Igår invigdes rosmuggarna, idag har jag gjort en räddningsinsats, fått ett gott skratt och förflyttats tillbaka till 80-talet.

Rosmuggpremiär
Igår tittade händige släktingen in. Det var väldans länge sen sist, men jag förstår att han har bråttom att bygga klart så mycket som möjligt innan vintern slår till.

Han skulle aldrig ha stigit över tröskeln om jag inte hade frestat med ett påfyllt lakritsförråd. Kvinnans list slog till igen. 😀 På så sätt fick jag honom att stiga in, sitta ner och tacka ja till en mugg av mitt allra godaste te, självfallet serverat i en av dom nya rosmuggarna.

Vi hade i stort sett bara hunnit dricka ur när nästa besökare knackade på. Min före detta granne var på besök i byn och hedrade mig också med en visit. Hon tackade ja till te efter lite trugande och fick inviga rosmugg nummer två. Själv drack jag ur min gamla vanliga temugg. Det är ju skillnad på folk och fä.

Räddningsinsats
Idag på förmiddagen satt jag som vanligt vid datorn när jag hörde en duns mot ett av fönstren i verandan. När jag vände på huvudet såg jag en liten fågel avteckna sig och tog för givet att den hade flugit mot fönstret i misstag. En stund senare hördes ytterligare ljud, så jag steg upp och öppnade dörren för att ta reda på vad som försigick.

På fönsterbrädan satt en blåmes som förtvivlat flaxade med vingarna och försökte ta sig ut. Ytter­dörren stod öppen så den hade förstås blivit lurad av fönstret som vetter mot ytterdörren och trott att den kunde flyga rakt igenom.

Jag fångade den försiktigt mellan kupade händer, men mitt grepp var så varligt att den tog sig loss. Den flög mot samma fönster igen och satte sig på i stort sett samma ställe. Nytt fångstförsök. Den här gången lyckades det.

Jag pratade med den hela vägen ut på trappan för att den skulle förstå(!) att jag bara ville återge den friheten. Med ett glatt tack-för-det-kvitter flög den sin kos och jag kände mig lycklig över att ha kunnat göra en insats.

Underhållning på hög nivå
Nästa lilla scenario utspelades när jag skulle hämta posten. Jag hörde att en ekorre var i farten vid uthuset men såg den inte. Däremot hörde jag att den befann sig uppe på taket. Gnisslet av vassa klor mot plåt går inte att ta miste på.

Jag tror bestämt att jag pratade med den också. Det kanske var det som skrämde den så den tappade greppet fullständigt. När den kasade ner över taket med alla fyra ben utspärrade kunde jag inte låta bli att skratta högt, det såg för dråpligt ut.

Den dråsade ner i syrenbusken, fick tag om en gren och återhämtade sig ett ögonblick medan jag frågade hur det gick. Som svar på min fråga tog den ett långt skutt över till granen men måste ha felbedömt avståndet och dråsade ner en gång till den stackar’n. Nu var det markvägen som gällde, sen hörde jag bara rasslet när den klättrade upp för granstammen. Antingen är det en ekorryngling eller en ovanligt klantig Kurre? Hur som helst fick jag mig ett gott skratt och har känt mig glad resten av dagen.

Back To The ’80s
När jag startade bilen efter kursen i kväll spelade dom Bob Marley’s ”Jamming” på radion… Låten fick mig att minnas 80-talet och afrikanska klubben i Göteborg. Där spelades det mycket reggae och all möjlig annan ”svart” musik.

httpv://www.youtube.com/watch?v=ffCmFDzaYyQ

Danskavaljererna syntes knappt i den skumma belysningen – utom när dom log – men dansa rytmiskt och medryckande det kunde dom allt. Dessutom var dom (flesta) artiga och belevade gentlemän som fick oss emanciperade unga damer att känna oss kvinnliga och uppvaktade som omväxling.

En härlig tid som flytt för länge sen. Tur att minnena finns kvar och kan väckas till liv bara av ett musikstycke.