Jag har klarat abstinensen, datorn står på sin vanliga plats igen och är högt rankad.

Lindrig abstinens
Jag klarade måndag eftermiddag och kväll datorlös utan större problem. Efter att ha lämnat in datorn en timme före utsatt tid, shoppade jag lite, åt en sen lunch hos Grisen/Tvillingen på macken och besökte turturduvorna. När jag var hemma tillbaka hade jag fått sex timmar att gå.

Tiden fram till TV-tittandet ägnade jag åt att städa smyckeskrinet och putsa mina silversmycken. Jag räknade till 22 silverkedjor i varierande utförande och längd… Jag torde alltså klara mig resten av mitt liv utan att investera i fler. Fast man vet aldrig. Mitt i allt kan det uppstå ett nytt habegär. 😉

Igår var det ju kursdag, så tiden förflöt smärtfritt. Mellan kurspassen skulle jag få hämta datorn så jag såg fram mot att få koppla in den när jag kom hem.

Ett par minuter i halv sex parkerade jag utanför ZasData och gick in för att hämta min lilla älskling. I samma ögonblick jag skulle greppa tag i den och bära ut den, tog teknikern sig för pannan, sjönk i hop och sa ”Det är bara det att ghosten (diskspeglingen) ligger på den andra disken”.

Efter lite diskussion bestämde vi att jag hämtar den dan därpå, dvs idag i stället. Västanfjärd-Kimito t/r var således en onödig resa. Men jag hann ändå få i mig mina medhavda smörgåsar och skumma genom mejlen innan nästa grupp skulle börja.

Gårdagskvällen blev svårare trots att jag inte var hemma förrän klockan nio. Jag var flera gånger på väg mot skrivbordet innan jag kom på att det kan jag inte göra för jag har ingen dator. Det fick bli slötittande fram till TV-nyheterna och ett nytt avsnitt av 24, som också går på tisdagar.

Friskskriven
För ovanlighetens skull satt jag vid köksbordet och åt frukost när jag väl klev upp idag. Det var ingen idé att sitta vid skrivbordet, jag kunde ju ändå inte uträtta nåt. Jag hade lovat hämta datorn efter lunch och masade mig i väg så småningom, men ringde först för att kolla att teknikern var på plats. Jodå, han var inne och allt var klart.

Han lät så stressad i telefonen, så jag tyckte han kunde behöva lite uppmuntran. Jag svängde därför in och köpte en blomma på vägen.

När jag kom in talade han om att det mycket riktigt var fel på hårddisken, så den hade han bytt och dessutom hade han vänligt nog lagt över ghosten på den nya diskens dataparti­tion. ”Då har du verkligen gjort dig förtjänt av den här” sa jag och överräckte blomman. Han såg ut som om han inte riktigt trodde sina ögon när han tog emot den. Några ögonblick senare lystes hans ansikte upp av ett leende och han utbrast ”tänk, en blomma”. Det kanske inte händer så ofta?

Eftersom garantin på disken fortfarande gällde, var jag beredd att betala för arbetstiden och frågade vad jag var skyldig. ”Ingenting” sa han och fortsatte ”men du kan ge 20 € för ghosten”. Vilken makalös tur man kan ha! Fast när jag tänker efter så ingick arbetstiden redan på den tiden jag var aktiv i branschen, men det hade jag alltså glömt. Inbesparingen har jag för all del säkert gjort av med på andra leverantörer. Det blev mer shopping innan jag åkte hem.

Matkassarna fick vänta medan jag kopplade in alla sladdar. Det viktigaste först. Innan dess dammsög jag och torkade golvet. Nu står datorn där den ska, pigg och kry igen. Bortsett från en skadad PST-fil, men den kan jag leva med. Möjligen uppstod felet på grund av den trasiga hårddisken, men kan lika väl bero på att Outlook inte fungerar som det ska.

Högt rankad
Jag har konstaterat att datorn ligger väldigt högt upp på listan över mina käraste ägodelar. Nummer ett är förstås huset som ger mig värme och trygghet, på andra plats ligger Silverpilen som snällt tar mig dit jag vill, men sen kommer faktiskt datorn. Den använder jag både till nytta och nöje flera timmar per dag och skulle svårligen kunna avstå i från. Skönt att vara tillbaka i cyberrymden igen. 😀