot stranden, passerade trädgårdslandet och gick över till sommargrannens tomt.

Det som jag trodde var en mårdhundsstig är i stället en rådjursstig – eller både och kanske?

Liten byrunda
I eftermiddags tog jag och kameran en promenad upp till byn. Mina nya grannar syntes inte till, så jag kunde göra intrång på tomten utan att bli upptäckt. Fast huset kommer nog alltid att heta ”Möllers” för min del. Just idag såg den lilla stugan extra inbjudande ut i eftermiddagssolen.

Nästa anhalt var ett överenskommet besök hos Apan. Hans hus är ca 130 år äldre än mitt, byggt 1762 enligt uppgift, och under renovering. När jag var barn bodde farbror Birger, tant Lisa och deras två söner i huset. Jag var möjligen 4-5 år när jag senast var in i dom andra rummen, jag har bara sett köket på senare tid, så det var en intressant rundtur.

Jag kunde inte låta bli att skoja med Apan om att han har sysselsättning i minst fem år framåt. Men han trodde nog att huset ser annorlunda ut om två år. Den som lever får se.

När jag fortsatte min lilla runda i riktning mot turturduvorna, passerade jag professorns nya, fina grind. Fru professorn stod ute på terrassen, så jag bytte några ord med henne och hejade på hundarna som kom springande fram till stängslet.

Bonuspappan var i färd med att plocka ner äpplen och Mia smaskade på ett jaktbyte när jag dök upp ”bakvägen”. Jag hade lyckats pricka in kaffetiden igen, tätt följd av skyddslingen. Den här gången skötte han kaffedetaljen och jag dukade brickan.

Det fina vädret inbjöd till att sitta i verandan. Bäst att passa på, det kanske inte blir så många gånger till i år. Sen satt vi där och pokulerade tills skyddslingen bröt upp och jag tyckte det var dags att se om Udden stod kvar.

När jag kom hem njöt jag en stund av den fridfulla idyllen. Sjön låg spegelblank och älvorna dansade i dimbankarna över vattnet, hackspetten åt middag i sin favoritstolpe och solens sista strålar förgyllde höstlöven. Oj, vad fint jag bor!