Jag har tagit upp potatisen och skördat dillen, lagat äppelkompott och valt att njuta av hösten.

Potatisskörd
I sann optimistisk anda utrustade jag mig med två ämbar (hinkar) och potatishackan efter frukost. Dags att ta reda på hur mycket potatis som hade klarat torkan.

Ett ämbar hade räckt till, det blev inte ens fyllt. Men jag är fullt nöjd med den skörden, i år hade jag inte satt på långt när lika mycket som i fjol. Storleken var för all del inte värst mycket att skryta med, men jag gillar små potatis. Däremot har jag inte mycket till övers för småpotatis. 😉

Dillen har också överlevt torkan, men inte mycket mer. Av nån konstig anledning har jag inte lyckats få till en lika fin skörd som första året trots att jag har bytt plats varje år? Jag börjar allvarligt misstänka dillfröna. Nästa år får det bli en annan sort.

Äppelår
I år är det gott om äpplen igen. Efter avslutat skördearbete belönade jag mig med ett nerfallet kaneläpple. Jättegott var det. Under tiden jag tuggade i mig det, föddes idén att göra äppelkompott av fallfrukten. Det räcker ändå till och blir över åt mårdhundar, hjortar och andra äppeltjuvar.

Herr grannen junior dök upp strax efter att jag hade burit upp min potatisskörd och följde med när jag gick för att plocka äpplen. Jag plockade på marken och han från trädet. Eller rättare sagt plockade han ett som han åt upp. Jag försökte hävda att dom som låg på marken var mognare, men äppelkart är goda tyckte han, så vi blev båda nöjda.

I mina ekologiskt odlade äpplen vimlar det av allsköns kryp inne i kärnhusen. På grund av äppelträdens höga ålder är äpplena dessutom små, så det blir det inte så mycket kvar när man har skalat och skurit dom i klyftor. Jag fick i alla fall i hop till ett kok innan tålamodet tröt.

Det blev eget recept den här gången också. Äppelbitarna fick ett snabbt uppkok tillsammans med en gnutta socker, muskotblomma och kanelstång. Sen hällde jag över vätskan i en mindre kastrull och avredde den med lite Maizena och tillsatte några teskedar lingonsylt. Därefter pytsade jag i äppelbitarna igen och lät kallna. Jag provåt en portion med grädde till och tyckte det smakade alldeles utmärkt.

Åkejdådå
Det var mestadels molnigt under dagen, men det kändes ändå behagligt att hålla till utomhus. Medan jag tog en vilopaus på gräskanten tyckte jag att det ändå är OK med höst när jag tittade mig omkring.

I trädgårdslandet blommar fortfarande gurkört, ringlommor och honungsört, en bit nedanför lyser besksötans och olvonens röda bär. Plommonträden dignar av mognande frukt och gräs och löv är fortfarande gröna. Och det bästa av allt – jag får vara kvar på Udden och njuta av allt jag ser.

Det är alltid vi som väljer vad vi vill se. Jag kunde lika gärna ha sörjt över alla vissna blommor, gräs som har torkat och fågelkvittret som har tystnat, men idag valde jag att se det som skänker mig frid och njutning. En riktigt bra måndag.