Igår åkte jag Åbo t/r, bonuspappan har försett mig med grönsaker och Mia har börjat sin semester. Idag bjöd verandaskafferiet på en överraskning.

Åbo t/r
Den tiden jag brukar stiga upp i vanliga fall var jag redan på hemväg från Åbo igår. Klockan 7.20 avgick Silverpilen med mamma och bonuspappan som passagerare. Vi skulle lämna mamma vid flyget.

Vi hade tänkt oss en kopp kaffe innan vi vinkade av henne, men kaféet öppnade först klockan tio, så 8.40 sa vi hej då till henne och vände kosan hemåt. Kaffet tog vi i stället på en mack längs vägen och efter att ha uträttat ett par ärenden var vi tillbaka i byn halv elva.

Nyskördat
Då var det dags att lasta i Mias tillhörigheter och stoppa in henne i buren för den korta turen till Udden. Medan jag plockade i hop hennes grejer, gick bonuspappan till trädgårdslandet och tog upp en lök och några rödbetor som han ville ge mig. Ner i påsen åkte också ett par gurkor och en näve vaxbönor.

När jag försökte hejda honom sa han bara ”det är roligt att ge när man kan”. Det kunde jag ju inte protestera mot, det är vi helt överens om. Han fick en puss på kinden förutom ett varmt tack.

Mia på semester
Herr grannen junior var på plats och assisterade välvilligt med att sätta in Mia i buren och bära henne till bilen. Jag erbjöd honom att åka med, så det gjorde han med buren i famnen. Mia protesterade lite smått efter ett tag och försökte gräva sig ut, men innan det blev jobbigt var vi redan framme på Udden.

När junior öppnade buren steg Mia försiktigt ut och tittade sig omkring. Därefter gjorde hon en rundtur i huset. Eftersom hon har varit här ett par gånger tidigare, antar jag att hon kände igen sig. När det var matdags åt hon med god aptit, ett tecken på att hon hade funnit sig till rätta och kände sig trygg. Som dessert åt hon en nyfångad guldslända. Det enda som återstod efter förtäringen var vingarna.

Utforskandet fortsatte utomhus. Men hon hade full koll på vart jag tog vägen och var alltid i närheten. Det var alltså igår. Idag har hon redan gjort ett par upptäcktsfärder på egen hand. Bryggan är hon inte särskilt förtjust i, vattnet är alldeles för nära, men hon kommer självmant med försiktiga steg.

Dom sena eftermiddagstimmarna idag har tillbringats med fågelskådning. Hon har inte försökt göra några utfall, utan bara studerat hur småfåglarna bär sig åt när dom flyger ner på marken och fångar insekter. Hon låg en stund med mig på gungan och ryckte inte ens till när dom närmaste fåglarna var bara fem meter i från. Av det drar jag slutsatsen att hon än så länge nöjer sig med att planera sin framtida anfallsteknik.

En ovanlig syn
Idag bestämde jag mig för att plocka dom svarta vinbären och behövde ett lämpligt kärl så jag öppnade dörren till verandaskåpet. Jag hörde ett svagt frasande ljud men kunde inte lokalisera det förrän jag såg en rörelse genom ett råtthål i bakväggen. En silverfärgad kropp och en svanstipp som definitivt tillhörde en orm.

Jag började med att stänga in Mia i köket för att inte utsätta henne för fara. Eftersom skåpet är byggt under vindstrappan, gick jag därefter och öppnade vindsdörren. Jodå, mycket riktigt, ormen var på väg ner, men stannade på ett trappsteg när den fick syn på mig. Sen kröp den ner i en springa mellan väggen och trappan.

Jag kände mig genast lugnare när jag såg att det var en snok och beslöt att den fick hitta ut på egen hand. Frågan är varför den höll till på vinden? Dom senaste dagarna har det inte varit så hett så den behövde söka sig inomhus av den anledningen. Mycket mysko. Nån som har en förklaring?