Igår hade jag egen kock i köket och ångrar att jag såg på TV, idag har jag också haft matlagnings­kunnigt besök, men lyckats göra min egen middag.

Smakligt nöje
”Ju äldre man blir, desto färre blir nöjena. Ett av dom sista är mat.” har jag läst nånstans. Jag kan bara instämma, men riktigt så gammal är jag inte än. Igår hade jag turen att få dubbla nöjen, både god mat och trevligt sällskap.

Kocken för dagen och hans fyrbenta sambo anlände på eftermiddagen med en ros till köksägaren och alla ingredienser till middagen. Det enda jag behövde bidra med var potatis och en deciliter vitt vin. En timme senare kunde jag ta för mig av en utmärkt god fiskrätt.

Middagen avnjöts i en civiliserat långsam takt under livligt samtal. Nån dessert var inte planerad så förslaget på min standarddessert, glass, godtogs. För att festa till det lite serverades den med min hemgjorda hallonsylt och sköljdes ner med te. En riktigt angenäm eftermiddag och kväll. Härligt med husliga män. 🙂

Osmakligt
Desto osmakligare var TV-programmet jag tittade på efter att kocken och hans ”assistent” hade lämnat Udden. På FST visades en dokumentär (inspelad i Europa 2003-2005) om matproduktionen eller rättare sagt matindustrin.

Vissa delar av programmet kunde jag inte alls med att se, men det jag såg kan i ett ord beskrivas som frånstötande. Vidrigast var förstås hanteringen av alla levande djur, allt från nykläckta kycklingar till fisk, men växterna misshandlades också.

Värst var nog Belgian Blue, monstren med gendefekter som vi har avlat fram för att få maffiga biffar. Rasen kan inte fortplanta sig normalt (gav dokumentären intryck av) och inte föda fram kalvar. När kalven ska födas, sågar man upp ett ”lock” på kon och drar med handkraft ut kalven genom öppningen.

Samtidigt kan jag förstå storskaligheten och automatiseringen. Den tiden är för länge sen förbi när vi var självförsörjande på grödor och kunde köpa resten av bonden. Fast det säger sig självt att dåtida mat var mycket naturligare, nyttigare och energirikare.

Händig typ
Dagens besökare är enligt egen utsago också matlagningskunnig, förutom att han ger intryck av att kunna det mesta om byggen och renoveringar. Just byggdetaljer är enkla att diskutera med mig eftersom jag inte är kompetent att uttala mig.

I fråga om utsmyckning av spis- och ugnsluckor var vi i alla fall helt oense. Den här händige mannen tyckte att de vackra mönstren på gamla luckor skulle göra sig bättre om man färgla dom!?! Gröna blad och röda blommor skulle vara snyggt tyckte han. Det hade jag en bestämt avvikande åsikt om. Smaken är som baken som bekant. Huvudsaken att han inte målar mina luckor!

Ätbart
När han hade gått satte jag i gång med middagen och tog fram ett recept som jag inte alls följde. Helstekta kycklingfiléer, lök och vitlök fick puttra i färskost blandad med vispgrädde. En skvätt soja och lite färskpressad vitlök blev pricken över i.

Övrig kryddning bestod av salt, grovmalen svartpeppar och chilipulver. Limefrukten jag hade tagit fram kom aldrig till använding. Den fungerar i stället som lock­bete för bananflugorna. 😀

Det blev en riktigt lyckad och god middag. Ett undantag som bekräftar regeln?