Jag ber om ursäkt, har städat en garderob, sugit i kapp med tanktömmaren, agerat pedikyrist och är äntligen klar med bordet.

Förlåt!
I ca tre decennier har jag påstått att Kimitoön är större än fasta Åland. Snälla Åland, förlåt! Så här ligger det till: Soisalo är Finlands största insjö-ö, Åland är den största havsön och Kimitoön är Finlands största kustö om man törs lita på Wikipedia.

Som faktakälla har jag använt Finlands statistikcentral, som i sin tur har Lantmäteriverket och Finlands miljöcentral som källor. Öarnas storlek anges i rangordning en bit ner på deras webbsida. Jag har bevisligen sovit eller varit mer frånvarande än vanligt under den geografilektionen. Jag ber ödmjukast om ursäkt av alla jag har lurat under de gångna åren!

Ordning i garderoben
För ett par månader sen började jag fylla en soppåse med kläder som ska skänkas till församlingens insamling. Pausen uppstod för att jag ville fylla på med ett par tröjor som fanns i sovrumsgarderoben som behövde bättre ordning. Idag kom jag slutligen till skott.

Fast innan jag stoppade ner tröjorna jag tänkte pensionera, provade jag dom. Det borde jag inte ha gjort. När jag såg mig i spegeln, konstaterade jag att dom ”duger nog till vardags”. Så in tillbaka på hyllan åkte dom. Så där gör jag ofta. Och sen när det är vardag tycker jag dom är nästan oslitna och tar nåt ännu lumpigare på mig. Helknäppt.

Slam- och dammsugning
I söndags gick larmet till avfallstanken. Mitt snålande på avloppsvatten har lönat sig – senaste tömningen var för knappt fem månader sen i stället för tre vintertid. I måndags ringde jag och aviserade tömningsbehovet. ”Jag kommer i veckan” lovade killen. Idag vid lunchtid hade han ännu inte dykt upp, så jag SMSade ”Hoppas du inte har glömt bort mig?” och fick svaret ”Nej jag kommer”. Fast han skrev aldrig när? Det kunde lika gärna vara nästa vecka.

Framåt halv fem hade jag dammsugit mig från sovrummet ut på trappan och fick efter en stund se tankbilen köra upp. ”Skönt, då får jag min dusch i morgon som planerat” tänkte jag lättad och gick med raska steg upp för att flytta på ”trafikdelaren” så det gick att backa ner bilen.

Stackars människa! Tömningskillen hade jobbat oavbrutet hela veckan med att frakta bort avloppsvatten som runnit ut från reningsverket i Västanfjärd talade han om. Åskan hade slagit ut automatiken och nåt larm för det finns inte trots att reningsverket är nybyggt. Och byggfirman kan man inte ställa till svars, den har gått i konkurs. Ansvarig politiker är damen jag röstade på i kommunalvalet. Illa, mycket illa.

Pedikyr
Medan vi stod och pratade kom mamma för att få sina tånaglar klippta och lackade som vi kom överens om igår. Med en konstgjord höftled är pedikyr inget man kan fixa själv så jag brukar rycka in. Nyfrissad var hon också inför morgondagens begivenhet.

Jag tackade brunnstömmaren, gick in och plockade fram nödvändiga verktyg och ett nagellack hon gillade färgen på. Rutinerad som jag är att lacka, gick det med van hand. 😀

Slutlackat
Under tiden hon lackade sina fingernaglar, svepte jag över den knottriga bordsskivan med slippapper. Nu, idag, skulle bordet äntligen bli klart. Vi blev klara ungefär samtidigt och tog oss en kaffepaus ute på trappan. Från gårdagens värmerekord i östra Finland märktes inget idag, ”bara” 24 grader som varmast, men det var ändå skönt att sitta ute.

När vi hade druckit och pratat klart, åkte mamma och jag återgick till bordet. Efter ytterligare lite slipning och torkning med lacknafta enligt händige släktingens anvisning, bedömde jag att det var dags för ”the final touch”. Jag är säker på att varken händige släktingen eller herr grannen skulle godkänna ytan helt, men den duger åt mig bestämde jag.

Så nu är två veckors arbete avslutat. När jag drar med handflatan på den färdiglackade ytan kan jag fortfarande känna enstaka ojämnheter, men det struntar jag högaktningsfullt i. Nu får det vara klart, nåt mer slipande och lackande blir det inte!