Jag har fått manliga kommentarer, haft en ”extra manlig” dag och Silverpilen myser.

Det fanns för all del också två kvinnor som hade klickat på Gilla, men det var alltså mest män som kommenterade, antingen genom att medvetet misstolka texten eller driva med mig. Ingen av dom tyckte nåt. Vad man nu ska dra för slutsatser av det? Att män automatiskt ser alla andra män som konkurrenter?

Antingen beror den manliga dominansen på att jag a) bara ser män eller b) för att jag råkar ha mest manliga vänner och bekanta. Det är förmodligen en kombination. Eftersom jag känner så få kvinnor är jag inställd på att se män.

För länge sen skrev jag om varför jag föredrar manligt sällskap. Samma skäl gäller fortfarande, vilket säkerligen bidrar till att kvinnor inte finner nåt större utbyte av att umgås med mig. Det finns givetvis några undantag som bekräftar regeln och dom är jag förstås glad för.

”Jo, dom har legat här och väntat” sa mackägaren. Men, så förskräckligt pinsamt… Nu hade jag varit otydlig igen. Jag trodde han skulle höra av sig när han hade hittat rätt modell och därefter kunde jag besluta om jag skulle ha dom eller inte.

Jag kände mig rätt så tillintetgjord och bad så hemskt mycket om ursäkt för att jag hade missförstått. Ett kort ögonblick tänkte jag köpa dom, men insåg att bilen antagligen inte finns längre när det är dags att byta nästa gång. Tack och lov kunde han reklamera dom sa han så jag fick mindre dåligt samvete. Men jag kan ge mig den på att han tänkte nåt i stil med ”förbenade fruntimmer” när jag hade gått.

Vädersoppan är fortsatt idealisk, DNA-soppan är under konsumtion, hårddisksoppan har fått en lösning, dagens middag blev en mystisk soppa och nästa vecka blir en riktig soppa.

Tur med vädret
Tack vare spöregnet kunde jag tillbringa dagen inomhus och ägna mig åt administration och kurs­material utan att ha dåligt samvete. Det är ju ingen risk att utomhusjobben försvinner, dom blir bara lite större och fler.

Tigerns julklapp (se bilden) åkte på redan i ett tidigt skede, jag frös om fötter och anklar. Det gav mig också anledning att elda i spisen. Den här gången utan rökskador. Men jag har/hade tydligen ”dålig kärlek” – så sa moster alltid när veden inte började brinna med en gång.

Trådlöst
Från och med i natt fungerar det mobila bredbandet från DNA. Mitt mejl till teknikstödet kanske hade en viss inverkan, även om svaret var goddag yxskaft. Hastigheten uppfyller helt förväntningar­na, möjligen beroende på att jag som ny kund enligt avtalet får ”DNA Tilläggshastighet”, upp till 10 M. Hur 10 M ska tolkas vet jag inte? Normalt anges Megabit/sekund, men det här modemet anger hastigheten i Mbytes/sekund.

Enda nackdelen är att jag blir tvungen att byta mejladress om jag behåller modemet. Som svar på min fråga har det visat sig att in- och utgående serveradress är samma som tidigare, så det är mest en fråga om administration i form av utskick till adressaterna i kontaktlistorna.

Jag har roat mig med att be Kimito Telefon kommentera prisskillnaden och lämna eventuella säljargument för att ha mig kvar som kund. Det ska bli intressant att se om jag får nåt svar och i så fall vilket?

Glad överraskning
Eftersom jag var tvungen att åka till Kimito i går för att hämta datorprojektorn till kursen, passade jag på att svänga in till ZasData och fråga vad som är bäst att göra med min ”förkylda” hårddisk. ”Kom hit med datorn, så byter vi den” fick jag besked om. Inte tal om nåt (snål)alternativ.

Till min glada överraskning har disken tre års garanti, så den behöver jag inte betala för. Frågan är när jag är villig att avstå från datorn i minst en dag?

Mysko soppa
Gårdagens middag bestod av en ”porilainen” (parisare) på stående fot så jag hade kvar kåldolmen jag hade tänkt äta. På grund av regnet hade jag ingen lust att gå ut i källaren och hämta potatis. I stället tillredde jag sista couscousen(!) och öste ner den i det smaklösa blasket som kåldolmen låg i. Med lite mera kryddor blev det en acceptabel soppa. Dock ingen kulinarisk upplevelse eller nåt jag vill rekommendera.

Kurssoppa
Nästa vecka har jag verkligen lyckats få till det… Fyra kurser på tre dar! Och ingen kan jag skylla på, det är jag som har planerat tiderna. Jag måtte ha haft värmeslag när jag gjorde den planeringen. Eller så tänkte jag som jag brukar ”äh, en tajt vecka fixar jag nog”.

Enligt överenskommelse med gårdagens deltagare, delar vi in gruppen i två, vilket betyder tisdagstjänstgöring i en månad från 15.00-20.30 inklusive en halv timmes paus. På onsdag går nästa kurs 14-17 och på torsdag kör vi 18.00‑20.30.

På fredag är jag nog inte värst social kan jag tänka mig. Himla tur att det bara är den veckan, som mest har jag tre kurser per vecka i fortsättningen. Och så porslins­målningen förstås. Fast den sorterar ju under avkoppling. 🙂

Jag har bjudit på en smaklös middag, hittat ett bra flugmedel, är inställd på kursstart och överväger porslinsmålning.

Söndagsmiddag
Igår hade jag bjudit turturduvorna och Hunden/Stenbocken på söndagsmiddag. Hemlagade kåldolmar stod på menyn. Men det blev verkligen ingen höjdare. Nästan sönderkokta och helt smaklösa låg dom i en tunn sky som också den var smaklös. Hunden var vänlig nog att säga ”det här har du gjort bra”, men han är så snäll så det skulle han ha sagt om nästan vad som helst tror jag. Fast det var ju ändå gulligt av honom att säga så.

Hittills har jag varit övertygad om att jag kan när jag vill och den här gången ville jag, men kok­konsten är tyvärr inte jämförbar med att cykla, den kräver ständigt underhåll. Min bristande rutin börjar bli märkbar. Det kan ju för all del vara en fördel att jag vänjer mig. Den dagen jag får maten levererad av hemtjänsten har jag inte särskilt stora fordringar. 😉

Det enda som var lyckat var glassen och konjaken till kaffet – och umgänget förstås. Fyra timmar förflöt i en hast under livligt samspråk om allt från flydda tider till gamla bilar. I fortsättningen tror jag att jag ska hålla mig till kafferep i stället för att plåga folk med min matlagning.

PS till mamma:
Ja mamma, jag har diskat. 🙂

Bra flugmedel
När jag steg upp idag upptäckte jag till min stora förtjusning fyra fluglik i ett vinglas. Rödvinsresten hade tydligen lockat dom i fördärvet.

Ättikan jag prövade med tidigare utgjorde ingen som helst lockelse, men enligt alla tips ska det ju vara vinäger så det kanske var därför. Undrar om det måste vara just den här sortens rödvin eller om det kan duga med nåt billigare?

Kursstarter
I morgon börjar höstens första kurs för min del. Minst åtta förväntansfulla(?) deltagare infinner sig för att lära känna sin dator har jag fått besked om. Dess värre har vi bara sex datorer att disponera, men det löser sig säkert på sätt eller annat.

Nästa vecka är följande kursstart. Upplägget på den kursen är lite annorlunda och innebär därför en större utmaning. Men jag har ju själv godkänt idén, så nu blir det upp till bevis. I värsta fall blir det som med kåldolmarna, i bästa fall fungerar det som tänkt.

Porslinsmålning?
Jag har alltid sagt att jag ska lära mig porslinsmålning när jag blir pensionär. I fjol träffade jag kursledarkollegan som pratade varmt för sin kurs, men deltog aldrig. Å andra sidan var jag ju inte lika mycket pensionär i fjol. 😉

På kursledarträffen nyligen pratades vi vid igen, hon var fortfarande lika entusiastisk. Varannan måndag går hennes kurs, så jag kan inte längre skylla på att det kolliderar med nån av mina. Jag har ännu inte bestämt om jag ska gå hela kursen, men jag ska i alla fall delta en kväll för att se hur det verkar.

Det vore förstås en idé – att trakassera omgivningen med handmålat porslin i stället för med misslyckade måltider!

Igår var jag på Home Party, idag har jag…? Jo, städat förstås!

Bildkälla: http://www.partylite.fi/sv-se

Köpparty
Det är minsann inte ofta jag deltar i ”home parties” (hemköp i egen översättning ;)), men igår gjorde jag ett undantag. Den här gången handlade det varken om plastburkar, kosmetika eller sexiga underkläder, utan ljus och ljusstakar från PartyLite. Sånt är jag svag för, men ytterligt välförsedd med, så egentligen borde jag inte alls ha låtit mig frestas.

Fru professorn hade bjudit in några av byns äldre och yngre tanter förutom sina släktingar och tog emot oss vid ytterdörren med ett välkomnande leende. Sen bänkade vi oss med en fruktdrink för att lyssna på damen som mycket professionellt demonstrerade och informerade om produkterna medan vi snällt bläddrade i kataloger och broschyrer efter hennes anvisningar.

När demon var avslutad efter drygt en timme hade jag redan kryssat för artiklar motsvarande en månads pension… Nu gällde det att välja och vraka. Det kombinerade jag med te och diverse tilltugg som serverades, här gällde det att vara effektiv. Beställningarna skulle lämnas innan vi gick för att värdinnan skulle få sina presenter, vilket baserades på hur mycket vi handlade för.

Min favoritljusstake kostade 99,90 € så den köpte jag inte. Men jag lyckades lustigt nog ändå få i hop 95 € på beställningssedeln. Jag som inte behövde nåt. Om ett par veckor får jag se om prylarna verkligen är prisvärda. Helhetsintrycket är att produkterna är både snygga och av bra kvalitet, vackra att möblera med eller ge bort i present. Produktkatalogen följde med hem så det kanske blir fler inköp vad det lider.

Städväder
Idag hade jag tur med vädret igen. Helt idealiskt för att städa inomhus – det ösregnade till och från hela dagen. Efter sedvanlig tretimmarsfrukost med nyhetsintag på dass och framför datorn gick jag ut på trappan för att kolla vädret. Blött, men behaglig temperatur.

Årets sista krasse

”Hej M…” ropade nån plötsligt bakom min morgonrocksklädda rygg medan jag stod och sopade bort skräpet från nätet på vattentunnan. Jag hoppade till och vände mig om. Det visade sig vara sommar-grannen som hade trotsat regnet och tagit en svamptur med hunden.

Efter dagstvagning och påklädning började jag med att hänga undan och vika tvätt, limma handtaget på tvättkorgen och knoppen på ett kastrullock, lappa hålet i mitt sidennattlinne, fylla på vatten i blomvaserna och förvälla kål. Nu var jag hungrig, så jag värmde och åt en laxsoppa.

Sen var det dags för städning. Men först bryggde jag en mugg kaffe. Och pratade i telefon ett par omgångar medan jag knipsade bort vissna blommor från hängpetunian. Till slut var det dags att plocka fram dammsugaren. Innan jag dammsög sista rummet belönade jag mig med en dos koffein och nikotin på trappan.

Som avslutning vände jag gungstolsmattan med rena sidan utåt och vek om överkastet på korgstolen så den lortiga sidan inte syns. ”Man får fuska bara man inte blir upptäckt” har jag som slagord och lever därefter. 😀

Damm har jag inte torkat, men däremot dammsugit bort all spindelväv på baksidan av datorn. Jag upptäckte nämligen att det var fullt med tunna trådar mellan kontakterna när jag möblerade om USB-enheterna härom natten. På en av mina kylskåpsmagneter står det: ”Du får röra dammet, men du får inte skriva i det.”

Jag har installerat det trådlösa modemet och är nu rådlös, kollat hårddisken, tvättat och fått fler födelsedagspresenter.

Bildkälla: http://www.dna.fi

Ingen tjänst
Efter att ha installerat det ”lösa” modemet sent i natt och kopplat bort det fasta inbillade jag mig att allting skulle fungera. Icke sa Nicke. Modemet försökte ringa upp nån dator nånstans, men meddelade att det misslyckades. I instruktionerna förvarnas jag om att det kan dröja från ett par timmar till några dar innan anslutningen fungerar. I annat fall får jag kontakta kundtjänsten.

Det börjar redan kännas kymigt att ge sig ut på okänt vatten bara för att testa i 14 dar… Hur många inställningar behöver jag ändra innan allt fungerar? Alla mejlkonton ska också modifieras eftersom serveradresserna är nya förstår jag. Suck och stön. Jag vet inte riktigt om jag orkar med allt trixande, det känns oerhört bekvämt när allt fungerar – även om det kostar.

Skadad enhet?
Förutom Carbonite använder jag Windows’ säkerhetskopiering som samtidigt gör en system-avbildning. Igår rapporterade programmet att vissa filer inte kopierades eftersom dom finns på den skadade enheten C. Va?! Kan jag verkligen ha fel på hårddisken redan? Den är bara drygt två år.

Bildkälla: http://www.proffs.nu

För att göra en enkel koll, körde jag CHKDSK som också kollar lediga kluster upptäckte jag. 78,518.452 styck för att vara exakt. Det tog en stund. Jag hann fram och tillbaka till Dalsbruk utan problem. Och inga fel rapporterades i nån av dom fem kontrollfaserna. Mysko. Fast redan den 6, 8 och 25.6 fick jag ett inkonsekvens-meddelande, så nåt galet är det förstås.

Då har jag två möjligheter: a) köpa ny hårddisk eller b) formatera om den jag har, vilket innebär att det uppstår nya fel så småningom. Svårt att välja mellan pest eller kolera. I båda fallen måste jag lämna in datorn för att få en spegling av innehållet på disken. Suck igen.

Ett tredje alternativ skulle kunna vara att jag köper ett program som reparerar hårddisken, men jag riskerar ändå att nya fel uppstår efter hand. Bäst att kolla vad min ”hovleverantör” tycker är klokast.

För kort
Idag var bykstrecket (tvättlinan) tre trosor för kort. Ett av dom enklare problemen att lösa. Torkvädret var idealiskt, ca 19 grader och måttlig vind. I vanlig ordning försvann solen när jag visade mig ute, men allt hann ändå bli torrt innan kvällen. 

http://www.adlibris.com/fi

Presenter i postlådan
Igår (eller i förrgår?) fick jag slutskattebeskedet. Det blir en trevlig liten julklappsslant i år också. Man tackar och tar emot, det finns alltid hål att stoppa den i. En ny hårddisk till exempel. 😉

Idag hade jag en tjock, illgrön påse i postlådan. Jag såg bara ett hörn bland den andra posten så jag antog det var nåt jag hade beställt. Men si det var det inte alls. Tigern/Lejonet hade skickat en födelsedagspresent! När vi pratades vid på födelsedagen sa hon att hon inte hade hittat nåt lämpligt, men att det kanske dök upp nåt så småningom, men det hade jag förstås redan glömt.

Det var en särdeles utmärkt present tycker jag – ”Kinesisk visdom från hjärtat”, skriven av Yu Dan. Under titeln står det ”Konfucius tankar i det moderna Kina”. Den hamnar högst upp i min trave med sänglektyr. Just nu läser jag Scott Cunninghams ”Earth Power” som också är intressant, men den kan vänta ett tag. Filosofi, speciellt kinesisk, tilltalar mig mer.

Jag har haft logistikproblem, vet numera hur gaffelstickning ser ut och har besökt Villa Ida, Axel och Cecilia.  

Den här filuren har minsann inga logistikproblem!

Logistikproblem
Himmel vilken jäktig dag… 😉 Jag hade två tider att passa och var tvungen att räkna ut en optimal körsträcka som tog mig till alla fyra platser jag skulle besöka.  

Jag resignerade till slut och bestämde att jag struntar i optimeringen. Genböle, Kärra, Dalsbruk och Björkboda är en svår kombination.  

Första prioritet var Dalsbruk beroende på att vårdcentralen stänger redan 16.00. Där skulle jag lämna in receptet på östrogengeggan för att få det förnyat, i Genböle och Kärra hade jag paket att hämta. I Björkboda skulle jag infinna mig först 18.30 – det fick bli två turer för ovanlighetens skull.  

Lärarträff på ”hemligt” ställe
Inför starten på varje läsår samlas Vuxeninstitutets personal och kursledare på nåt trevligt ställe över en lättare måltid för att få aktuell information och ta del av nyheter. I fjol sammanstrålade vi på Farmors Café, i år hade man valt Storfinnhova Gård.  

Men vilket fullständigt anonymt ställe! Jag var säker på att hitta så jag kollade aldrig adressen, men det borde jag verkligen ha gjort! När jag hade åkt av och an mellan två korsningar utan att hitta stället eller se nån skylt, stannade jag till slut vid vägkanten och ringde en av verksamhetsledarna. Av hennes beskrivning kom jag fram till var jag skulle svänga in.  

Bildkälla: http://www.storfinnhova.com

Trafikmärket vid infarten signalerade förbjuden körriktning, men det stod faktiskt Storfinnhova Gård  på en av postlådorna under den pampiga överbyggnaden, så jag trotsade förbudet och kom rätt till slut, dock några minuter försenad.  

Visserligen är stället inte öppet för kreti och pleti, men dom som har bokat sina evenemang där måste ju kunna hitta dit?! Urusel service, vilket jag givetvis högljutt påpekade till personalen (en dam). Det var inte första gången hon hörde klagomålet sa hon och lovade framföra det till sin arbetsgivare. Hon uppvägde dock med råge första intrycket och tog mycket väl hand om oss.  

Nyfiken som jag är, ville jag gärna se varför folk påstår att stället är så fint. Det enda fina med lokalen där vi satt var golvplankorna. Jag pratade därför med den trevliga damen som gärna visade mig runt sa hon. Det kändes onödigt lyxigt att hålla henne kvar bara för det, så jag lovade samla i hop fler som var intresserade.  

Gaffelstickning
Innan vi gick husesyn, stannade rektorn framför mig och sa att hon också kunde gaffelstickning. Jag stod som ett frågetecken? Hon måste ha uppfattat min tomt stirrande blick för hon tittade menande på min poncho. ”Jasså, är det så det heter” klämde jag ur mig. Hon trodde tydligen att JAG hade stickat den!!  

Jag skyndade mig att tala om att det var en äkta Vila-produkt ­– jag har förstått att det är nåt snofsigt i klädväg – och att jag också tycker den är vacker. Men namnet verkade inte bekant för henne så det kanske inte är så snofsigt som jag har fått för mig? 

Bildkälla: http://www.storfinnhova.com

Villa Ida, Axel och Cecilia
Den lilla grupp som var intresserad av husvisningarna traskade efter den vänliga damen som låste upp och med stort engagemang berättade om byggnaderna. Det blev många oh och ah i den huvudsakligen kvinnliga skaran. Bröllopssviten var min favorit, mest beroende på sängdesignen, men alla övernattningsrum var ljusa och fräscha med individuellt stuk.  

Så om du nån gång förirrar dig till Kimitoön, rekommenderar jag varmt en övernattning på Storfinnhova Gård. Bröllop är tydligen populärt att hålla där, men det kanske man inte gör så ofta. 😀 Ett annat alternativ är att ta med dina kolleger och hålla nästa personalkonferens eller kick-off där, ett ypperligt ställe för ett lagom stort sällskap.

Men se till att få en detaljerad färdbeskrivning innan eller läs den här kontaktsidan noggrant!

Jag har skrämt bort solen, ätit upp en plommonskörd och hittat en albino-malva. Tomten ser bebodd ut igen och höstaningarna blir allt fler. 

Shortsväder
Både igår och idag har det varit shortsväder – sol från klarblå himmel och 19 grader varmt. Utom på eftermiddagarna när jag är i farten. Så fort jag visade mig ute idag gick solen i moln och tempera­tu­ren sjönk med minst en grad, men jag lät mig inte hindras. 

Plommonskörd
Jag visste att jag hade ett gult plommon att skörda, men det visade sig att dom var tre när jag började titta efter. Egentligen fyra, men ett var ruttet. Alla tre hade små bruna prickar i skalet så för säkerhets skull tog jag fram en kniv och klöv frukterna. Två var friska inuti, den tredje var jag tvungen att slänga. Masken som kröp omkring närmast kärnan hade gjort en massa åverkan som jag inte hade lust att stoppa i mig. 

Men dom två plommon jag kunde njuta av var helt fantastiskt ljuvligt goda! Sommarens sol och värme hade gjort dom extra söta och saftiga. Mums! 

Albino-malva
Alla malvor som har spritt sig på tomten är rosa – trodde jag ända tills idag. Vid stigen till avloppsbrunnen upptäckte jag till min förvåning en vit malva som stod i full blom. 

Det kanske är avloppsångorna som fått den att blekna? Fast ståndare och pistiller har samma färg som dom rosa, så det är troligen bara tillfälligt slut på färgämnet till kronbladen. Väldigt vacker är den i alla fall. 

Nyansat
Valet stod mellan att måla lister till mitt vinterexperiment eller klippa gräset. Det blev gräset, men bara på ovansidan av tomten, resten får jag ta en annan dag. Förmodligen sista gången för i år.

Jämfört med i fjol har jag kommit lindrigt undan, då var gräset långt var fjortonde dag. Tack vare/på grund av hettan och torkan i år har jag inte klippt det sen i juni. 

När jag var klar önskade jag att det hade sett lika nyansat ut i söndags då jag hade besök, men det går liksom inte att fixa. Dom av mina gäster som läser bloggen får hålla till godo med bildbeviset i stället. 

Höstaningar
Hösttecknen blir allt fler…

Från köksfönstret ser jag en lönn som redan har bytt till höstfärg på en del av sina löv

Vildvinsbladen är redan vinröda (vad annars?)

Höstsvamparna har dykt upp

Läckra att se på men förmodligen oätliga?

Jag har nästan blivit rökförgiftad, upptäckt ett bårhus, räddat en slända, skördat svart paprika och hittat mårdhundarnas promenadstig.

Rökbastu
Jag och hela huset luktar fortfarande rök. Innan jag tände upp i köksspisen igår eldade jag som vanligt först i sotluckan för att säkert ha bra drag eftersom det för ovanlighetens skull var vindstilla ute. Det verkade lovande. Men det var temporärt. När rökgångarna var fyllda, vällde all rök in i stället.

Att i det läget öppna sotluckan för att elda mer var inte speciellt smart. Alla tändstickor jag tände eld på blåstes ut direkt och röken strömmade in. Ögonen sved, sikten försämrades märkbart och brandlarmet gick, så jag slog igen sotluckan och öppnade fönster och dörrar på vid gavel för att få syre och skingra röken.

Så småningom började det dra ut i spisen, men då hade röken redan spridit sig till alla rum. Jag luktade och kände mig som en palvad skinka när jag äntligen satte mig ner i TV-fåtöljen. Av det har jag lärt mig att jag i fortsättningen ska stänga dörren till vardagsrummet och dra för draperiet till sovrummet tills jag har säkerställt att röken går åt rätt håll.

Bårhus
När jag var på väg att lägga mig och tände lampan ovanför sängen upptäckte jag ett insektsbårhus i den nedre delen av lampskärmen. Jag tänder lampan varje kväll/natt och har då aldrig tidigare sett nåt liknande. Det kanske var röken som tog kål på dom? Men hur kom det sig att dom alla la sig och dog just där kan jag undra?

Strandbesiktning och hjälpinsats
I söndags nämnde grannen på udden mittemot att algerna är tillbaka så jag beslöt att ta mig en titt idag. Det var det värsta jag har sett!! Förra gången (25.8) tyckte jag det var mycket, men idag bestod allt vatten i stranden av en kompakt, grön gröt.

Den gröna massan måtte ha lurat en slända att landa. Jag fick syn på den då den låg med bakkroppen i vattnet och förtvivlat försökte flaxa sig fram till nåt att krypa upp på. Jag hjälpte den till ett dött vasstrå och vidare upp på en utblommad topplösa där den kunde sätta sig och torka vingarna. Dagens goda gärning. 🙂

Svart paprika och promenadstig
Från stranden gick jag till trädgårdslandet. Skotten på jordgubbsplantorna behövde klippas bort. Det var fort gjort, så jag gick vidare till paprikaplantorna för att se om jag kunde hitta nån som var mogen att skörda.

I våras fick jag tre små paprikaplantor av min ryska bekant och planterade dom på friland när jag bedömde att frosten inte längre skulle ta kål på dom. Konstigt nog har dom överlevt torkan, börjat blomma och satt frukt. Enligt uppgift skulle det bli svart paprika, men dom ser mest ut som ”smutsiga” gröna paprikor.

När jag hade klippt loss ett par och vände mig om för att gå tillbaka upp till huset, fick jag syn på en upptrampad stig i gräset nedanför landet. Det måste vara mårdhundarnas promenadväg förstår jag.

Sen tidigare vet jag att dom sneddar ängen nedanför köksfönstret och går in mellan plommonträden. Därefter tar dom alltså raka spåret till äppelträden längs nästa ängskant för att kalasa på fallfrukten hos mig och sommargrannen. Bra att den kommer till användning. 🙂

Jag har städat bort gårdagen, fått beställningsbekräftelse, invit till utlandsresa och gläder mig åt goda nyheter.

Diskfritt
Idag har jag gjort mamma till viljes. Innan hon gick igår sa hon: ”Och lämna nu inte disken en hel vecka.” Finporslinet är diskat och silverteskedarna är tillbaka i sina schatull.

Det enda som skvallrar om gårdagens tre-kaffe är blombuketter och brödrester. Huset är lika tyst och stilla som vanligt. Tre av gästerna har tackat för senast och meddelat sin uppskattning.

Beställningsbekräftelse
Igår fick jag beställningsbekräftelse från DNA på mitt senaste experiment. Fram till den 31 augusti kunde man beställa mobilt bredband och testa kostnadsfritt i 14 dagar.

Om försöket faller väl ut, åtar jag mig att teckna avtal på två år och betalar 13,90/månad för en 2 Mbits förbindelse i stället för 37,30. En inbesparing på 23,40 per månad eller 280,80 per år. Det får man väldans mycket vin för. 😀

Det som fick mig att hicka till när jag läste bekräftelsen var att modemet omtalades som telefon. På sätt och vis är det förstås korrekt, det är ett uppringande modem även om det utnyttjar det trådlösa (mobila) telefonnätet. För säkerhets skulle ringde jag upp kundtjänsten och blev positivt överraskad över att jag kunde välja en svenskspråkig linje.

Damen i andra änden tog fram mina uppgifter och bekräftade att DNA Kimppa-avtalet är just det jag hade tänkt mig – trådlöst modem + 2 Mb internetförbindelse. När jag påpekade att det i texten står telefon, höll hon med om att benämningen kanske inte var riktigt adekvat.

Nu återstår bara att vänta på leverans och börja surfa alla tider på dygnet så ögonen blöder för att se om jag är nöjd med hastigheten. Om händige släktingen har rätt, borde det gå smärtfritt med tanke på att jag kan se mobilmasten från vardagsrumsfönstret.

Utrikes?
Nu när jag har prövat på att lämna Udden nästan en hel dag, har jag börjat fundera på nya resmål. Det är Geten/Vågens förtjänst. Ett av gårdagens mejl innehöll förslaget att jag skulle ta mig till huvudstaden i vårt västra grannland.

Tänk, så långt har jag inte rest sen jag flyttade hem för drygt tre år sen! Och den enda i hela världen som kan få mig att ta ett sånt stort steg är Geten eller Tigern. Den som lever får se om och när det blir aktuellt. Till dess kan jag gotta mig åt att det är en viktig person i mitt liv som vill träffa mig. 🙂

Goda nyheter
Lördagens ÅU var uppåt värre. På första sidan kunde jag läsa att det är framåtanda på hela ön. Såna nyheter är vi verkligen inte bortskämda med! Det är nästan så jag börjar misstänka att kommun­direktören har mutat skribenten… Men så misstänksam får man inte vara. Alternativet är att tidningen egentligen hade tänkt sätta in en annan nyhet som torkade in och behövde spaltutfyllnad. Men det är förstås också elakt att tro.

Det må nu vara hur som helst, rubriken väckte i alla fall positiva vibbar och andades framtidstro, vilket inte händer så ofta. Citatet i den blå rutan kan jag helhjärtat instämma i, men det beror mest på att jag bor så nära fastlandet. Kommuninvånarna längre ut i skärgården har säkert en hel del ouppfyllda önskemål.

Jag har levt på kaffebröd, bjudit på tre-kaffe och blivit invaderad av ”tsetse-flugor”.

Födelsedagskalas
Igår firade bonussysterdottern sin 17-årsdag. För 41 år sen var jag också 17… Men jag hyser ingen som helst önskan om att förflytta mig tillbaka till den tiden. Jag var nog en jobbig tonåring (också), inte minst för min mor kan jag föreställa mig.

Tillställningen innebar att min middag utgjordes av en härlig grönsakspaj och flera sorters kaffebröd – enligt Livsmedelsverket i Sverige en näringsriktig kost om man bortser från sockret. Sällskapet var det heller inget fel på, en trevlig eftermiddag och trevligt umgänge.

Tre-kaffe
Jag kunde ju inte gärna bjuda på födelsedagskaffe två dagar för sent, så jag rubricerade inbjudan som eftermiddags-, respektive tre-kaffe i stället. Ett tag efter lunch idag SMSade sommargrannen psykologen: ”När är det eftermiddag?” Jag kan förstå varför hon frågade. Mina underliga tider stämmer ju inte med andras. ”När som helst efter tre” fick hon till svar.

Dom inbjudna bestod till största delen av nära och kära. I min ålder kan man ta sig friheten att selektera. 😉 Dessutom känner jag bara sympatiska människor så det är en enkel match att komponera gästlistan. Ett par ansikten var nya för dom övriga gästerna. Sånt piggar alltid upp och ger samtalsämnena lite nya vinklingar.

Fluginvasion
Sen en vecka tillbaka har pyttesmå, ljusbruna ”tsetse-flugor”  invaderat diskbänksregionen. Det har aldrig hänt tidigare. Och hur jag än bär mig åt kan jag inte lista ut varifrån dom kommer. Möjligen avloppet?

Om jag inte hade diskat nyligen kunde jag ha misstänkt orena kärl, men det är alltså inte förklaringen. Det finns heller ingen frukt som kan vara orsaken och sophinken är oskyldig, så det hela är ett mysterium. Att ta död på dom är nästan omöjligt, flugsmällan är för gles och för det mesta lyckas dom undkomma mina ”manuella” fångstförsök.

Färgen påminner om dom ljusbruna flugor som brukar hålla till på kospillning, vilket verkligen inte gör dom mer sympatiska… Men storlek och kroppsform stämmer lyckligtvis inte, så jag förutsätter att den här arten lever av nåt annat. Fast vad vet jag inte?

Hittills har jag avhållit mig från att ta till Raid-flaskan och instämmer i Filosofens uttalande: ”Men har man inga större sorger än så, så är ju läget acceptabelt.”