Jag har gottat mig åt skolstarten, skrämt grodor, badat giftfritt, fått höra en glad nyhet, delar slottsträdgårdsmästarens förtjusning och suckar över nya kostråd.

Sovmorgon
Alla andra i hela världen började skolan idag UTOM JAG! Helt fantastiskt ljuvligt att slippa! Som grädde på moset unnade jag mig att somna om i morse och har känt mig ovanligt pigg hela dan. En förklaring kan vara att jag fick sova ostört i fyra hela timmar under natten. Östrogengelen kanske börjar göra nytta?

Omval
När jag var klar att börja arbetsdagen framåt två, beslöt jag gå ner i trädgårdslandet för att skörda dill och ta upp potatis till middag. Jag ställde fram fat, sax och en plastpåse att stoppa ner dillen i. Så vad gör jag – jo, klipper gräset. Jag upphör aldrig att förvåna mig över mitt inkonsekventa beteende.

En stor del av översidan av tomten består av brunbränt gräs, men där det har överlevt var det desto frodigare. Senast jag klippte gräset var för ett par månader sen, så torkan har inneburit vissa fördelar. I det långa gräset gömde sig ett par grodynglingar som jag tyvärr skrämde i väg, men bättre det än att meja ner dom med gräsklipparen!

Dess värre glömde jag att ta på mina gräsklippningsdojor så fötterna såg ut som om dom var gjorda av klorofyll när jag var klar. En simtur och flitigt skrubbande med rotsaksborsten blev lösningen. Vattnet är fortfarande 22 grader varmt så det känns bara skönt att glida ner i vattnet.

Giftfritt
Konstigt nog har jag inte sett till några algmattor än så länge. Vindarna har tydligen inte varit gynnsamma. Tur det, så slipper vi det eventuella giftet. Det är nämligen först när algerna dör som det frigörs har jag fått lära mig.

Levande alger är alltså ofarliga så länge man inte sväljer dom. Till saken hör att alla alger inte är giftiga, bara en bråkdel. Men det kan ju vara svårt att avgöra vilken sort man har att göra med när man bara ser små gröna prickar i vattnet.

Glad nyhet
Igår meddelade reservdottern att det väntas tillökning i januari och att jag kan börja förbereda mig på att bli bonusmormor! Undrar vad det förpliktar till? Knappast att sitta barnvakt – reservdottern med sambo bor i Umeå. Ett mer efterlängtat barn har jag svårt att tänka mig så jag fröjdas över den glada nyheten och föräldrarnas stora lycka.

Slottsträdgårdsmästaren och jag
Nej då, jag är inte alls bekant med nån slottsträdgårdsmästare men vi har trots det en sak gemensam. Båda gillar vi rosenskäran. Moster hade den ofta och kallade den kosmosblomma (Cosmos på latin), men för min del är det premiär i år. Faktiskt är det en ny favorit som jag gärna sår flera gånger. En prydnad både ute och inne och dessutom blommar den på sensommaren när nästan allt annat har blommat ut.

Nya kostråd
I samband med hälsouppföljningen för ett tag sen fick jag nya kostråd med anledning av mitt nuvarande BMI och syra-basbalansen i kroppen. Jag är tydligen inte tillräckligt sur, även om en del kan vara av avvikande åsikt ;-). Eländes elände. På listan över icke rekommenderad kost finns i stort sett allt jag gillar: Ost, mozzarella, korv, crème fraîche, choklad, glass, honung, sylt, kakao och tårta.

Vad ska jag nu leva av?! Ingen alkohol heller och inga nötter. Jag får inte ens ha kanel eller ingefära på filen längre. Det blir tydligen kaffe och kokta ägg i fortsättningen blandat med en del grönsaker och vissa frukter. Lyckligtvis får jag fortsätta med basilika och all sorts lök i kryddväg.

Om jag följer kostråden till punkt och pricka blir jag garanterat sur! 😀

Jag har drabbats av höstkänsla, målat piedestalen, upptäckt tecken på dåligt samvete och har tur som bor i Finland.

Oåterkalleligt
Det är förstås helt omöjligt att årstiden ändras över en dag, men idag kändes det plötsligt höstlikt. Skuggorna var längre än vanligt mitt på dan och marken kändes kall att gå på fast temperaturen låg på drygt 23 och solen sken från klarblå himmel.

Bonuspappan upplyste mig igår om att ineldningsperioden börjar den 7 september och pågår till den 17 maj enligt bondepraktikan. Bara två veckor till dess. Suck.

I penseltagen
Idag blev jag inspirerad att måla piedestalen. Eftersom det stod utomhusfärg på burken målade jag utomhus. 😀 Det var inte så himla lyckat. En del små insekter fastnade på den nymålade ytan (dom är nu inmålade) och vindpustarna förde med sig ett antal björkfrön som blev en oönskad utsmyckning.

Trots mitt förarbete ser den tyvärr inte särskilt mycket bättre ut än innan. Tålamod är som bekant inte min starka sida. Men den duger åt mig. Och blir säkert rätt billig på en eventuell lösöresauktion.

Medan jag målade tänkte jag ”sista gången jag målar den här”. Det samma har jag sagt om bordlackandet. Vissa saker behöver man aldrig mer göra när man har uppnått en viss ålder. Så inget ont som inte har nåt gott med sig.

Oönskad grönska
Nu har det hänt igen. En björk har grott i takrännan. Om jag minns rätt hände det också för ett par år sen på exakt samma, nästintill oåtkomliga, ställe. Grr. Det är straffet för att jag inte har rengjort rännorna. Jag tror bestämt att jag inte gjorde det i fjol heller så jag får skylla mig själv.

Tänk om taket över trappan satt på gångjärn så jag kunde vicka upp det vid behov. Då vore det ingen match att komma åt rännvinkeln. Som det nu är borde jag vara minst en meter längre och gjord av gummi. Teleskopborsten som händige släktingen tipsade om underlättar förstås, men klarar inte heller vinkeln optimalt. Jag får nog uppfinna nåt nytt hjälpmedel.

Bästa landet?
Jag och mina landsmän har all anledning att vara stolta. Newsweek har rankat Finland som bästa land att bo i. Jag förutsätter att ingen av dom som har gjort undersökningen har bott här, utan förlitar sig på statistiska uppgifter och en subjektiv värdeskala, men resultatet innebär ändå en hel del goodwill och utrikesministern är naturligtvis förtjust.

Schweitz ligger på andra plats och Sverige på tredje. Det betyder att jag har bytt upp mig i och med att jag har flyttat tillbaka hem. Det har jag ju tyckt hela tiden, men det är inte så dumt att få det bekräftat. 🙂 Nä, skämt å sido, det här landet har nog en hel del brister också.

Det som slår mig direkt är bemötandet hos myndigheter, politikernas självgodhet och arrogans, diskrimineringen av språkminoriteter och inställningen till invandrare. Det finns mycket mer som inte är bra, så nog har vi en stor förbättringspotential, men jämfört med många andra länder är Finland givetvis ett bra land att leva i. Allting är relativt sägs det.

PS. Publiceringen försenad p g a problem att komma åt bloggen.fi i går kväll. DS.