Det har blivit kallt ute, metallspån på köksgolvet och sommarljust i fönstren.

Köldchock
Klockan 7.04 i morse var det ynka 20 grader. Det kändes svinkallt att sätta sig i stolen på trappan med frukostpåtåren, men jag envisades. Solen ville inte heller visa sig förrän framåt halv nio. Men när den väl kom fram kändes det skönt. Tydligen ska vi få överta Jämtlandstemperaturerna i morgon så det bär till att palta på sig igen.

Arbetsdags
Redan halv tio drog jag i väg med skarvsladden och inrättade min arbetsplats. Idag skulle sidoklaffarna slipas och monteras tillbaka på bordet. När jag höll på med den andra klaffen, kom fru grannen och inspekterade. Eller egentligen hade hon ett ärende men fick samtidigt chansen att se vad som pågick.

Efter avslutad slipning bar jag in båda klaffarna och räknade ut att det enklaste måste vara att lägga alla skivor upp och ner på golvet så jag fick en bekväm skruvställning. När jag tog bort dom låg jag på golvet och skruvade bort dom för hand. Det tänkte jag inte upprepa. För sex gångjärn och tre skruvar per gångjärn kändes det påkallat med skruvdragare.

Antingen är det fel på mig, skruvarna eller skruvdragaren. Alternativt tekniken? Ena sidans gångjärn gick hur bra som helst, men sen började metallspånen dugga när jag misshandlade skruvhuv’ena.  Nåväl, till slut var alla på plats, mer eller mindre rakt.

Det gick enkelt att få bordet på sida, men när jag försökte tippa det rätt hördes ett oroväckande knakande. Om jag hade otur skulle benen antagligen lossna. Den risken ville jag ju inte ta. Efter ytterligare en stunds funderande utan att komma fram till nån välslipad lösning insåg jag att det definitivt var läge att ringa en vän. Lyckligtvis var fru grannen hemma och villig att ställa upp. Tänk så enkelt det gick med fyra starka armar i stället för två. 🙂 Tack snälla!

Innan jag började lacka kom jag på att det vore smidigt att putsa fönstret innan jag ställde bordet på sin slutliga plats. Och när man putsar fönster ska man byta gardiner har jag förstått. Bytet var för all del planerat ända sen jag hittade dom rena köksgardinerna när jag letade efter nåt helt annat.

Sen var det dags att lacka. I vanliga fall brukar jag faktiskt följa bruksanvisningar, men inte den här gången av nån konstig anledning. Jag tunnade INTE ut lacket när jag strök första gången… Det förklarar varför mittskivan såg knottrig ut när jag strök den andra gången.

Även om ytan kändes torr redan i morse, gjorde mattan tydligen visst avtryck när skivan låg på golvet. Min kroppsvikt ovanpå skivan medan jag skruvade gjorde inte saken bättre. Om jag ska stryka en tredje gång, får jag vänta till jul innan det har torkat!

Jag tror jag ska skriva ett tillägg till anvisningen: ”Om du låter bli att tunna ut lacket vid första strykningen, räcker det med två strykningar”. Hmmm, får se hur det ser ut i morgon på nyktert huvud.

Det andra köksfönstret blev också putsat. I nödvändiga verktyg och tillbehör ingick den här gången hammare, skruvmejsel och symaskinsolja förutom vattenfat och putsdukar. Och jo, glasrutorna är fortfarande hela. 😀

Det torde vara första gången jag rengör fönstren när det regnar. Men det var ett ”glest”, stilla regn och ingen vind så glasytorna höll sig droppfria. Snuttans tassavtryck sedan flugjakterna är därmed förintade.