Jag har levt på kaffebröd, bjudit på tre-kaffe och blivit invaderad av ”tsetse-flugor”.

Födelsedagskalas
Igår firade bonussysterdottern sin 17-årsdag. För 41 år sen var jag också 17… Men jag hyser ingen som helst önskan om att förflytta mig tillbaka till den tiden. Jag var nog en jobbig tonåring (också), inte minst för min mor kan jag föreställa mig.

Tillställningen innebar att min middag utgjordes av en härlig grönsakspaj och flera sorters kaffebröd – enligt Livsmedelsverket i Sverige en näringsriktig kost om man bortser från sockret. Sällskapet var det heller inget fel på, en trevlig eftermiddag och trevligt umgänge.

Tre-kaffe
Jag kunde ju inte gärna bjuda på födelsedagskaffe två dagar för sent, så jag rubricerade inbjudan som eftermiddags-, respektive tre-kaffe i stället. Ett tag efter lunch idag SMSade sommargrannen psykologen: ”När är det eftermiddag?” Jag kan förstå varför hon frågade. Mina underliga tider stämmer ju inte med andras. ”När som helst efter tre” fick hon till svar.

Dom inbjudna bestod till största delen av nära och kära. I min ålder kan man ta sig friheten att selektera. 😉 Dessutom känner jag bara sympatiska människor så det är en enkel match att komponera gästlistan. Ett par ansikten var nya för dom övriga gästerna. Sånt piggar alltid upp och ger samtalsämnena lite nya vinklingar.

Fluginvasion
Sen en vecka tillbaka har pyttesmå, ljusbruna ”tsetse-flugor”  invaderat diskbänksregionen. Det har aldrig hänt tidigare. Och hur jag än bär mig åt kan jag inte lista ut varifrån dom kommer. Möjligen avloppet?

Om jag inte hade diskat nyligen kunde jag ha misstänkt orena kärl, men det är alltså inte förklaringen. Det finns heller ingen frukt som kan vara orsaken och sophinken är oskyldig, så det hela är ett mysterium. Att ta död på dom är nästan omöjligt, flugsmällan är för gles och för det mesta lyckas dom undkomma mina ”manuella” fångstförsök.

Färgen påminner om dom ljusbruna flugor som brukar hålla till på kospillning, vilket verkligen inte gör dom mer sympatiska… Men storlek och kroppsform stämmer lyckligtvis inte, så jag förutsätter att den här arten lever av nåt annat. Fast vad vet jag inte?

Hittills har jag avhållit mig från att ta till Raid-flaskan och instämmer i Filosofens uttalande: ”Men har man inga större sorger än så, så är ju läget acceptabelt.”