Idag har Udden varit sevärdhet igen och jag har blivit av med en klänning.

Tveksam sevärdhet
Det här var andra gången på kort tid som Udden har agerat utflyktsmål. Förra veckan tog mamma med sig en väninna och ”rastade” henne i skuggan på trappan. Idag var det repris med en annan väninna.

Jag kan ju tycka att det finns massvis med andra ställen på ön som är mer sevärda, men får förstås ta det som en komplimang att besökarna nöjer sig med Udden. Båda väninnorna har dessutom varit här tidigare, så det var ingen ny upplevelse. Udden ser väl ut ungefär på samma sätt som förra gången. Eller så har jag kanske blivit ”hemmablind”? Jag ser inte längre hur vackert jag har det?

”Vad fint du har det” tyckte Råttan/Väduren när hon var på besök nyligen. Det var förstås glädjande att höra att resultatet av alla arbetstimmar jag har lagt ner syntes. Faktiskt hörde jag också en spontan kommentar från ett sällskap som gick förbi på sin kvällspromenad för ett tag sen: ”Ett jättegulligt litet hus har hon”.

Så det är nog jag som inte längre ser hur vackert det är. Jag ser bara allt som behöver åtgärdas, repareras eller bytas ut. Men det är väl en del av vår skapande natur att alltid höja ambitionen. Risken är bara att vi glömmer att njuta och vara tacksamma för det vi redan har. Så tack för att jag har den vackraste tomten och det gulligaste huset i byn!

En klänning mindre
Mammas väninna gillade både färg och modell på min klänning, så jag avslöjade att jag har en likadan i svart som jag ännu inte har invigt. Jag gick och hämtade den och talade om att jag kunde tänka mig att avvara den om det var nån av damerna som ville ha den?

Mammas väninna provade, men tyckte inte alls att den passade henne, mamma var mer tveksam, men jag lät henne lite försynt (jag kan faktiskt vara det ibland :-)) förstå att det kanske inte var ett plagg som gjorde henne rättvisa.

Sen kom jag på en annan idé. Jag hade en klänning till som jag inte har använt mer än några gånger. Den provade mamma också. Väninnan och jag tyckte den var jättesnygg på henne så hon lät sig övertygas och tog den med sig hem.

Så bra, då kommer den till användning och hamnar inte i klädinsamlingssäcken. Åtminstone inte än.

Den här vägbeläggningen bör också bytas ut

Idealiskt! En vägbeläggning som renar luften. Undrar vad det skulle kosta att byta ut hela planetens asfaltvägar mot det här materialet? Mer info på Teknik 360.

Jag har betat av en del på Att göra-listan, upptäckt en despot i växtriket, förstört en bostad och blivit kär i en ny tesort.

Avprickat
Idag har jag äntligen kärrat bort kvistarna jag klippte från grannens häck, tagit rätt på det torra fliset, planterat om en blomma, kollat nivån i avloppsbrunnen, ansat i trädgårdslandet och haft en dust med bergenian.

Despotisk växt
Det var när jag brottades med bergenian som jag upptäckte att den är en riktig despot. Efter hand som den växer, låter den successivt dom gamla bladen lägga sig på marken för att dö och bilda näring (antar jag?). Det betyder att den ytterst effektivt kväver alla dom växter som hamnar under bladen. En riktig marodör är den, även om jag gillar den. Men det gäller att hålla efter den, annars breder den ut sig över hela tomten.

Bostadssabotage
Efter att ha plågat bergenian en bra stund, avrundade jag med att flytta på mina bra-att-ha-stenar. Det borde jag aldrig ha gjort… Under den sista stenen bodde myrorna med alla sina ägg.

Paniken blev total när äggen blottades. Blixtsnabbt grabbade varje myra tag i ett ägg och förde det i säkerhet en bit längre bort.

Jag fick faktiskt dåligt samvete. Jag kunde ju ha låtit den sista stenen ligga kvar eller lagt tillbaka den när jag såg vad jag ställde till med, men idag var jag ovanligt mänsklig och lät bli.

Ny tefavorit
När jag var i Åbo senast hittade jag en intressant teburk i ett Forsman-ställ på Stockmann. På etiketten stod: ”Ti Kuan Yin, Vihreä Oolong Tee”. Det lät spännande så jag beslöt testa det, priset till trots. Nu är jag helsåld, det är det godaste gröna te jag nånsin har druckit!

Vid en närmare titt visade det sig att teet är ekologiskt odlat, vilket förklarar en del av priset och kanske också den utsökta smaken. Jag tog en titt på Forsmans webbsajt och blev glatt överraskad av att dom också har nätbutik. Jösses Amalia vilket sortiment!!

Jag hittade två sorters Ti Kuan Yin, varav det ena med beteckningen Superior Organic som på den inköpta burken. Självfallet slog jag till och har nu inhandlat 1,6 kg av det utsökta teet. Det fanns nämligen bara en storlek på förpackningen, annars hade jag nog nöjt mig med mindre.

Du är välkommen att provsmaka så snart jag fått leverans. Och om du vill köpa en påse eller två går det förstås alldeles utmärkt. 🙂