Jag har klarat abstinensen, datorn står på sin vanliga plats igen och är högt rankad.

Lindrig abstinens
Jag klarade måndag eftermiddag och kväll datorlös utan större problem. Efter att ha lämnat in datorn en timme före utsatt tid, shoppade jag lite, åt en sen lunch hos Grisen/Tvillingen på macken och besökte turturduvorna. När jag var hemma tillbaka hade jag fått sex timmar att gå.

Tiden fram till TV-tittandet ägnade jag åt att städa smyckeskrinet och putsa mina silversmycken. Jag räknade till 22 silverkedjor i varierande utförande och längd… Jag torde alltså klara mig resten av mitt liv utan att investera i fler. Fast man vet aldrig. Mitt i allt kan det uppstå ett nytt habegär. 😉

Igår var det ju kursdag, så tiden förflöt smärtfritt. Mellan kurspassen skulle jag få hämta datorn så jag såg fram mot att få koppla in den när jag kom hem.

Ett par minuter i halv sex parkerade jag utanför ZasData och gick in för att hämta min lilla älskling. I samma ögonblick jag skulle greppa tag i den och bära ut den, tog teknikern sig för pannan, sjönk i hop och sa ”Det är bara det att ghosten (diskspeglingen) ligger på den andra disken”.

Efter lite diskussion bestämde vi att jag hämtar den dan därpå, dvs idag i stället. Västanfjärd-Kimito t/r var således en onödig resa. Men jag hann ändå få i mig mina medhavda smörgåsar och skumma genom mejlen innan nästa grupp skulle börja.

Gårdagskvällen blev svårare trots att jag inte var hemma förrän klockan nio. Jag var flera gånger på väg mot skrivbordet innan jag kom på att det kan jag inte göra för jag har ingen dator. Det fick bli slötittande fram till TV-nyheterna och ett nytt avsnitt av 24, som också går på tisdagar.

Friskskriven
För ovanlighetens skull satt jag vid köksbordet och åt frukost när jag väl klev upp idag. Det var ingen idé att sitta vid skrivbordet, jag kunde ju ändå inte uträtta nåt. Jag hade lovat hämta datorn efter lunch och masade mig i väg så småningom, men ringde först för att kolla att teknikern var på plats. Jodå, han var inne och allt var klart.

Han lät så stressad i telefonen, så jag tyckte han kunde behöva lite uppmuntran. Jag svängde därför in och köpte en blomma på vägen.

När jag kom in talade han om att det mycket riktigt var fel på hårddisken, så den hade han bytt och dessutom hade han vänligt nog lagt över ghosten på den nya diskens dataparti­tion. ”Då har du verkligen gjort dig förtjänt av den här” sa jag och överräckte blomman. Han såg ut som om han inte riktigt trodde sina ögon när han tog emot den. Några ögonblick senare lystes hans ansikte upp av ett leende och han utbrast ”tänk, en blomma”. Det kanske inte händer så ofta?

Eftersom garantin på disken fortfarande gällde, var jag beredd att betala för arbetstiden och frågade vad jag var skyldig. ”Ingenting” sa han och fortsatte ”men du kan ge 20 € för ghosten”. Vilken makalös tur man kan ha! Fast när jag tänker efter så ingick arbetstiden redan på den tiden jag var aktiv i branschen, men det hade jag alltså glömt. Inbesparingen har jag för all del säkert gjort av med på andra leverantörer. Det blev mer shopping innan jag åkte hem.

Matkassarna fick vänta medan jag kopplade in alla sladdar. Det viktigaste först. Innan dess dammsög jag och torkade golvet. Nu står datorn där den ska, pigg och kry igen. Bortsett från en skadad PST-fil, men den kan jag leva med. Möjligen uppstod felet på grund av den trasiga hårddisken, men kan lika väl bero på att Outlook inte fungerar som det ska.

Högt rankad
Jag har konstaterat att datorn ligger väldigt högt upp på listan över mina käraste ägodelar. Nummer ett är förstås huset som ger mig värme och trygghet, på andra plats ligger Silverpilen som snällt tar mig dit jag vill, men sen kommer faktiskt datorn. Den använder jag både till nytta och nöje flera timmar per dag och skulle svårligen kunna avstå i från. Skönt att vara tillbaka i cyberrymden igen. 😀

Jag har fortsatt vinterförberedelserna och hittat mina morötter. I morgon eftermiddag blir jag datorlös.

Vinterförberedelser
Det hettar i kinderna idag också efter några timmar ute i det fria. Gårdagens finväder har övergått i mulen kyla, men jag hade inga problem att hålla mig varm. Överst på listan stod täcke över gungan (hammocken).

Innan jag drog över presenningen, uppfann jag ett hjälpmedel som ska hindra snön från att stanna kvar på taket. Eller om den trots allt ligger kvar, tynger den åtminstone inte ner plasttaket. Det lärde jag mig i fjol vintras. Innan jag vräkte ner det halvmeterhöga snötäcket såg taket ut som en hängmatta.

Alla tjocka stolsdynor utom en ligger hopvikta i sopsäckar och travade på varandra i boden och alla utemöbler i plast är överdragna med sopsäckar. På grund av att det blåser och regnar in genom springorna i väggarna måste allt jag är rädd om vara övertäckt.

Då kan man ju undra varför jag inte låter göra ny brädfodring? Den idén hade jag också ända tills jag såg att sockeln håller på att ge sig i ett hörn. Om huset rasar i hop kvittar det liksom om brädfod­ringen är juste.

Det bästa vore att riva det och bygga nytt, men det har jag inte råd till. Enligt herr grannens bedömning skulle det kosta runt 30.000 €. Några såna summor disponerar jag inte, så det får bli förvaring i sopsäckar tills jag hittar nån smart lösning.

Morötter!
Under rödvinbärsbusken växer en jordgubbsplanta som hade satt skott, så idag bestämde jag att jag skulle plantera det nere i trädgårdslandet. Det blev en lång plantering. Plötsligt fick jag för mig att jag skulle rensa upp hela den delen där jordgubbarna växer.

I nåt skede kastade jag ett getöga på dom andra jordsängarna och fick syn på morotsblast. Jisses, morötterna hade jag glömt fullständigt! Det var ju hög tid att skörda dom med tanke på att det stod sommarmorötter på fröpåsen!

Jag tog rätt på varenda en, oavsett storlek, men lämnade dom allra minsta innan jag la ner dom i kastrullen. Den största åt jag upp under tiden jag sköljde dom andra. Finns det nåt godare än nyskördat? Det är värt varenda svettdroppe och allt ryggkrökande. Med tanke på sommarens långa torka är jag oändligt glad över att det ändå blev två portioner.

Datorn på hospital
I morgon eftermiddag har jag kommit överens om att lämna in datorn. Tydligen ska disken genomgå en felsökning innan den eventuellt byts ut. Den ska ligga inne ett dygn så jag får försöka hitta på annan sysselsättning dom timmarna.

Jag kanske ska titta på TV som omväxling? Det har jag inte gjort dom senaste två-tre dagarna. Inte ens nyheter eller väder som jag vanligtvis brukar se. I morgon kväll är det för all del porslinsmålning, men den får vänta tills jag blir heltidspensionär har jag beslutat. Det finns annat som är både viktigare och roligare just nu och jag behöver tid för kursförberedelser. Veckan efter nästa är det fyra kurser igen.

Om allt går som planerat, är jag tillbaka bakom tangentbordet på tisdag kväll! Och givetvis ett antal euro fattigare.

Jag ska sluta med spriten, har avvecklat sommaren, vet var mina gamla skidor finns och har överraskat en plommontjuv.

Slut med spriten
I går avbildade jag valda delar ur de gamla tidningarna från 1933, -34 och 1940. Det fanns en hel del intressant att läsa, men också en del kuriosa, som till exempel texten på bilden. Eftersom jag är frisk och gladlynt är det nog bäst att jag slutar med spriten. Alternativet är att bli sjuk och grinig. 😉

Ajöss ljuva sommar
Just idag kunde man tro att det fortfarande var sommar – nästan 18 grader varmt, sol och ljumma vindar, riktigt kalasväder. Det var snudd på att jag plockade fram shortsen igen, men nöjde mig med att byta ut vintercrocsen mot sommardito.

Det fina vädret till trots, tillbringade jag ett antal timmar inomhus. För att få plats med trädgårds­möblerna i boden krävdes en del röjning. Först av allt måste jag få tag i två kardor som hade ramlat mellan ytterväggen och skivan som står framför. Min lilla lie var perfekt för ändamålet.

Här på Solkusten (Filosofens benämning) växer fårens päls så snabbt att vi klipper fåren också på hösten, kardar ullen och spinner garn. Nä, skämt å sido, dom gamla verktygen tillhör min före detta granne. Jag tyckte det var roligt att dokumentera innan hon hämtar dom.

Jag fortsatte med att sortera deponisopor, sopa golvet, flytta över en kalksäck (som gick sönder för säkert 20 år sen) i en plastdito och stoppade ner dynorna till trädgårdsmöblerna i förvarings­lådan innan jag bar in möblerna. Helt fantastiskt, jag har fortfarande gott om svängrum. Och när sopsäckarna kommer bort blir det ändå bättre plats.

Fynd
En del av prylarna som ligger på en avbalkning under yttertaket har jag sett ändorna på, men inte haft exakt koll på vad mer som gömmer sig där uppe. Efter ytterligare städning var det enkelt att klättra upp för stegen och ta en titt. Oj då, där låg ju skidorna jag använde när jag gick i folkskolan! Stavarna också. Snart är dom antika. 🙂 Dessutom dom vackra, gamla golvlisterna till vardagsrummet.

Resten bestod av gamla brädlappar vad jag kunde se. Jag hade ingen lust att börja kliva omkring där uppe. Ingången till ekorrboet såg jag också. Den har nog hackspetten fixat nån gång för länge sen.

Plommontjuv
Efter väl uträttat dagsverke beslöt jag provsmaka bondplommonen. Enda stället det fanns några kvar var nere i stranden. Dom dignande klasarna jag fotograferade för ett tag sen hade gått upp i rök. En del hade säkert mognat och ramlat ner, men jag såg inte speciellt många på marken heller? Mysko.

Jag hittade i alla fall några jag kunde nå och lät mig väl smaka. Saftiga och söta var dom här också, precis som dom gula. När jag inte nådde upp till fler och tänkte gå upp tillbaka, hörde jag att det prasslade och såg en brun päls skymta en bit längre ner mot stranden. En vildmink kanske? Men nej, pälsen hade en helt annan färg. När jag såg svansen också visste jag vem som var i farten, ekorren var på provianteringsrunda.

Jag stod kvar en stund för att se vart den skulle ta vägen. Jag hann bara undra om ekorrar också äter plommon innan jag såg den uppe i ett av träden. Där satt den på en kvist och åt plommon av hjärtans lust. Stenarna ramlade ner på marken en efter en. Trots att jag hade kameran i näven fick jag tyvärr ingen bild på den, blad och kvistar skymde för mycket.

Kompisen nöjde sig med tallkottar såg jag när jag kom upp tillbaka, men den var inte heller road av att fastna på bild. Den bara tittade som hastigast åt mitt håll och skyndade sig sen upp bland kvistarna.

Jag har ägnat mig åt sifferexercis, tror jag har blivit loppbiten och njuter i fulla drag av doften från mitt favorit-rakvatten.

Intressant sifferexercis
Tack vare sovrumsklockan som visar tiden i taket har jag full koll på (den mätbara) tiden. För ett bra tag sen upp­täckte jag att jag råkade släcka lampan kl 01.11. Sen dess har jag släckt 02.22 vid ett tillfälle och tänkte i mitt stilla sinne att nästa sifferkombination blir 03.33. I natt blev det bingo – jag släckte 03.33. Och där upphör mina ambitioner. Att lägga mig 04.44 tilltalar mig inte nämnvärt. Men det kan förekomma i undantagsfall. 😉

Loppa, löss eller …?
När jag hade lagt mig var det nåt som bet mig i låret efter en liten stund. I stället för att undersöka orsaken, fortsatte jag läsa medan jag stack ner handen under täcket och krafsade. Jag kände att nåt obestämbart fastnade under nageln och drog slutsatsen att jag hade lyckats ta i hjäl vad-det-nu-var.

Någon minut senare var jag tvungen att kolla bettet, det kliade som attan, men jag såg bara spåren efter mitt kliande. För säkerhets skull vände jag upp täcket för att kolla om det lilla krypet möjligen syntes till, men såg inget. Efter en stund mattades klådan av och 03.33 släckte jag som sagt och intog sovställning.

Efter ca en halv timme vaknade jag av ett nytt bett. Jag rusade upp ur sängen och in i badrummet, nu skulle jag till varje pris ha reda på vad det var för nåt som störde min nattro! Jag vände ut och in på nattsärken, undersökte den och skakade den våldsamt. Niente. Inte ett smack hittade jag.

Jag vet att det inte var en tvestjärt för dom nypen känner jag igen och i så fall hade jag upptäckt den, det här var nåt annat. Men vad? Jag räknade ut att krypet måste ha suttit på insidan av nattlinnet redan när jag tog på det och kände sig förstås trängt av att vara instängt. Bettet var troligen en försvarsmanöver. I natt får jag väl lägga in nattlinnet i frysen en stund innan jag tar på det för att slippa fler repriser.

Njutning för näsan
En av mina ”herrliga” vänner använder ibland ett rakvatten som doftar himmelskt. Jag har frågat vad det heter, men han minns inte, bara att det är italienskt. Just precis så doftar det i hela huset. Trots att den väldoftande mannen inte har sitt sin fot här. Jag har hittat ett surrogat – till doften alltså, inte till mannen!

Under PartyLite-demon fick jag nys om en ny variant av doftkrus. I en liten flaska häller man doftolja och stoppar ner några träpinnar som suger i sig oljan och sprider väldoften. Det tyckte jag var en suverän idé och beställde självfallet en ”Zen-hållare” eftersom namnet associerar till en del av min livsfilosofi. I veckan fick jag leverans och av en händelse(?) hade jag beställt en doftolja som doftar lika himmelskt som rakvattnet. Ett synnerligen lyckat köp! Min näsa njuter i fulla drag. 🙂

Jag delar en egenskap med Apan/Fisken, har givit efter för en frestelse och beklagar mig över språkmisshandeln.

Deadline-diggare
I morgon ska jag återställa köksbordet i sitt normala skick. Hittills har det fungerat som extra skrivbord där jag har spridit ut kursmaterial och -tillbehör under veckan.

I måndags tyckte jag att jag var klar med veckans alla förberedelser, men kände på mig att jag hade glömt nåt? Idag kom jag på vad det var… Jag hade inget material till kvällens kurs. Min planering sträcker sig således aldrig längre än tre dar framåt.

Med risk för att upprepa mig konstaterar jag att jag är effektivast under press, en egenskap jag tydligen delar med Apan/Fisken enligt hennes kommentar på FB. Det är väl inget konstigt egentligen, man presterar oftast mer än man tror när man är tvungen.

Efter tre och en halv timme hade jag allting klart. Om jag hade såsat på som jag brukar hade det säkert tagit dubbla tiden, men nu var det inte långt till deadline så det gick undan. Jag oroade mig lite för om jag verkligen hade innehåll för två och en halv timme, men det visade sig vara helt perfekt. Jag behövde inte ens ta till nån improviserad utfyllnad.

Praktisk frestelse
Enklaste sättet att hantera en frestelse är att ge efter för den har jag skrivit i nåt tidigare inlägg. Det stämmer fortfarande och jag lever (oftast) som jag lär, så i kväll packade jag upp mina nya muggar och assietter. En av mina postorderleverantörer har frestat mig med ett ljuvligt rosmotiv som jag inte kunde motstå.

Mina 25 år gamla glasmuggar får finna sig i att bli förpassade till en loppislåda och lämna plats för dom vackra rosmuggarna. Några udda assietter får göra dom sällskap så blir det inte så trångt i skåpet när jag ska ställa in dom nya. Sen får jag vänta på ”finbesök” så jag får använda dom också. 😉

Språkgrodor i ÅU
Jag har tidigare orerat om dåliga översättningar och felaktigt språkbruk. Idag gick jag nästan upp i atomer när jag läste dagens ÅU. Det vimlade av språkgrodor och kontaminationer.

Att gräset växer är självklart, men bnp ökar mig veterligen. I samma artikel på sidan nio står det ”…att växa betydligt fortare än man tidigare beräknat.” Att man kan åka fortare i en sportbil är välkänt, men i fråga om tidsuttryck används snabbare.

På sidan åtta hittar jag ”… och får istånd förändring.” Men vad i herrans namn är det? En renovering av huset innebär att man sätter sitt hus i stånd, basta. En förändring får man till stånd eller åstadkommer man.

På samma sida hittar jag också en annan intressant, men felaktig formulering: ”…fick polisen ett alarm om att…” Det kan ju vara praktiskt att man förser också polisen med ett alarm, men i det här fallet kan jag sätta huv’et i pant på att polisen fick ett larm i stället.

På sidan fem inleds ingressen med ”Före socialdemokraterna hann uppdatera politiken…” Jag gick före i kön men innan jag hann fram stängde kassan. Vidare till sidan två: ”…det har kommit en del påstötar från allmänheten…”. Gamla stötar har jag hört talas om och att göra en påstöt kan behövas i bland, men i det här sammanhanget är det väl ändå påstötningar som avses? I samma artikel reagerar jag på ”…att det har väckt diskussion inbördes.” Inbördes testamente är bra att ha, men här ska det korrekta ordet förstås vara internt och inget annat.

I min stora upprördhet skickade jag ett bidrag till Tummen ner för alla språkgrodor i ÅU. Fast jag tvivlar starkt på att inlägget kommer att publiceras. Jag hade också god lust att fråga om dom har gett sparken till korrekturläsarna, men hejdade mig.

Tidigare i ÅU har jag läst att man sponsorerar viss verksamhet. Nåt sånt verb existerar inte, det heter sponsra enligt SAOL. Det saneras också i det oändliga, man kan tro att alla byggnader är angripna av fukt- eller mögelskador, termiter eller råttor, men när man läser vidare visar det sig att det är fråga om en renovering, dvs om- eller tillbyggnad.

När jag bodde i det här landet förra gången gjorde man remont eller remontade i stället. En finlandism som tydligen har ersatts av en fennicism i stället. Det är väl inte ett dugg bättre? Det roar mig också att det bara finns broiler att köpa i det här landet. Kan det verkligen vara möjligt att alla kycklingar som säljs är gödkycklingar (= broiler enligt SAOL)? Det står det då inget om på förpackningen?

Veckans arbetspass varierar, jag testar en delvis otestad produkt, datorn har fått fnatt och det trådlösa modemet är tillbaka hos avsändaren.

Varierande arbetspass
Gårdagens dubbelpass kändes i kropp och knopp när jag återkom till Udden efter sex timmar. Efter­som antalet datorer begränsar deltagandet, har vi delat in oss i två grupper med start kl 15.00, respektive 18.00.

Men jag klagar absolut inte. Jag får ju faktiskt betalt för att stå och prata – det är det inte alla som får! Dessutom är mina arbetstider idealiska, jag har alltid önskat att jag kunde börja jobba efter lunch. Det gör jag på samtliga kurser.

Dagens Excel-introduktion började kl 14.00, men jag var på plats en timme innan för att se till att tekniken fungerade, att filerna jag behövde blev kopierade till datorn jag skulle använda och pappersmaterialet kopierat.

Det var tur att jag var i god tid. En halv timme innan vi skulle börja hade jag ännu inte kommit in på datorn, jag saknade login-uppgifter. Det löste sig så småningom och 14.02 hälsade jag deltagarna välkomna.

Efter morgondagens kvällskurs är arbetsveckan slut och jag kan fokusera på herr grannen juniors födelsedagskalas i stället. Och så måste jag lämna tillbaka Apans antika tidningar snarast möjligt.

IE9 beta
För några dar sen installerade jag Internet Explorer 9. Än så länge finns den bara i en beta-version, men jag är ju pigg på att testa nyheter så jag tog risken. Idag kraschade datorn mitt i en webbläsarsession. Om det berodde på IE eller nåt annat vet jag inte, men jag har mina misstankar.

Lyckligtvis hade jag sparat det långa mejl med bilagor som jag hade komponerat till dagens deltagare så det var ingen större katastrof, men jag blev minst sagt överraskad av ”blå skärm” mitt i allt. Det händer inte så ofta numera.

Datorfnatt
Datorn har annars också fått fnatt. Idag tappade jag kontakten med USB-hubben (felkod 43). Igen. Det var inte så länge sen det hände förra gången. Tyvärr räcker det inte med att dra ut kontakten till hubben, utan alla anslutna enheter måste plockas bort och anslutas på nytt.

Jag som köpte en ny hubb för att slippa problemet. Datorleverantören jag köpte den hos ska få den äran att förklara varför. Den gamla jag hade betedde sig likadant och var ”skyldig” enligt leverantören.

Modemretur
Jag tröttnade på det trådlösa modemet även om hastigheten var klart godkänd. Igår gick det i retur. Dels sinkade det datorns uppstart och dels tålde det tydligen inte strömsparläget. Mitt fasta bredband bryr sig inte, det bara tickar och går oavsett vad jag hittar på. Motviljan mot att byta mejladress bidrog också till stor del. Det tar en god stund att ändra på dom drygt 140 användarkonton jag har.

Dessutom kommer KIT så småningom att leverera nya IP-tjänster har jag blivit informerad om och jag gynnar en lokal leverantör. Det kostar alltså en hel del extra, men jag får väl dra in på vinkonsum­tio­nen eller nåt. 😉

Arbete är nog bra, men det tar bort så förbaskat mycket tid.

Strix

Jag har testat en otestad produkt, gått i svampskogen, fått eftermiddagskaffe i byn, läst gamla nyheter och haft herrbesök.

Härligt smör
Det är inte mycket jag saknar i vanliga fall, men öns utbud på hud- och kroppsvårdsprodukter mot­svarar inte riktigt mina önskemål alla gånger. Därför tvingade jag skyddslingen att följa med in på The Body Shop när jag var i Åbo härom sistens. Jag gillar skarpt deras produkter och företagsfilosofi – dels testas produkterna inte på djur och kedjan stöder Fair Trade, respektive småskaligt företagande i U-länder.

I butiken i Åbo hittade jag ett kroppssmör som jag prövade idag efter duschen. Det doftar gott, känns skönt på huden och är gjort på ingredienser från växtriket, vilket tilltalar mig speciellt. Jag ser ingen anledning att smörja in mig i parfymerat djurfett. Dom använder heller inte aluminium i sina deodoranter kan jag tipsa om.

Svamp och kaffe
Som jag ofta brukar, stoppade jag på mig kameran när jag gav mig av till eftermiddagskaffet hos turturduvorna i eftermiddags. Det vimlade av höstmotiv i form av allsköns svampar längs vägen. Om alla vore goda/ätliga, kunde man gott livnära sig ett helt år på bara svamp! Senaste tidens regn och relativa värme har fått dom att poppa upp överallt. Till och med på grusvägen.

Gamla tidningar
En del av underhållningen efter kaffet bestod i att bläddra i tidningar från 1933 och 1940. Dom har dykt upp i samband med Apans renovering och han trodde att jag kunde tänkas vara intresserad.

Undrar varför han trodde det förresten? Jag kanske verkar lite antik? Jag antog i min tur att bonus­pappan kunde tycka dom var läsvärda, därför tog jag med dom.

Hur som helst hade Apan alldeles rätt i sitt antagande. Det är mycket intressant att läsa dom antika nyheterna, framför allt i Husis från 1940, dvs strax efter andra världskrigets utbrott. En del annonser i 1933 års upplaga av Annonsbladet är också läsvärda.

Herrbesök
Jag hann inte ens fram till ytterdörren förrän det aviserade herrbesöket kom körande upp för backen. I bilen satt två gentlemän så jag kände mig extra hedrad. Fast nu var det inte mig dom var intresserade av, utan före detta grannens vävstol.

Jag kan ändå skryta med att jag fick större uppmärksamhet än vävstolen. Alltid nåt. 😀 Det hängde delvis i hop med att den ena av herrarna inte hade sett insidan på huset dom senaste 50 åren påstod han. Det blev därför rundvandring i lokaliteterna och redogörelse för alla om- och tillbyggnader innan jag så småningom serverade te.

Det är alltid lika spännande att prata med människor man känt hela sitt liv, men som man inte umgåtts med på länge. För det mesta finns det inte mycket kvar av personen man kände då. Tur det förresten, annars skulle det innebära att man inte har utvecklats alls på ett halvsekel!

Igår hade jag egen kock i köket och ångrar att jag såg på TV, idag har jag också haft matlagnings­kunnigt besök, men lyckats göra min egen middag.

Smakligt nöje
”Ju äldre man blir, desto färre blir nöjena. Ett av dom sista är mat.” har jag läst nånstans. Jag kan bara instämma, men riktigt så gammal är jag inte än. Igår hade jag turen att få dubbla nöjen, både god mat och trevligt sällskap.

Kocken för dagen och hans fyrbenta sambo anlände på eftermiddagen med en ros till köksägaren och alla ingredienser till middagen. Det enda jag behövde bidra med var potatis och en deciliter vitt vin. En timme senare kunde jag ta för mig av en utmärkt god fiskrätt.

Middagen avnjöts i en civiliserat långsam takt under livligt samtal. Nån dessert var inte planerad så förslaget på min standarddessert, glass, godtogs. För att festa till det lite serverades den med min hemgjorda hallonsylt och sköljdes ner med te. En riktigt angenäm eftermiddag och kväll. Härligt med husliga män. 🙂

Osmakligt
Desto osmakligare var TV-programmet jag tittade på efter att kocken och hans ”assistent” hade lämnat Udden. På FST visades en dokumentär (inspelad i Europa 2003-2005) om matproduktionen eller rättare sagt matindustrin.

Vissa delar av programmet kunde jag inte alls med att se, men det jag såg kan i ett ord beskrivas som frånstötande. Vidrigast var förstås hanteringen av alla levande djur, allt från nykläckta kycklingar till fisk, men växterna misshandlades också.

Värst var nog Belgian Blue, monstren med gendefekter som vi har avlat fram för att få maffiga biffar. Rasen kan inte fortplanta sig normalt (gav dokumentären intryck av) och inte föda fram kalvar. När kalven ska födas, sågar man upp ett ”lock” på kon och drar med handkraft ut kalven genom öppningen.

Samtidigt kan jag förstå storskaligheten och automatiseringen. Den tiden är för länge sen förbi när vi var självförsörjande på grödor och kunde köpa resten av bonden. Fast det säger sig självt att dåtida mat var mycket naturligare, nyttigare och energirikare.

Händig typ
Dagens besökare är enligt egen utsago också matlagningskunnig, förutom att han ger intryck av att kunna det mesta om byggen och renoveringar. Just byggdetaljer är enkla att diskutera med mig eftersom jag inte är kompetent att uttala mig.

I fråga om utsmyckning av spis- och ugnsluckor var vi i alla fall helt oense. Den här händige mannen tyckte att de vackra mönstren på gamla luckor skulle göra sig bättre om man färgla dom!?! Gröna blad och röda blommor skulle vara snyggt tyckte han. Det hade jag en bestämt avvikande åsikt om. Smaken är som baken som bekant. Huvudsaken att han inte målar mina luckor!

Ätbart
När han hade gått satte jag i gång med middagen och tog fram ett recept som jag inte alls följde. Helstekta kycklingfiléer, lök och vitlök fick puttra i färskost blandad med vispgrädde. En skvätt soja och lite färskpressad vitlök blev pricken över i.

Övrig kryddning bestod av salt, grovmalen svartpeppar och chilipulver. Limefrukten jag hade tagit fram kom aldrig till använding. Den fungerar i stället som lock­bete för bananflugorna. 😀

Det blev en riktigt lyckad och god middag. Ett undantag som bekräftar regeln?