Jag har testat en otestad produkt, gått i svampskogen, fått eftermiddagskaffe i byn, läst gamla nyheter och haft herrbesök.

Härligt smör
Det är inte mycket jag saknar i vanliga fall, men öns utbud på hud- och kroppsvårdsprodukter mot­svarar inte riktigt mina önskemål alla gånger. Därför tvingade jag skyddslingen att följa med in på The Body Shop när jag var i Åbo härom sistens. Jag gillar skarpt deras produkter och företagsfilosofi – dels testas produkterna inte på djur och kedjan stöder Fair Trade, respektive småskaligt företagande i U-länder.

I butiken i Åbo hittade jag ett kroppssmör som jag prövade idag efter duschen. Det doftar gott, känns skönt på huden och är gjort på ingredienser från växtriket, vilket tilltalar mig speciellt. Jag ser ingen anledning att smörja in mig i parfymerat djurfett. Dom använder heller inte aluminium i sina deodoranter kan jag tipsa om.

Svamp och kaffe
Som jag ofta brukar, stoppade jag på mig kameran när jag gav mig av till eftermiddagskaffet hos turturduvorna i eftermiddags. Det vimlade av höstmotiv i form av allsköns svampar längs vägen. Om alla vore goda/ätliga, kunde man gott livnära sig ett helt år på bara svamp! Senaste tidens regn och relativa värme har fått dom att poppa upp överallt. Till och med på grusvägen.

Gamla tidningar
En del av underhållningen efter kaffet bestod i att bläddra i tidningar från 1933 och 1940. Dom har dykt upp i samband med Apans renovering och han trodde att jag kunde tänkas vara intresserad.

Undrar varför han trodde det förresten? Jag kanske verkar lite antik? Jag antog i min tur att bonus­pappan kunde tycka dom var läsvärda, därför tog jag med dom.

Hur som helst hade Apan alldeles rätt i sitt antagande. Det är mycket intressant att läsa dom antika nyheterna, framför allt i Husis från 1940, dvs strax efter andra världskrigets utbrott. En del annonser i 1933 års upplaga av Annonsbladet är också läsvärda.

Herrbesök
Jag hann inte ens fram till ytterdörren förrän det aviserade herrbesöket kom körande upp för backen. I bilen satt två gentlemän så jag kände mig extra hedrad. Fast nu var det inte mig dom var intresserade av, utan före detta grannens vävstol.

Jag kan ändå skryta med att jag fick större uppmärksamhet än vävstolen. Alltid nåt. 😀 Det hängde delvis i hop med att den ena av herrarna inte hade sett insidan på huset dom senaste 50 åren påstod han. Det blev därför rundvandring i lokaliteterna och redogörelse för alla om- och tillbyggnader innan jag så småningom serverade te.

Det är alltid lika spännande att prata med människor man känt hela sitt liv, men som man inte umgåtts med på länge. För det mesta finns det inte mycket kvar av personen man kände då. Tur det förresten, annars skulle det innebära att man inte har utvecklats alls på ett halvsekel!