Jag har haft sällskap i sängen, hjälp i trädgårdsarbetet och blivit fotograferad. Junior delar inte min musiksmak.

Sängkamrat
Framåt midnatt igår tyckte jag att det var dags för kojen. Mia hade redan sovit ett par timmar innan. Hos mig hinner hon aldrig få sin eftermiddagslur så hon var förmodligen extra trött. Men inte för trött för att busa under täcket en stund.

När jag stack ner mina ben låg hon kvar och somnade tydligen, för jag vaknade av att hon kröp över till fotändan på sängen bredvid. Vid fem-snåret i morse ville hon ha närkontakt och la sig under hakan på mig och brydde sig inte om att jag bytte ställning efter ett tag. Hon bara ”rann ner” och la sig tätt intill mitt huvud så jag kunde ligga och snusa i hennes päls. Det är lycka på hög nivå. 🙂

Trädgårdshjälp
Medan jag skar ner vissna blommor och ryckte bort ogräs höll Mia mig sällskap, ibland där jag höll till och ibland en bit i från. Det ljuvliga vädret bjöd på fjärilar och andra insekter att jaga och att peta ner äpplen från äppelträdet var en rolig lek.

Herr grannen junior dök upp en stund före kaffetid och sysselsatte Mia ytterligare under tiden som han pratade med mig. Vi beundrade också en larv som kröp uppför min vad, men ingen av oss visste vad det var för sort? Sen tog vi kaffepaus, packade ner Mias tillhörigheter och satte in henne i buren. Junior assisterade och åkte med den här gången också.

Vi kom överens om att jag skulle hämta honom hos morfar efter att jag hade varit hos frissan. När jag åkte satt han i en trädgårdsstol och tittade på skördetröskan som var i gång på fälten nedanför. På så sätt kunde han ägna sig åt två nöjen samtidigt – Mia och skördandet. Fiffigt uträknat.

Trevligt avslut på dagen
Tänk att det behövs så lite för att man ska bli uppiggad… Besöket hos frissan fick mig som vanligt att känna mig som en ny människa. Kontrasten mellan mitt snygga hår, mina smutsiga shorts och min urblekta T-shirt blev markant.

Efter frissan svängde jag in till butiken. När jag hade handlat klart och var på väg tillbaka till bilen fick jag på avstånd syn på den charmante unge gentlemannen från skolan i Dalsbruk. Han som brukade strö komplimanger om min klädsel och mitt utseende. När jag hejade och undrade vad han hade gjort med armen som han hade ”i linda” kom han springande och förklarade orsaken. Sen sa han: ”Jag har saknat dig”. Gullunge. Sånt piggar verkligen upp att få höra.

(Bilden föreställer inte den unge mannen i texten)

Vi stod kvar en stund och pratade om sommaren som varit, hur det känns att börja skolan och var vi bor. Innan jag steg in i bilen ville han ta en bild på mig. Jag frågade misstänksamt var han tänkte lägga ut den? Han lugnade mig med att han skulle visa den för en klasskamrat som jag också känner, så jag poserade villigt.

Mötet med den unge mannen fick mig på ändå bättre humör. Jag tror bestämt att jag smålog hela vägen tillbaka till byn.

Mamma hade ännu inte hunnit hem när jag var tillbaka hos bonuspappan, men kom några ögonblick senare. Det vankades kaffe i verandan så jag frågade junior om han blev nervös av att vänta, men det blev han inte sa han.

Då klockan började närma sig sex kände jag på mig att fru grannen snart skulle efterlysa sin arvinge. Strax innan vi var på väg ringde hon mycket riktigt, men det var ingen panik sa hon. Hon hade gått över till mig för att kolla om han var där, men såg bara hans cykel och en låst dörr så hon räknade ut var vi höll till eftersom hon visste att jag skulle lämna tillbaka Mia.

Radion stod på i min bil och spelade en diskolåt från 80-talet när vi satte oss till rätta. ”Visst är det bra musik?” provocerade jag junior med. ”Nåjaa” svarade han finkänsligt. En diplomatisk djurvän och blivande bonde.