Ibland lönar det sig att klaga och i köket luktar det nylackat.

Nytta med klagomål
När jag nyligen åt Atrias potatissallad konstaterade jag att den var god, men att potatisen var mer eller mindre rå. Just den dagen var jag på kverulanthumör och lämnade feedback på Atrias webbsajt. Jag fick ett förvånansvärt snabbt svar från kundtjänsten som ville veta förpackningsstorlek, sista förbrukningsdatum och min postadress. Postadressen behövdes för gottgörelsen. Det lät ju positivt.

Idag fick jag ett ytterst hövligt och ursäktande brev där det bifogades ett presentkort på 10 €. Wow! Dom har förstått att ta vara på kundklagomål och se till att jag fortsätter vara kund. Högsta poäng till den kundservicen!

Nylackat till slut
I vanliga fall tar jag i tu med blomsterskötsel direkt efter frukost men i morse negligerade jag mina blommor och pallrade mig i väg till Varu-Tjänst i stället. På inköpslistan stod bl a slippapper och lack.

Att slipa och lacka om köksbordet har stått på att göra-listan ett bra tag, men eftersom jag inte är ägare till en slipmaskin har det varit låg prioritet på uppgiften. Att slipa för hand var inte att tänka på, dels är bordet stort och dels ganska skadat på sina ställen. I förrgår dristade jag mig så till att fråga händige släktingen om han möjligen hade en och i så fall kunde tänka sig att låna ut den?

Och det kunde han, den rara människan, fast han vet vilken amatör jag är. Igår dök han upp med den och gav mig en snabbinstruktion i hur jag använder den och hur jag byter slippapper. Tre olika grovlekar skulle jag lämpligen använda. Jag vågade inte avslöja att jag aldrig använt en slipmaskin tidigare, men det kanske han redan hade räknat ut?

Han rekommenderade också ett lack som han har god erfarenhet av och talade om att jag nog behöver lacka tre gånger för att det ska bli riktigt bra. ”Kors”, tänkte jag, ”ska de’ va’ så himla noga”. Hade han inget sagt, hade jag grovslipat och finslipat och nöjt mig med att lacka två gånger. Men det är jag det. Jag har ju sett hans ganska nyligen tillverkade och lackade arbetsbord och hur fint det kan bli, så jag beslöt att följa alla hans råd.

För att slippa slipdamm inomhus hade jag beslutat hålla till ute. Men hur i hela friden skulle jag få ut bordet? Jag insåg att jag åtminstone måste skruva loss sidoklaffarna, annars skulle jag aldrig orka hantera det. Det gick rätt enkelt och utan missöden, men jag orkade fortfarande inte lyfta bordet. Skulle jag ringa en vän kanske? Nä, det var ju ingen utmaning bestämde jag, så jag vände bordet upp och ned och lossade skruvarna också från mittskivan.

Till saken hör att bordet är byggt för hand i massiv furu. Senaste exet fick det i 40-årspresent av sin morbror som var snickare. Morbror Nils var dessutom blind när han byggde det så det ligger mycket möda bakom alla detaljer. När exet och jag separerade, frågade jag om han inte ville behålla det som minne, men jag fick gärna ta det sa han. Därför står det på Udden i stället för i Jämtland.

Mittskivan var tung nog men det gick bra att bära ut den och baxa upp den på trädgårdsbordet. Till verket. Först byte av slippapper. Sista gången jag bytte det hajade jag äntligen hur man gjorde det fiffigast. Den instruktionen gick mig tydligen förbi igår.

Själva slipandet gick smärtfritt, ungefär som att stryka kläder tyckte jag. Vinden var rätt frisk så det blev heller inga dammoln. Mellan varje slipning sopade jag av ytan med snöborsten jag har till bilen. Det är nämligen en sopborste egentligen. Jättefint blev det när jag var klar.

Molnen såg allt hotfullare ut, så jag skyndade mig in med skivan, slipmaskinen och skarvsladden. Jag hade bara hunnit in så ljusnade det igen. Nån där uppe som behagade skrämmas lite på skoj.

Sen började problemen… För att göra en lång historia kort tog det lika lång tid att skruva tillbaka bordsskivan som allt annat arbete tillsammans. Jag övervägde igen att ringa en vän, men envisheten segrade. Två av skruvarna sitter inte fast, men det må väl räcka med fyra?

Medan broccolin kokade lackade jag och flydde därefter rummet med min matportion för att slippa lukten. Behandlingstorr efter sex timmar står det på burken, så nästa lager får vänta till i morgon. Då står också sidoklaffarna på tur att slipas, förutsatt att vädret medger. Enligt MI får vi regn, fast det tror jag inte mycket på. I Östersund blir det visserligen sol men bara futtiga 14 grader, verkligen inget jag avundas jämtarna!