3.9 – En annorlunda födelsedag

Vid 18.30-snåret ringde grannen på udden mittemot. ”Är du lång borta?” frågade hon. ”Jag dricker kaffe och tittar ut på Mikaelskyrkan i Åbo” svarade jag. ”Jaha, vi står utanför din dörr” sa hon. Jag förklarade min frånvaro och talade om att det vankas kaffe på söndag eftermiddag i stället om det passar då? Det gjorde det sa hon. 

Min födelsedagsresa började 12.24. Då anlände skjutsen jag hade tiggt till mig. 12.45 gick bussen till Åbo, där skyddslingen åtagit sig att vara min guide. Under resan diskuterade jag med den trevliga chauffören och en ung medresenär som var på väg hem till Korpo. 

För dig som inte var med följer en bildkavalkad…

 

 

 

 Chaufför för dagen  Ankomst till Åbo  Första anhalt: Lunch på Tomate

  

När jag tog fram kameran vid ankomsten till Åbo sa min unge medresenär: ”Här finns ju inget att fota”. ”Men nåt fint finns det väl här också?” invände jag. Då visade han upp ena handen, spärrade ut fingrarna och sa ”det får nog plats på dom här”. En sak var vi i alla fall helt överens om – ingendera av oss ville bo i Åbo.

 

 Besök i Domkyrkan 

 Altartavlan  Catharina Månsdotters sarkofag

  

Domkyrkan var en mäktig byggnadsupplevelse och fick mig att associera till Uppsala domkyrka. Varken min guide eller jag visste vem Catharina Månsdotter var, men efter lite googlande hittade jag relevant information.

 

   

 En vacker man  

Kontrast  City och konstmuséet 

 

 

 

Aura å 

Lyckohästen på gågatan Nya stadsbiblioteket 

 

 

 Middagsbåten M/S Cindy 

Snart mat… Hemfärd i regn och mörker 

2.9 – Skräckblandad förtjusning

Datorn har skrämt slag på mig, jag har fått förskott och tänker för en gångs skull leva som jag lär.

Panik!
För några dar sen försvann Carbonite-symbolen från Aktivitetsfältet. Carbonite är det suveräna backup-programmet som kontinuerligt kopierar mina filer i bakgrunden. Via Aktiviteshanteraren såg jag att programmet var i gång, men det var stört omöjligt att få fram Info-panelen.

Efter att ha installerat om programmet, höll jag på att ramla av stolen – 0 filer i backupen och min licens hade slutat gälla!!! Men va’ i h…es j…r muttrade jag argt för mig själv. Jag har nyligen förlängt licensen med två år och visste att min backup borde bestå av drygt 12.000 filer på totalt 5,5 GB.

När jag kollade mitt konto på Carbonites sajt var alla uppgifter helt OK, så adrenalinet sjönk igen. I värsta fall kunde jag komma åt säkerhetskopiorna den vägen. Jag fortsatte trixa ett tag till och fick till slut ordning på eländet, det gröna lilla hänglåset dök prydligt upp på Aktivitetsfältet igen och kopieringen funkar som den ska. Puh, vilken lättnad.

Igår fick jag skrämselhicka för att Facebook meddelade att jag hade loggat in på mitt konto kl 16.34. ”Om inte uppgiften stämmer, kan ditt konto vara kapat. Avregistrera i så fall enheten och ändra lösenord.” stod det (i egen översättning) längre ner i meddelandet. Full panik igen. Den tiden visste jag bergis att jag inte hade suttit vid datorn!

Snabbt som ögat tog jag bort registrerade enheter och ändrade för säkerhets skull både användar­namn (kan bara göras en gång) och lösenord. Eftersom lösenordet var det samma till en av mina mejladresser, måste jag byta lösen där också.

När jag var klar fattade jag att jag hade gjort allt jobb i onödan. Klockslaget för den senast registrerade enheten var 17.37… Alltså tillämpar FB amerikansk tid, inte lokal. Suck. Det här med att ange klockslag är för övrigt nytt så det var inte så konstigt att jag överreagerade. Det står heller ingenstans vilken UCT-faktor som används, så då tror man (jag) förstås att det är lokal tid.

Förskottsuppvaktning
Jaha ja, det fungerade ju ypperligt att marknadsföra födelsedagen på bloggen. Under dagen har gratulationer, födelsedagskort, blommor och presenter redan ramlat in. Det var ju inte riktigt meningen… Men så klart jag blev jätteglad, hjärtligt tack till er alla!

Undrar hur långt i förväg man kan lura er att uppvakta? Om jag redan vid midsommar börjar skriva om förestående födelsedag kanske jag blir uppvaktad varje dag tills den äger rum? 😀

Av mig själv fick jag också en förskottspresent i vanlig ordning. I Crocs nätbutik fyndade jag ett par vinterstövlar på rea. Jag har svårt att avgöra om jag tycker dom är snygga, men dom är bekväma och utan tvivel originella. 29,95 var dom absolut värda. Återstår att se hur varma dom är vintertid?

Om inte annat kan jag ha dom på inomhus för att slippa känna golvdraget. Och om jag tröttnar på skaften är det bara att klippa bort dom så har jag ett par bekväma dojor. Eller så kan jag sälja dom till nån hugad köpare för 49,95 €. Ordinarie pris var 64,95 €. 😉

Egen medicin
Jag propagerar jämt för bussåkning till mamma när hon ska i väg till stan. Det är sannerligen på tiden att jag lever som jag lär – i stället för att ta bilen på min lilla resa, hoppar jag på bussen. Det förkortar min vistelse något, men fördelarna uppväger helt klart: Jag får vakna i egen säng, slipper köra i mörker och packa ner övernattningsprylar. Och så får jag hälla i mig så mycket vin jag orkar dricka. Ett tungt vägande argument :D.

1.9 – Vinkelslip och vänsoppa

Jag har hittat ny ägare till min vinkelslip, ätit vänsoppa och tagit ställning till födelsedagsprogrammet.

Ny ägare
För en massa år sen köpte exet en vinkelslip på Ö & B (Överskottsbolaget) i Östersund som var ”bra att ha” på Udden tyckte han. Han använde den aldrig, jag har använt den en gång och till helt fel ändamål.

Jag trodde slipskivan kunde användas på vilket material som helst, men när träet blev svart och började ryka insåg jag att det nog inte var fallet. För att ytterdörren inte skulle kärva, försökte jag nämligen slipa tröskeln för nåt år sen, men det gick alltså inge’ bra.

Sen dess har mojängen legat orörd i sin låda. Igår nämnde jag den för händige släktingen som var villig att ta en titt på den. Idag vid lunchtid(!) vaknade jag av ljudet från hans fyrhjuling. Yrvaket rafsade jag åt mig morgonrocken och skyndade mig ut för att låsa upp. Jag antar jag utgjorde en komisk syn – sömndrucken med håret på ända – för han frågade med ett varggrin om jag var nyvaken. Det kunde jag ju inte förneka.

När jag hade plockat upp mitt spikförråd för att få upp lådan med slipmaskinen och inspektionen var klar, tyckte nämnde släkting att han mycket väl kunde tänka sig att befria mig från den onödiga apparaten. Utmärkt tyckte jag och överlämnade den utan att ens kyssa den farväl.

Vänsoppa
Eftersom jag åt frukost vid lunchtid, blev det utmärkt med lunch klockan fem. Jag var bjuden på soppa hos en mycket sympatisk Råtta. Innan dess hann jag med en slurk kaffe hos turturduvorna. Stackars mamma, hon var vrålförkyld.

Besöket hos Råttan började med en rundvandring runt utsidan av huset, därefter vankades en riktigt god ”vänsoppa” i det ljusa och luftiga köket. Namnet på soppan har en bekant hittat på, möjligen också receptet.

Efter soppan blev det invändig husesyn. Jag har aldrig i hela mitt liv satt min fot i maken till lyxig sommarstuga! Inte nån annan stuga heller för resten. Mest överväldigad blev jag över tvättstället i onyx på gästtoaletten. Men allt var vackert och mycket smakfullt inrett. Hon borde ha blivit inredningsarkitekt den rara Råttan.

Vi pladdrade vidare under kaffe och efter, medan timmarna ilade. Jag fick en chock när jag upptäckte att klockan redan var halv elva! Hög tid att ta avsked och bege sig hemåt under den stjärnbeströdda himlen. Hur vackert huset än är, var samvaron ändå det värdefullaste.

Firar ej
I år har jag fått för mig att jag ska vara bortrest på min födelsedag. Det brukar det stå i Annonsbladet allt som oftast: ”Firar ej den xx.xx. Bortrest.” Ett bra sätt att tala om att man fyller år.

Idén gick utmärkt att kombinera med födelsedagspresenten jag fick av skyddslingen för tre(?) år sen. Giltighetstiden gick visserligen ut redan den 29.5 i år, men jag har förhandlat mig till en förlängning. 🙂

När jag kom hem och kollade mejlen hittade jag ett programförslag för vistelsen. Det mesta godtog jag utan invändningar. Min värd och guide kan sin sak.

Det går heller inte att uppvakta mig dagen efter, för då ska jag i väg och uppvakta min gulliga bonussysterdotter har jag bestämt. Förhoppningsvis hittar jag en lämplig present under min resa.

Om jag lever och har hälsan nästa år kanske det blir kaffe med dopp då i stället. Men jag lovar inget!