Jag har hittat ny ägare till min vinkelslip, ätit vänsoppa och tagit ställning till födelsedagsprogrammet.

Bildkälla: http://www.fini.se/dynabrade.htm

Ny ägare
För en massa år sen köpte exet en vinkelslip på Ö & B (Överskottsbolaget) i Östersund som var ”bra att ha” på Udden tyckte han. Han använde den aldrig, jag har använt den en gång och till helt fel ändamål.

Jag trodde slipskivan kunde användas på vilket material som helst, men när träet blev svart och började ryka insåg jag att det nog inte var fallet. För att ytterdörren inte skulle kärva, försökte jag nämligen slipa tröskeln för nåt år sen, men det gick alltså inge’ bra.

Sen dess har mojängen legat orörd i sin låda. Igår nämnde jag den för händige släktingen som var villig att ta en titt på den. Idag vid lunchtid(!) vaknade jag av ljudet från hans fyrhjuling. Yrvaket rafsade jag åt mig morgonrocken och skyndade mig ut för att låsa upp. Jag antar jag utgjorde en komisk syn – sömndrucken med håret på ända – för han frågade med ett varggrin om jag var nyvaken. Det kunde jag ju inte förneka.

När jag hade plockat upp mitt spikförråd för att få upp lådan med slipmaskinen och inspektionen var klar, tyckte nämnde släkting att han mycket väl kunde tänka sig att befria mig från den onödiga apparaten. Utmärkt tyckte jag och överlämnade den utan att ens kyssa den farväl.

Vänsoppa
Eftersom jag åt frukost vid lunchtid, blev det utmärkt med lunch klockan fem. Jag var bjuden på soppa hos en mycket sympatisk Råtta. Innan dess hann jag med en slurk kaffe hos turturduvorna. Stackars mamma, hon var vrålförkyld.

Besöket hos Råttan började med en rundvandring runt utsidan av huset, därefter vankades en riktigt god ”vänsoppa” i det ljusa och luftiga köket. Namnet på soppan har en bekant hittat på, möjligen också receptet.

Efter soppan blev det invändig husesyn. Jag har aldrig i hela mitt liv satt min fot i maken till lyxig sommarstuga! Inte nån annan stuga heller för resten. Mest överväldigad blev jag över tvättstället i onyx på gästtoaletten. Men allt var vackert och mycket smakfullt inrett. Hon borde ha blivit inredningsarkitekt den rara Råttan.

Vi pladdrade vidare under kaffe och efter, medan timmarna ilade. Jag fick en chock när jag upptäckte att klockan redan var halv elva! Hög tid att ta avsked och bege sig hemåt under den stjärnbeströdda himlen. Hur vackert huset än är, var samvaron ändå det värdefullaste.

Firar ej
I år har jag fått för mig att jag ska vara bortrest på min födelsedag. Det brukar det stå i Annonsbladet allt som oftast: ”Firar ej den xx.xx. Bortrest.” Ett bra sätt att tala om att man fyller år.

Idén gick utmärkt att kombinera med födelsedagspresenten jag fick av skyddslingen för tre(?) år sen. Giltighetstiden gick visserligen ut redan den 29.5 i år, men jag har förhandlat mig till en förlängning. 🙂

När jag kom hem och kollade mejlen hittade jag ett programförslag för vistelsen. Det mesta godtog jag utan invändningar. Min värd och guide kan sin sak.

Det går heller inte att uppvakta mig dagen efter, för då ska jag i väg och uppvakta min gulliga bonussysterdotter har jag bestämt. Förhoppningsvis hittar jag en lämplig present under min resa.

Om jag lever och har hälsan nästa år kanske det blir kaffe med dopp då i stället. Men jag lovar inget!