Jag har städat bort gårdagen, fått beställningsbekräftelse, invit till utlandsresa och gläder mig åt goda nyheter.

Diskfritt
Idag har jag gjort mamma till viljes. Innan hon gick igår sa hon: ”Och lämna nu inte disken en hel vecka.” Finporslinet är diskat och silverteskedarna är tillbaka i sina schatull.

Det enda som skvallrar om gårdagens tre-kaffe är blombuketter och brödrester. Huset är lika tyst och stilla som vanligt. Tre av gästerna har tackat för senast och meddelat sin uppskattning.

Beställningsbekräftelse
Igår fick jag beställningsbekräftelse från DNA på mitt senaste experiment. Fram till den 31 augusti kunde man beställa mobilt bredband och testa kostnadsfritt i 14 dagar.

Om försöket faller väl ut, åtar jag mig att teckna avtal på två år och betalar 13,90/månad för en 2 Mbits förbindelse i stället för 37,30. En inbesparing på 23,40 per månad eller 280,80 per år. Det får man väldans mycket vin för. 😀

Det som fick mig att hicka till när jag läste bekräftelsen var att modemet omtalades som telefon. På sätt och vis är det förstås korrekt, det är ett uppringande modem även om det utnyttjar det trådlösa (mobila) telefonnätet. För säkerhets skulle ringde jag upp kundtjänsten och blev positivt överraskad över att jag kunde välja en svenskspråkig linje.

Damen i andra änden tog fram mina uppgifter och bekräftade att DNA Kimppa-avtalet är just det jag hade tänkt mig – trådlöst modem + 2 Mb internetförbindelse. När jag påpekade att det i texten står telefon, höll hon med om att benämningen kanske inte var riktigt adekvat.

Nu återstår bara att vänta på leverans och börja surfa alla tider på dygnet så ögonen blöder för att se om jag är nöjd med hastigheten. Om händige släktingen har rätt, borde det gå smärtfritt med tanke på att jag kan se mobilmasten från vardagsrumsfönstret.

Utrikes?
Nu när jag har prövat på att lämna Udden nästan en hel dag, har jag börjat fundera på nya resmål. Det är Geten/Vågens förtjänst. Ett av gårdagens mejl innehöll förslaget att jag skulle ta mig till huvudstaden i vårt västra grannland.

Tänk, så långt har jag inte rest sen jag flyttade hem för drygt tre år sen! Och den enda i hela världen som kan få mig att ta ett sånt stort steg är Geten eller Tigern. Den som lever får se om och när det blir aktuellt. Till dess kan jag gotta mig åt att det är en viktig person i mitt liv som vill träffa mig. 🙂

Goda nyheter
Lördagens ÅU var uppåt värre. På första sidan kunde jag läsa att det är framåtanda på hela ön. Såna nyheter är vi verkligen inte bortskämda med! Det är nästan så jag börjar misstänka att kommun­direktören har mutat skribenten… Men så misstänksam får man inte vara. Alternativet är att tidningen egentligen hade tänkt sätta in en annan nyhet som torkade in och behövde spaltutfyllnad. Men det är förstås också elakt att tro.

Det må nu vara hur som helst, rubriken väckte i alla fall positiva vibbar och andades framtidstro, vilket inte händer så ofta. Citatet i den blå rutan kan jag helhjärtat instämma i, men det beror mest på att jag bor så nära fastlandet. Kommuninvånarna längre ut i skärgården har säkert en hel del ouppfyllda önskemål.

Jag har levt på kaffebröd, bjudit på tre-kaffe och blivit invaderad av ”tsetse-flugor”.

Födelsedagskalas
Igår firade bonussysterdottern sin 17-årsdag. För 41 år sen var jag också 17… Men jag hyser ingen som helst önskan om att förflytta mig tillbaka till den tiden. Jag var nog en jobbig tonåring (också), inte minst för min mor kan jag föreställa mig.

Tillställningen innebar att min middag utgjordes av en härlig grönsakspaj och flera sorters kaffebröd – enligt Livsmedelsverket i Sverige en näringsriktig kost om man bortser från sockret. Sällskapet var det heller inget fel på, en trevlig eftermiddag och trevligt umgänge.

Tre-kaffe
Jag kunde ju inte gärna bjuda på födelsedagskaffe två dagar för sent, så jag rubricerade inbjudan som eftermiddags-, respektive tre-kaffe i stället. Ett tag efter lunch idag SMSade sommargrannen psykologen: ”När är det eftermiddag?” Jag kan förstå varför hon frågade. Mina underliga tider stämmer ju inte med andras. ”När som helst efter tre” fick hon till svar.

Dom inbjudna bestod till största delen av nära och kära. I min ålder kan man ta sig friheten att selektera. 😉 Dessutom känner jag bara sympatiska människor så det är en enkel match att komponera gästlistan. Ett par ansikten var nya för dom övriga gästerna. Sånt piggar alltid upp och ger samtalsämnena lite nya vinklingar.

Fluginvasion
Sen en vecka tillbaka har pyttesmå, ljusbruna ”tsetse-flugor”  invaderat diskbänksregionen. Det har aldrig hänt tidigare. Och hur jag än bär mig åt kan jag inte lista ut varifrån dom kommer. Möjligen avloppet?

Om jag inte hade diskat nyligen kunde jag ha misstänkt orena kärl, men det är alltså inte förklaringen. Det finns heller ingen frukt som kan vara orsaken och sophinken är oskyldig, så det hela är ett mysterium. Att ta död på dom är nästan omöjligt, flugsmällan är för gles och för det mesta lyckas dom undkomma mina ”manuella” fångstförsök.

Färgen påminner om dom ljusbruna flugor som brukar hålla till på kospillning, vilket verkligen inte gör dom mer sympatiska… Men storlek och kroppsform stämmer lyckligtvis inte, så jag förutsätter att den här arten lever av nåt annat. Fast vad vet jag inte?

Hittills har jag avhållit mig från att ta till Raid-flaskan och instämmer i Filosofens uttalande: ”Men har man inga större sorger än så, så är ju läget acceptabelt.”