Jag ska sluta med spriten, har avvecklat sommaren, vet var mina gamla skidor finns och har överraskat en plommontjuv.

Slut med spriten
I går avbildade jag valda delar ur de gamla tidningarna från 1933, -34 och 1940. Det fanns en hel del intressant att läsa, men också en del kuriosa, som till exempel texten på bilden. Eftersom jag är frisk och gladlynt är det nog bäst att jag slutar med spriten. Alternativet är att bli sjuk och grinig. 😉

Ajöss ljuva sommar
Just idag kunde man tro att det fortfarande var sommar – nästan 18 grader varmt, sol och ljumma vindar, riktigt kalasväder. Det var snudd på att jag plockade fram shortsen igen, men nöjde mig med att byta ut vintercrocsen mot sommardito.

Det fina vädret till trots, tillbringade jag ett antal timmar inomhus. För att få plats med trädgårds­möblerna i boden krävdes en del röjning. Först av allt måste jag få tag i två kardor som hade ramlat mellan ytterväggen och skivan som står framför. Min lilla lie var perfekt för ändamålet.

Här på Solkusten (Filosofens benämning) växer fårens päls så snabbt att vi klipper fåren också på hösten, kardar ullen och spinner garn. Nä, skämt å sido, dom gamla verktygen tillhör min före detta granne. Jag tyckte det var roligt att dokumentera innan hon hämtar dom.

Jag fortsatte med att sortera deponisopor, sopa golvet, flytta över en kalksäck (som gick sönder för säkert 20 år sen) i en plastdito och stoppade ner dynorna till trädgårdsmöblerna i förvarings­lådan innan jag bar in möblerna. Helt fantastiskt, jag har fortfarande gott om svängrum. Och när sopsäckarna kommer bort blir det ändå bättre plats.

Fynd
En del av prylarna som ligger på en avbalkning under yttertaket har jag sett ändorna på, men inte haft exakt koll på vad mer som gömmer sig där uppe. Efter ytterligare städning var det enkelt att klättra upp för stegen och ta en titt. Oj då, där låg ju skidorna jag använde när jag gick i folkskolan! Stavarna också. Snart är dom antika. 🙂 Dessutom dom vackra, gamla golvlisterna till vardagsrummet.

Resten bestod av gamla brädlappar vad jag kunde se. Jag hade ingen lust att börja kliva omkring där uppe. Ingången till ekorrboet såg jag också. Den har nog hackspetten fixat nån gång för länge sen.

Plommontjuv
Efter väl uträttat dagsverke beslöt jag provsmaka bondplommonen. Enda stället det fanns några kvar var nere i stranden. Dom dignande klasarna jag fotograferade för ett tag sen hade gått upp i rök. En del hade säkert mognat och ramlat ner, men jag såg inte speciellt många på marken heller? Mysko.

Jag hittade i alla fall några jag kunde nå och lät mig väl smaka. Saftiga och söta var dom här också, precis som dom gula. När jag inte nådde upp till fler och tänkte gå upp tillbaka, hörde jag att det prasslade och såg en brun päls skymta en bit längre ner mot stranden. En vildmink kanske? Men nej, pälsen hade en helt annan färg. När jag såg svansen också visste jag vem som var i farten, ekorren var på provianteringsrunda.

Jag stod kvar en stund för att se vart den skulle ta vägen. Jag hann bara undra om ekorrar också äter plommon innan jag såg den uppe i ett av träden. Där satt den på en kvist och åt plommon av hjärtans lust. Stenarna ramlade ner på marken en efter en. Trots att jag hade kameran i näven fick jag tyvärr ingen bild på den, blad och kvistar skymde för mycket.

Kompisen nöjde sig med tallkottar såg jag när jag kom upp tillbaka, men den var inte heller road av att fastna på bild. Den bara tittade som hastigast åt mitt håll och skyndade sig sen upp bland kvistarna.